Vad betyder en lapp på lådan?

Det rasslade till i brevlådan (den analoga) och någon tyckte att jag skulle sätta en lapp med texten "Ingen rasistisk reklam" på min dörr. Nu råkar jag redan ha en skylt på lådan som säger "Ej reklam". Detta budskap innefattar enligt min mening den rasistiska, så jag klarar mig väl egentligen utan lappen. Även om lapplämnaren inte räknat ut detta skulle jag kanske slippa foldern, eftersom "Ej reklam" faktiskt även omfattar antirasistisk sådan.

Avsändare var organisationerna Virvelvinden och Lundabor mot rasism. Den senare är väl vad den heter, och Virvelvinden beskriver sig som "en partipolitiskt obunden socialistisk organisation som inte ställer upp i val". Något att tänka på. Hade den ställt upp i val hade den väl knappast kunna vara partipolitiskt obunden?

Foldern innehåller förutom klisterlappen ett antal serieliknande bilder där några tecknade figurer argumenterar mot rasism i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. Jag håller med om det mesta som sägs, men är tveksam till några svepande formuleringar som att "det är politikerna som skurit ner och det är cheferna som prioriterat sina egna löner framför våra".

Jag funderar på vad jag egentligen tar ställning för om jag sätter upp etiketten "Ingen rasistisk reklam" bredvid min "Ej reklam"-skylt. Ställer jag mig inte bakom även resten av de båda organisationernas budskap, som jag inte känner till alls — liksom att de anser sig stå över budskapet om "Ej reklam" och kan peta in sina foldrar i alla brevlådor.

Hursomhelst har jag ägnat mig åt synnerligen enkel origami och vikt till en egen etikett vars budskap jag helhjärtat kan stödja:

Det var nära att jag bröt tystnaden...

Jävlar vad nära det var att jag skrev ett blogginlägg igår när jag slöglodde på TV:n och såg reklamen för Citygross där skötsamma ungdomar i förtryckta (alltså med betoning på första stavelsen) hoodtröjor drar fram och tjoar "Stoppa matfusket" i nån sorts söndagsskolevariant av reclaim the fruktstund för att övertyga alla om att köpladans Äkta vara-kollektion är den enda vägen till ett rent och lyckligt samhälle, och jag dessutom kopplade ihop det med en av telejättarnas kampanj där de hävdar att någon "oberoende" instans entydligt säger att just denna operatörs tjänster är bäst och ända tillbaka till det gamla goda Vitamininstitutet i Schweiz, och då skulle jag i så fall ta upp frågan om stöld av trovärdighet och var gränsen går för falsk marknadsföring.

Men jag stod emot.

Att välja att inte välja är min vilja

Sonen är 15 och ska börja gymnasiet till hösten. Reklamen från både kommunala och privata skolor i när och fjärran har under hela hösten ramlat i en strid ström genom brevlådan. Broschyrerna är ofta påkostade och glättiga med bilder av glada och vackra elever och fyllda med valfläsk som körkort och datorer.

I dag var det öppet hus på den skola som ligger bra till som grabbens andraval. Men han – och vi – valde att inte gå dit. Jag försöker med mitt begränsade förnuft intala mig att jag inte är en dålig förälder, trots att jag inte släpar med honom till alla skolor och plöjer alla kataloger och kollar alla hemsidor för att han ska kunna göra ett genomtänkt och välgrundat val om sin framtid. Jag låter honom sitta där han trivs bäst, vid sin dator, spelande sitt World of Warcraft. Han verkar ha bestämt sig för ett passande program på en ganska nära skola som han nog har bra chans att komma in på. Det finns säkert något som skulle passa honom ännu bättre, men jag tänker inte leta mig blå för att hitta det.

Vid ett stånd med fotbollströjor på en Malmöfestival för många år sedan insåg jag att det inte alltid var en välgärning att låta Junior välja själv. Både han och jag var smått hysteriska innan jag bestämde honom för en Brasilien-tröja med nummer 10 och Pelé på ryggen. Vi har båda lugnat ner oss nu. Efter att redan ha avverkat – och reparerat – ett fiaskoartat skolval vill varken han eller jag hetsa upp oss så mycket kring gymnasievalet.

