Triss, trapp, trull

Så får jag äntligen chansen att använda en av mina favoriter, eftersom den sista fototrissen i november har temat "Trappor". Det är ju faktiskt ett anagram på "rapport".
Nåja, den första bilden tog jag mot alla regler i jaktslottet Granitz på Rügen. Man skulle betala extra inträde för att få fotografera, vilket jag vägrade. Men kameran råkade bara gå av...
Inte långt från Jagdschloss Granitz ligger Prora, det gigantiska ofullbordade bygget som nazisterna påbörjade som en rekreationsanläggning för rättrogna ungdomar inom KDF, Kraft durch Freude. Den har sedan varit förläggning för sovjetiska soldater, och inhyser nu bland annat en rad museer. Därifrån kommer bild nummer 2.
Den tredje bilden tog jag i trappen här utanför dörren en sommardag för länge sedan.

Rosa och vitt – fredagens färger

"You can dress in pink and blue just like a child, and in a yellow taxi turn to me and smile, we'll be there in just a while, if you follow me". Synd att fredagsfärgerna inte var rosa och blått, eller gult för den delen, för då hade jag kunnat citera Joe Jackson.
Men nu är färgerna rosa och vitt, och jag får citera någon annan. Jag tänkte leta upp en ko i snön, "Rosa och vitt", fattar du? Men så bestämde jag mig ändå till slut för en gammal höjdare med den fotogenetiska dottern.

Utan så mycket som ett ord

Jo förresten, fem: Avlövat liv eller avlivat löv?

Mer rättrogna ordlösa bilder finns hos Pumita.

Trissen ovanifrån fick badtema

Det bara blev så. Jag började bläddra bland bilderna för att hitta en fototriss på temat "ovanifrån", och tänkte fågelperspektiv, flygbilder, översitteri, skidåkning, rutschkanor, kyrkor, regn, snö och annat som jag på något sätt förknippar med ordet "ovanifrån". Eller "uppifrån" som kändes bättre för mig.
Jag hittade tre badbilder som är tagna i rätt perspektiv. De låg alla och skvalpade i min hög med gamla bilder, och har nu mognat tillräckligt för att visas för bildade bildbloggare och andra intresserade.

Vad går det att göra något åt?

Jag såg det gula tältet på avstånd och trodde först att det var något telefonbolag som krängde abonnemang. Sedan upptäckte jag ett kors på taket, och tänkte att kanske Stadsmissionen hade soppkök eller värmestuga för uteliggare och köldnupna lördagsflanörer.

När jag läste texten "Det går att göra något åt det" tänkte jag: Vare sig de säljer tro eller telefoner så har de skaffat sig en riktigt usel slogan. Pratig, uddlös och intetsägande. Sedan såg jag texten runt korset, "Scientology volunteer minister", och förstod sammanhanget. Det var världsmästarna i förföriskt pseudovetenskapligt babbel som var i farten.

Kanske gick jag i den fälla som dessa skoningslösa lurendrejare gillrat för oss svaga och problemtyngda människor när jag klev in för att ta reda på vad "det" var, det man kunde göra något åt. Knappt var jag inne i tältet förrän en av de leende vindjackorna var framme och skulle hjälpa mig.

– Vad menar ni med "det"? frågade jag vänligt.

– Vad menar du med det? blev jackans ännu vänligare motfråga.

Innan vi förvandlades till Abbott och Costello förklarade jag mig, och fick mig raskt till livs en välrepeterad beskrivning av "det". "Det" är alla möjliga motgångar och problem som finns i livet. Jag fick veta att scientologerna kunde påskynda läkning av en skada, av exempelvis en kniv. De kunde också stilla min oro för hur det skulle gå för mina barn, eller för om jag skulle få behålla mitt jobb.

När jackan kommit en bit i rabblandet avbröt jag honom och sa att jag skulle försöka klara mig utan scientologernas hjälp. "Det är ditt val", kände han sig tydligen nödgad att säga, och jag vandrade tillbaka till mitt vanliga ostädade problemfyllda syndiga liv.

Jag blev lite oroad av att det fanns fler än jag som gick in i tältet och snällt lyssnade på vad jackorna hade att säga. Det är lätt att gå på deras snack och inbilla sig att det finns en patentlösning som kan lösa allt som skiljer ens liv från att vara perfekt. Men jag hoppas att alla liksom jag inser att det perfekta livet är en omöjlighet. Att oro, sjukdomar och andra problem är naturliga delar av livet. Och att de förstår att scientologerna gör svaga människor svagare och tar deras pengar.

Sedan kan man ställa den kritiska frågan: Vad fan menar ni med det?

Gulgrön röra i fredagsfärgen

Gult och grönt var budet för Fredagsfärgen. Jag nöjer mig inte med det, utan toppar med lite höstrött. Scenen är Slottsparken i Malmö.

Utan ord i höstrusket

Helt utan betydligt fler ord kan du hitta genom att klicka här.

