Visar inlägg med etikett idrott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett idrott. Visa alla inlägg

söndag 7 december 2008

Siffror blir sport i min fototriss



Siffror var påbudet inför veckans Fototriss. Jag är ju ingen siffernisse, så jag kände genast att det skulle bli svårt. Men när jag börjar gräva i Iphoto dyker ett flertal siffror upp. Jag fick än en gång möjlighet att välja ett tema i temat, och den här gången får det bli idrott och gruppkänsla.
Uppifrån och ner är det Ängelholms elitserietjejer i volleyboll, Rörsjöstadens pojkar 93 i fotboll och Äli Baskets flickor 96.

onsdag 20 augusti 2008

Lägg av i tid, Stefan Holm

Hörde just på TV, när jag slöglodde på en av SVT:s eviga OS-repriser, reportern Peter Jonsson (tror jag) fråga Stefan Holm om han skulle fortsätta till VM nästa år. När Holm sa nej fyllde Jonsson på: "Inte ens om svenska folket ber?".

Som representant för det svenska folket vill jag härmed upplysa Stefan Holm: Vi ber dig inte alls fortsätta. Tvärtom gör du helt rätt i att lägga av. Gör ett ärevarv av återstoden av säsongen och ta välförtjänt emot publikens hyllningar. Sedan är det dags att sänka ribban och ägna sig åt annat.

Den slutliga utmaningen för mången idrottare är inse när det är dags att lägga av. Alltför många gånger har vi sett stjärnor som bleknar ned i träsket av medelmåttor.

"Svenska folket", och inte minst dess representanter i medierna, fokuserar för övrigt alldeles för mycket på de svenska insatserna i OS. Visst är det kul när det går bra för våra landsmän, men nog är de olympiska spelen väldigt mycket mer än medaljkampen mellan nationerna.

Det är väl så att intresset för OS är mycket bredare än intresset för den verkliga idrotten. Massor av svenskar som inte förstår den genuina skönhet och spänning som presteras av dessa fantastiska idrottare från hela världen följer de olympiska spelen enbart med fokus på hur det går för de blågula. Det räknas svenska medaljchanser, misslyckanden, överraskningar, besvikelser, fiaskon, guld, silver och brons.

Den som lyfter blicken och ser det vackra, dramatiska och känsloladdade även på andra sidan den svenska flaggan erbjuds i OS en väldigt mycket större upplevelse. Där har många svenskar stått (och fallit) för betydande bidrag, även om de inte har landat på prispallen.

lördag 16 augusti 2008

Känslorna sätter färg på sporten

Visst är det härligt med känslor i idrotten.
Therese Alshammar ömsom gråter, ömsom skrattar efter debaclet i Peking, nu utsett till Årets Baddräktsmiss 2008. Blixtlåset har slutligen gjort skäl för sitt namn.
Ara Abrahamian lämnar prisutdelningen i protest och dumpar bronsmedaljen på brottarmattan. Nu har tydligen de olympiska höjdarna bestämt att Ara inte får behålla den medalj han redan kastat bort.
Ara och Tessan är två förlorare. Men deras uppvisade känslor säger så väldigt mycket mer än det fingervarma tråkmånseriet som vi ofta ser i idrotten. Särskilt fotbollen är befolkad med nihilistiska intetsägare: "Näää, vi gör väl en ganska bra match..." Kanske ligger det en skillnad mellan individuella och lagsporter.
Ara Abrahamians medaljdump ska dock inte jämställas med när John Carlos och Tommie Smith höjde knutna nävar i svarta handskar i Mexico 1968. De protesterade mot rasism och djupa sociala orättvisor i det amerikanska samhället. Ara tycker - möjligen på goda grunder - bara synd om sig själv.