Återvinning från språkresa till Stockholm

En snuttifierad redovisning av ett besök i huvudstaden. Vår historia börjar efter onsdagens quiz på The Pickwick Pub i Malmö. Ursprungligen publicerat på Twitter.

Det gick hastigt när jag lämnade de segerrusiga kamraterna för att knalla till nattåget. Kul att vara finalklara.

Det luktar lite gubbe i sovkupén. Och en till ska kliva på i Hässleholm.

Min underliggande snarkar. Han tror inte vi får snö till jul. Klimatet har förändrats, liksom naturen. Och människorna.

Hässleholmaren fick jobba för att ta sig upp till överslafen. Väl däruppe funkade inte lampan.

Konduktören klippte den mörklagde överliggarens biljett: "Klarar du dig?" "Nej, jag ser fan inget." "Jag skriver upp det: 'Lampan trasig'".

Ett syrligt "Tack för all hjälp" fick konduktören höra när han stängde dörren. Jag måste tappa av min sista Guinness. Var är mina byxor?

Underslafen är uppe halv sex och för ett viskande, suckande, hostande samtal med sig själv.

Duschad med rena kalsingar kliver jag av tåget kvart över sex. På väg förlora kraften. Måste... Kaffe... Eluttag...

Trodde jag såg en fet råtta. Men det var en kanin vid Norra Latin.

Utpekad till frivillig backbärare när jag var tidig till Ordens magi på Norra Latin.

Temat på Ordens magi är "En konferens om att övertyga, övertala och sälja". Precis vad jag behöver just nu.

Göran Hägg har tydligen varit i Jordanien och är mäkta upprörd över förhållandena där.

Peder Lamm auktionerar ut en skrivmaskin modell äldre på Ordens magi. Eller är det Boxer-Robert?

"Hej" är ett plusord, säger Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius. "Språk" däremot är ett bomord.

"Twittra" är väldigt mycket plusord, säger Patrik Hadenius.

Texten på mjölkpaketen får storstryk på Ordens magi. Gäller det även Skånemejerier?

Postens omvärldsanalytiker Ulf Sjödin tycker språket i bloggarna är ogenomtänkt. Ett komplement till professionella budskap.

Fredrik Lindström har hittat minst 40 sätt att uttala 27. Kanske över 100.

"En dialekt med egen armé räknas som språk. Ett språk utan armé är en dialekt." Fredrik Lindström på Ordens magi.

Föredömligt korta prator på Ordens Magi. Men Fredrik Lindström kunde ha fått bre ut sig mer.

Lotta Gröning och Carl Rudbeck är överens: Vi är trötta på klimatkonferensen i Köpenhamn innan den börjat.

Erik Blix tycker som jag och andra på Ordens magi: "Övertala" är ett bomord, "övertyga" är ett plusord.

"Tjuvarna i Piratpartiet" och "skurkarna i Sverigedemokraterna". Göran Hägg skär över en kam på Ordens magi.

Erik Blix: "Jimmie Åkesson är en svärmorsdröm i en mardröm".

Toppen att höra språkdribblern Lars-Gunnar Andersson live igen efter 25 år.

Lars-Gunnar Andersson: Vilken felstavning av "sant" gör du helst: "snat" eller "sannt"?

Retorik à la Lars-Gunnar Andersson: 1. Du ska ha nåt att säga. 2. Du ska säga det. 3. Sen ska du inte säga nåt mer.

Stephan Rössner: "Livet är en potentiell sjukdom med 100 procent dödlighet".

Rössner igen: Tala om hur många timmar i veckan du tittar på TV och jag ska säga vad du väger".

Göran Hägg ville tränga sig i kaffekön. "Du har nog mer bråttom än jag", sa jag. "Den här gången har jag nog det". Prova olika tonlägen.

Ett halsbrytande föredrag om varumärket Kim Anderzon.

- Jag skapade en karaktär som inte var särskilt trevlig, erkänner Alex Schulman.

Radikala Kim Anderzon har blivit en urbota reaktionär. Usch och fy för bloggar och Facebook (där hon har 3000 vänner).

Skippade minglet efter Ordens magi och tog två belgare med Roffe på Pressklubben. Ulrika och Ranja var plötsligt där. Fick rusa till tåget.

Språkligheter som speglar världen?