Veckans fototriss är mest skräp

Skräp och sopor är temat för veckans fototriss. Det är ett ämne som man kan utvinna mycket ur. Jag ordar inte mer, utan radar raskt upp min triptyk:

Äntligen nån som vårdar de blå skallarna

Nu har tydligen mitt budskap nått ända fram till Malmö FF:s vd Pelle Svensson. Klubben anställer – i alla fall på deltid – en idrottspsykolog som kan tala med spelare och ledare, individuellt och i grupp.

Jag har fått ganska mycket mothugg av kamrater när jag hävdat att Malmö FF behöver en psyktränare. Min tolkning av motargumenten är ungefär "riktiga män behöver inte psykologer". Tidigare räknade jag Pelle Svensson till det grabbiga gänget med ett gammalmodigt synsätt på hur man leder en idrottsverksamhet, det ska erkännas. Nu kan jag bara säga en sak: Förlåt.

En samling högt kvalificerade spelare som presterar långt under sin gemensamma förmåga. Det har de senaste åren blivit ett kännetecken för Malmö FF:s allsvenska fotbollslag. Dyra nyförvärv av nästintill internationell klass förvandlas till osäkra och ängsliga fegspelare i samma stund som de drar på sig den himmelsblå tröjan.

Jag är övertygad om att samtal med en tränad terapeut kan lösa många knutar i förtroendet till sig själv och sina medspelare. Sedan tror jag att fler än spelarna behöver reda ut sina relationer i föreningen. Relationen mellan tränaren och sportchefen ska kanske redas ut, och vilken påverkan ordförandens ibland överdrivna intresse och åsikter om detaljer påverkar vilka beslut ledare på olika nivåer tar.

Blå fredag – vanligare än man tror

Har ni sett den senaste statistiken? Det är ju tidigare känt att måndagar och fredagar är de klart vanligaste veckodagarna. Nu har frekvensen av fredagar ökat betydligt. Om inga dämpande åtgärder vidtas kommer snart varannan dag att vara en fredag.

Det är lite oklart vad som är orsaken till denna kraftiga ökning av fredagar. En möjlighet är de krav Fredagsfärgen ställer, att varje fredag ta fram en bild med en av den enväldige färgmästaren bestämd färg, är så tunga att fredagens vikt växer på bekostnad av andra veckodagar.

I dag var kulörten blå, och det låter ju inte så svårt. Men lätta färger ger många bilder, många bilder ger svåra val, svåra val är svåra färger. Men så här blev det.

Riset kokar snabbare på andra sidan

Att det är mer än Öresund som skiljer oss från Danmark är väl ingen nyhet. Men jag hade ingen aning om att vattnets kokpunkt ligger högre derovre.

Hur ska man annars tolka instruktionerna på rispåsen från Coop? I Sverige ska man koka 3 deciliter ris i 6 deciliter vatten i 15 minuter. I Danmark ska lika mycket ris kokas i 5 deciliter vand i 10 minuter.

Det kanske är så att danskar vill ha sitt ris lite mer al dente? Eller kan det ha med vattnets sammansättning att göra, du vet kalkhalt och sånt där?

Det ska tilläggas att riset i Sverige ska dra under lock i 5 minuter, medan det danska ska dra i 10 minuter. Kanske är det så att resultatet blir detsamma, oavsett svensk eller dansk tillagning. I så fall slösar vi i Sverige (liksom norskarna, visar rispåsen) både på vatten och spiskraft genom att inte koka på danskt vis. Vi använder 20 procent mer vatten och har igång spisen 50 procent längre tid.

Kanske Coop kan göra en insats för miljön genom att ge även oss svenskar det danska receptet.

Utan ord den 11 november

Här kommer mitt mållösa bidrag. Fler förslag finns på Utan ord.

Kreativ översättning: "Tanks"

Efter ett inslag i P1 i morse väcktes mitt intresse för TV-filmen "Recount", som hade svensk premiär på Canal Plus i dag. I ett Vita Huset-doftande drama skildrar Kevin Spacey, Laura Dern, Tom Wilkinson och John Hurt de nästintill parodiska dagarna 2000 när presidentvalet avgjordes av lagvrickande domare i olika domstolar i Florida och Washington.

Mot slutet av filmen säger någon att det hela var en seger för den amerikanska demokratin – typ att de kunde klara detta utan våldsamheter – eftersom "there were no tanks in the streets". Den svenska översättningen av detta blev "där var inga tankrar på gatorna".

Skillnanden i inställning till oljeindustrin mellan vinnaren Bush och losern Gore har ju blivit ännu tydligare sedan dess. Men de är nog överens om att fartygen inte är det bästa transportmedlet på land.

Hatten av för Kalmar FF

I dag satte Henrik Rydström och hans kalmarater pricken över i. Det finns de som gläds betydligt mer än jag över att det allsvenska guldet hamnade i Småland. Men det är bra och rättvist att seriens genomgående bästa lag tar hem guldet.