Det ska väljas till förbannelse nuförtiden. Man ska välja bank och elbolag och pensionssparande och telefonbolag och bredband och fan och hans moster. Det skulle vara ett heltidsjobb att granska alla alternativ i alla sammanhang och göra det väl grundade och bästa valet för just mig. Och alla som försöker pracka på mig sina olika erbjudanden gör vad de kan för att ge mig dåligt samvete för att jag inte gör det bästa för mig själv eller mina barn eller miljön eller nåt annat som är viktigt viktigt viktigt.

Jag har valt att sätta en "Ej reklam"-skylt på brevlådan. Jag har också valt att inte anmäla mig till Nix-registret, utan i stället utveckla konsten att med finess snoppa av telefonförsäljare. Men mitt i denna välsignade valfrihet finns det ett val som jag inte kan göra: Valet att slippa välja.

Festivalen borde få Carlsberg på bättre tankar

Den lyste som månen över den europeiska ölfestivalen, Carlsbergs välkända logotyp. Tiotusentals ölentusiaster hade vallfärdat till Köpenhamn och köade tålmodigt för att få smaka på ett gigantiskt urval av brygder från hela världen.

Festivalen hölls i Carlsbergs gamla bryggeriområde, och den danska bryggarjätten hade en stor monter. Men även om hemmalaget kryddat sitt vanliga pilsnerutbud med imagestärkande finöl som Semper Ardens och Jacobsen - och för säkerhets skull fyllt på med storsäljande importer som Budweiser, Kilkenny och Guinness - blev deras stånd ett av de minst lockande.

För vad är en dansk international lager när man kan få en amerikansk imperial stout, eller för den delen en svensk stormaktsporter? På festivalen fanns såväl underbart smak- och alkoholstarka belgiska årgångsbrygder som skräckinjagande Afrikainspirerade banan- och kokosnötöl.

Om Carlsbergs ledning gjorde sitt jobb och tog en runda på festivalen för att kolla in konkurrensen - nu när den fanns på deras egen bakgård - borde de i ärlighetens namn tänka om angående den reklamslogan de använder för att sälja sitt synnerligen almindelige öl: "Carlsberg - probably the best beer in the world".

Probably not.

Billy Paul lyser upp reklampausen

De är inga mästerverk, de amerikanska dussinserier som jag slösar bort min medelålders kvällar med att sitta och glo på. Ändå är reklamen jäkligt störig, om man redan har en liten whisky på bordet och inte är i akut behov av att vattna guldfisken.

Men så kommer den ibland, som en ljuspunkt mellan de tyska försöken till romantiskt skimmer och de svenska patetiska papporna: Fritidsresor. Bilderna är traditionella sol- och badscener med den evigt glada mamma-pappa-barn-familjen. Men det är musiken som gör det. Reklambyrån visste vad den gjorde när den lade beslag på Billy Pauls version av "Your Song". Jag kan inte få nog av denna sprudlande, glittrande, gungande förädling av Elton Johns och Bernie Taupins gamla ballad.

Det är svårt att tro när man hör den, men versionen har faktiskt 35 år på nacken. Det var 1972, två år efter att originalet kom ut, som som Billy Paul spelade in låten. Fritidsresor har uppenbarligen fattat dess värde, eftersom de troget använder den i sin TV-reklam. Och jag är evigt tacksam resebyrån som bidrog med en låt till min tio-i-topplista. Världens bästa coverlåt?

Billy Paul betraktas annars som ett one-hit wonder med en annan låt som inte skäms för sig: "Me and Mrs Jones".

Jag tror att jag inte har fattat konstruktionen

"Jag tror jag har fattat konstruktionen" säger den underbart tröge pappan i Roy Anderssons Felixreklam. Men det har inte jag.

Som en plikttroget lättlurad konsument köpte jag ketchupen med den uppochnedvända etiketten. När jag skulle dra en röd lina på varmkorven fick begeppet "ketchupeffekt" en ny innebörd. Av "inget" blev inget, utan först kom allt. Splatt! - och korven, brödet och min hand var nedsprutade med ketchup.

Jag undrar om reklamen är anpassad till en innovativ produkt eller om det är tvärtom. Och det är inte första gången. Inte sällan försöker reklammakarna (ingen skugga över Roy Andersson, hans reklamfilmer har ett högre konstnärligt värde) kränga de mest meningslösa och krystade produkter med påkostade kampanjer.

Sådana är väl villkoren i det kapitalistiska system vi valt att leva i. Och frågan är vilket jag väljer: Ett socialistiskt samhälle för att slippa hänsynslöst krängande av idiotiska produkter eller ett kapitalistisk för att inte vara utan Roy Anderssons reklamfilmer.