Nu har jag plöjt genom de senaste veckornas Efter Arbetet och ETC, men inte hittat artikeln. Eller hörde jag det på radion? Kanske det var någon av mina alerta bloggvänner som tog upp det. Jag har i alla fall funderat på jagkantyckandet.
Hur ofta hör man inte folk av alla slag, från rikets ledare till gubbarna på puben, säga "jag kan tycka att...". Inte "jag tycker att", utan "jag kan tycka att". Personligen anser jag man i en diskussion kan hoppa över tyckerideklarationen över huvud taget - det säger väl sig själv att det jag säger är min åsikt - men att stoppa in ett "kan" ger en extra dimension till synpunkten.
I vår desperata jakt på konsensus signalerar vi med ett "jag kan tycka" att vi underkastar oss den gemensamma åsikten, och att det jag säger är en möjlig sådan. Är vi mesiga, eller?
En arbetskamrat, som absolut är en debattglad person full av starka åsikter hänfaller ständigt till detta jagkantyckande. Så det är inget som avspeglar den som säger det, utan snarare ett symptom på en klimatförändring.
Samma kollega talar också ständigt om oss två, som ofta arbetar tillsammans, som "jag och Bengt". Alltså till skillnad från "Bengt och jag".
Jag är uppfostrad i en självutplånande miljö där man alltid sätter andra före sig själv. Men den betydligt yngre kamraten tillhör den egocentriska generation, från ett senare decennium, som ständigt sätter sig själv i första rummet.
Det kan finnas tillfällen då till och med jag använder denna bakvända ordföljd, men då handlar det om typ att markera att jag tar huvudansvaret och att någon annan ska medverka i en mindre betungande roll.
Vad säger då detta om världen och den tid vi lever i? Jo, att vårt samhälle befolkas av egenkära typer som som står för sin åsikt så länge alla andra håller med. Kan jag tycka.

Språkliga irrfärder 1

Jag har nog sagt det förut: Språket är världens bästa leksak. Min skalle har en defekt som ofta retar gallfeber på min omgivning. Jag snappar upp tokiga formuleringar, vrider och vänder på ord och tjatar till höger och vänster om mina semantiska och fonetiska expotitioner. Jag kommer sällan ihåg dem särskilt länge, och därför tänkte jag teckna ner dem på bloggen. På så sätt kan jag senare, med lite distans, inse hur ointressanta mina språkliga irranden egentligen är. Jag ber läsekretsen bortse från dessa helt privata och autoterapeutiska övningar. Här kommer en:

Hur bra är det egentligen att komma ur den ekonomiska krisen helskinnad?

Kul med Konsumgänget

Lexikal homonymisk ambiguitet heter det tydligen, när samma ord betyder helt olika saker. Att något som har ett så ruskigt namn kan vara ganska skojigt stod plötsligt klart för mig när jag letade efter sylthyllan på Coop Extra vid Värnhemstorget i eftermiddags. Jag fick då syn på skylten här intill.

Förslag på vad som finns på hyllan mottages tacksamt.

Samtal med Gösta #31

– Om du har luvan uppfälld när du springer kan du dö av syrebrist, påstod Gösta när jag sprang på honom på Göstaplatsen. Den luft du andas ut förs av fartvinden bakåt och hamlar i luvan. Till slut blir den full och denna syrefattiga luft når ända till ditt ansikte, varpå du andas in den igen. Och drabbas efter en stund av andtäppa.

– Den enda andtäppa jag har stött på i dag var vid Öresundsdammarna, där jag hörde ett kvackande i vassen, kontrade jag misstroget, fällde ner kapuschongen och joggade vidare.

Tidigare publicerat på Jogg.se kl 07.35. Sånt här trams skriver jag nästan varje dag efter mina arla lunkrundor (varning för spoonerism).

Direkt eller medvetslös?

När jag via en länk i min förra förvirrade föreläsning blickade bakåt i mitt skrivande påminde jag mig om närheten mellan orden "lättsam" och "ledsam". För att inte glömma bort det noterar jag ett annat intressant ordpar: "omedelbar" och "omeddelbar". De båda orden är till förväxling lika men kan ibland vara varandras raka motsatser.

(När jag nu googlar lite och kollar Svenska Akademiens ordlista kan jag inte hitta ordet "omeddelbar" någonstans, utom 90 googleträffar som alla verkar vara felstavningar av "omedelbar". I detta sammanhang blir det till exempel kul med den ruskiga skildringen av hängningar på medeltiden "...knäcker nacken och sliter av ryggmärgen vilket ska orsaka omeddelbar medvetslöshet varefter den livdömde dör av syrebrist medans densamme är i koma". Men frånsett ordet "livdömde", som tål att funderas på, är det ju inte ett dugg kul om "omeddelbar" är ett ord som jag hittat på själv. I vilket fall skiter jag i det och skriver vidare som om inget hade hänt.)

Det har ju en viss betydelse om en människa man pratar med är omedelbar eller omeddelbar. Jag höll på att skriva att de båda orden ibland kan vara beskrivningar på mina barn, så lika men ändå så olika. Men det gjorde jag inte.