Det känns lite jobbigt att ständigt behöva ta till maratontabellen för att hävda att Malmö FF faktiskt är bättre än Kalmar. Nu kan jag nog lägga till att MFF har avslutat allsvenskan bäst av alla, vilket såklart gör att jag kan blicka framåt med viss tillförsikt.

Det är nu fyra år sedan jag och resten av Malmö fick jubla över ett allsvenskt guld. För den som vill veta hur det känns – hur segerns sötma smeker gommen, hur den gyllene färgen lyser upp livet, hur lyckan över livets idrottsliga höjdpunkt skapar ljuv musik i tillvaron – kommer det säkert en utförlig beskrivning på för detta avsedd plats. Men ha tålamod, han behöver tid att först sova champagneruset av sig.

Dagen som idag är en fototriss

Jag gav mig ut i regnet för att berätta för världen hur det ser ut i min omgivning just i dag. Den röda tråden blev till slut en cykelkedja, och jag hoppas kunna sprida lite hjulstämning bland besökarna. Vägen till världen i dag, eller i alla fall den dag bilderna bloggas upp, går via Fototriss.

"I mitt hus där jag bor känner ingen varann, i mitt hus där jag bor är det tyst som i graven, i mitt hus där jag bor, i mitt hus där jag dog, i mitt mitt mitt mitt hus där jag har fått nog" sjöng Ebba Grön. Så är det inte i mitt hus där jag bor. Men det finns med på alla bilderna. Liksom i bakgrunden.

Vinröd fredagsfärg - inte lätt

Det var tag mig snoringens inte lätt att vaska fram något vinrött till Fredagsfärgen. Men nu finns den där, bilden från den tyska nordkusten.

Nu måste jag rusa.

Utan ord den 4 november

Utan ord är liksom inte min vanliga stil. Men nu gör jag debut bland bilderna som talar för sig själv. Resten finns här.

En Fisk som heter duga

Det var som Bruce Springsteen i Scandinavium 1981. Jag fick plats bakom scenen. Skillnaden var att jag då lyckades byta till mig en plats på rätt sida huvudpersonen. Den här gången fick jag beskåda ändalykten på journalisten och författaren Robert Fisk i halvannan timme. Jag hann konstatera att han hade usel passform på brallorna och en obegriplig partiell Robin Hood-frisyr.

Men nu var det varken klädseln eller frissan som hade lockat horder av människor till Malmö Högskola för att lyssna på Fisk, som bor i Beirut sedan 32 år. Han har skrivit böcker om världens konflikter, både i Mellanöstern och på Balkan, och har inte mycket till övers för amerikansk utrikespolitik.

Det var väl lite Springsteen även över det att publiken bestod av redan frälsta som fick precis vad de väntade sig. Här var det en hängiven och vältalig föreläsare som på ett övertygande sätt blottade bristerna i de västliga makthavarnas sätt att hantera fundamentalism, terrorism och i synnerhet situationen i Irak. Han berättade om sina möten med Usama Bin Laden och tipsade västmakterna att läsa Lawrence av Arabien, något som skulle lära dem att hantera situationen i Irak på ett annat sätt.

Föreställningen visades, i äkta arenastil, direkt på storbildskärm. Inte i Fælledparken, men väl i lokalen intill Orkanens stora hörsal. Alla intresserade fick nämligen inte plats. Det var kanske i det andra rummet de satt, alla som ville höja sin röst till försvar för den amerikanska politiken, de som tycker att varje muslim är en tänkbar självmordsbombare, som klottrar "BRA USA" på elskåpen och som måste vara väldigt många, eftersom världens största demokratier agerar som de gör.

Robert Fisk skulle egentligen göra mer nytta med en annan publik. Hans resonemang om att förståelse för andra kulturer och kunskap om historien kanske skulle få någon i Pentagon eller i London nånstans eller i Arvfurstens palats att tänka ett varv till. Men det är klart, de har såklart läst hans böcker, kollat hans föreläsningar från lokalen intill, registrerat alla hans subversiva argument i ett register och bokfört honom som en provokatör och samhällsfara. För det måste han ju vara, med sådana åsikter.

Helig trefaldighet - nu fullbordad

Det ska vara en kyrka den här veckan om man vill bidra till Fototriss. Nog kan jag hitta kyrkobilder om jag letar i mitt arkiv, men det finns särskilt en som jag gärna vill ha med i sammanhanget. Problemet är att jag inte hittar bilden. Jag har grävt genom en rad bortkastade datorer men inte hittat den. Mitt sista hopp står nu till datorn på jobbet, och jag ska söka i den så fort jag kommer dit i morgon.

Så jag nöjer mig med två vinklar av St Pauli kyrka i Malmö så här långt. Om allting stämmer lägger jag under måndagen till en interiör med heligt ljus.

Kompletterat måndag: Nu har jag hittat bilden, väl gömd i min jobbdator. Ska bli kul att höra om ni tycker bilden varit väntan värd. Den ligger som nummer tre.

Först en kall Luciamorgon.

Sedan en särdeles mäktig tårta i bageriets skyltfönster.

Det är en skolavslutning eller liknande. Vad ser du i bilden?