Pratliga krockar spajsar upp tillvaron

När grannen kom och såg mitt nya stora kök för första gången utbrast han spontant: "Wow, du har ju fått spis!" Tyckte jag att han sa. Men eftersom han inte talade skånska i vanliga fall – och att det fanns spis redan i mitt förra kök – insåg jag att han menade att jag fått "space".

Det är lite kul med alla ord från engelskan som berikar vårt språk och de kollisioner som uppstår med de gamla nötta orden. Krockarna sker med olika ord i olika dialekter. Ett ord som "grace" har ju funnits hos oss länge med ett svenskt uttal – det är väl hämtat från franskan från början – som liknar det brittiska uttalet av "grass". Påverkan från engelskan gör dock att det allt oftare låter som "grejs". Men i vårt diftongerade skånska språkrum blir det samma uttal som "gris". "Amazing Grace" blir "En mässingsgris".

Fattar du hur kul man kan ha om hjärnan är byggd för att gå loss på såna knäppa saker? Jag har redan kommit ut som anagramnörd, och det här är nästan lika kul. Men jag måste lära mig att notera de språkliga gläjdeämnen, för de försvinner ur skallen fortare än de kommer in.

Nu riskerar detta att sluta i den kommentar som min salig farmor brukade hamna i när hon skulle dra en vits: "Nu kommer jag inte ihåg slutet, men jag minns att det var roligt". Men jag ska bättra mig på det yttersta. När jag planerade en gemensam middag med några vänner diskuterade vi vad vi skulle äta. Jag trodde de var tveksamma och ville vänta med beslutet när de sa "vi vill ha time-out". Men det visade sig att de föreslog att vi skulle äta thaimat.

Liten tavla stjälper ofta bra film

Jag har suttit och småsnyftat mig genom sista timmen av den fantasifulla Finding Neverland. Johnny Depps och Kate Winslets platoniska kärlekspar ger oss den nästan sanna bilden av hur berättelsen om Peter Pan kom till.

På slutet dör Winslets Mrs Davies. Hennes lillgamle son Peter undrar hur han ska kunna träffa henne i det magiska Landet Ingenstans, dit hon såklart farit. I en känslofylld parkbänksscen förklarar den genomfine J M Barrie ungefär "You just have to go there yourself". Den tolkar SVT:s översättare som "Du måste resa dit ensam".

Förväxlingen mellan de tidvisa synonymerna "själv" och "ensam" blir den här gången förödande. Den vänder ut och in på en nyckelreplik i den andäktiga slutscenen. Jag fattade visserligen poängen, men festen var förstörd.

Dåliga översättningar ser man en del av, särskilt om man tittar på de mer lättspydda kanalerna, som trean och femman. Men SVT brukar inte göra sådana missar.

Det finns dock felaktiga översättningar som på något sätt går i takt med filmens anda. Jag såg för nästan 30 år sedan Monty Pythons "Life of Brian" för första gången, på en biograf i Helsingborg. I inledningsscenen står det med stora bokstäver över duken "Saturday afternoon". Den svenska översättningen: "Fredag eftermiddag". Då började man ana vad som väntade.

Ingen regel utan undantag

Det gick inte mer än några sömniga timmar efter att jag sågat alla tekniker som titelsnyltare och insiktslösa krångelpellar innan jag stötte på det lysande undantaget.

I går hade jag och en arbetskamrat ett möte med en tekniker som skulle hjälpa oss göra en kravspecifikation av en ny funktion som ska läggas till vår väldiga webbplats. Bara att vi behövde en datanisse för att på rätt sätt beskriva vad vi behövde kändes underligt för mig. Jag vill skriva min önskelista, och sedan ska tomten komma med rätt paket. Men jag fann mig i att använda nissens hjälp, inte minst för att jag stött på honom ett par gånger förut och visste att han inte tillhörde den värsta sorten.

Mina farhågor att bli avkrävd på besked om tekniska detaljer som jag inte fattar ett jota om kom alltså på skam. Det hela utvecklade sig till en trevlig och intressant pratstund om vad man kan göra och vilka funktioner vi vill ha. Inte ett mystiskt dataord så långt örat kunde höra. Nissen varnade till och med om att "det här kanske blir alltför tekniskt", och så sa han nåt som var fullkomligt begripligt.

Han jobbade nästan journalistiskt. Det var som en intervju där vi svarade på hans frågor och fick svar på våra egna. Han noterade i sitt anteckningsblock och sa efter två trivsamma timmar att "nu har jag ett underlag för att skriva en bra beskrivning av vad ni behöver. Ni får den med e-post på tisdag."

Jag blev så betagen att jag höll ett kort hyllningstal till honom när vi tog farväl. Han såg inte helt förvånad ut när jag beskrev min grundläggande motvilja mot tekniker.

Ibland är det bra att inte få vad man väntar sig. Fördomar är till för att krossas. Men en fluga gör ingen sommar.