Jag vägrar vårdeppa – trots guldläge

Framdäcket på cykeln har varit platt två morgnar i rad.

Vårfloden av pengar tog ut sin rätt och det blev ebb i kassan. Jag gick till min personliga bankpojke och redde ut det värsta. När den akuta ekonomiska krisen var åtgärdad lovade han att jag kunde deklarera på nätet – lätt som en plätt – bara jag fixade ett BankId via internetbanken. Jag gjorde som jag blev tillsagd, och resultatet blev såklart att jag blev portad från nätbanken helt och hållet.

Eftersom jag helt saknar självförtroende när det finns pengar med i bilden var jag övertygad om att det var mitt fel när både tidningen och sonens linslangare slutade leverera. De är båda anslutna till autogiro – som verkar innebära att de när de vill får plocka ut hur mycket de vill från mitt konto – och jag trodde förstås att kontot varit tomt när de stuckit in sin pengasug. Men det visade sig att pengarna var på plats och att det brustit någonstans i byråkratin. Bladet och linslössen skyllde på banken som skyllde tillbaka.

Medan de skyller på varann går sonen utan linser och jag utan tidning, och konstaterar att det där med autogiro verkar ruskigt mysko. Inte en enda påminnelse har jag fått från något av hållen, utan de stryper bara leveranserna utan att höra av sig. När jag ringer till dem lovar de att skicka faktura så att jag kan återställa den ekonomiska balansen. Men ingen av dem har skickat nånting efter knappa två veckor. En gång tyckte jag autogiro verkade smart.

Det mesta skiter sig, verkar det. Jag har inte ens nämnt en trippel i duscholyckor på ett par veckor eller en svindyr bilreparation. Men jag vägrar deppa. Okej, en liten stund då och då, men inte på riktigt. På fredag kör jag ut och städar ut vintern ur stugan, och sedan är allt som det ska.

Glad påsk. Det ska jag ha.

Varför ska livet vara så komplicerat?

Jag har tidigare spytt min galla över krångelputtar på två områden, teknik och ekonomi.

Jag har de senaste dagarna tvingats att ta mitt ansvar inom både det ena och det andra, och två saker som borde vara enkla och snabbt avklarade har orsakat osäkerhet, fula ord och förlust av väldigt mycket av min dyrbara tid.

Trådlösa bredband är något som finns i var och varannan bostad i dessa dagar. Min dator säger för ögonblicket att det finns ett halvdussin tillgängliga som jag kan ansluta till. Mitt eget ballade ur i veckan, och jag blev tvungen att starta om det. När För att göra installationen måste jag göra en mängd inställningar av saker som heter ungefär TCP/IP, 802.11, DNS-gateway, routeradress och fan och hans moster. Och då lever jag i den relativt användarvänliga Mac-världen.

När jag för några år sedan skaffade ett trådlöst nåtverk av PC-typ vände jag mig efter en vecka till min datorkunnige lillebror. Han avlöste mig i knappandet och svärandet, och lyckades efter en hel dag av prövande och ringande till supporter få det hela att funka.

Nu var det samma visa, men jag lyckades, som existensen av detta blogginlägg är ett tecken på, faktiskt få till det till slut. Men varför ska det vara så förbannat krångligt. När man köper en TV eller en telefon packar man upp, sätter i ett par kontakter och så funkar det. Varför kan inte datorer och nätverk vara lika enkla?

Mitt andra exempel, som Spanar-Jonas Hallberg hade sagt, är den årliga inkomstdeklarationen. Jag har ärvt en del aktier, som gör sig påminda på vårkanten, dels positivt eftersom det kan rassla in lite pengar i utdelning, dels negativt för att man måste deklarera för dem.

Jag har inte själv petat i dem under fjoråret, men de har uppenbarligen likt toffeldjur förökat sig genom delning, och detta måste deklareras. Då ska man följa instruktionerna på Skatteverkets hemsida för att få till det. Där får jag reda på att "Enligt 44 kap. 13 § IL ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses enligt 44 kap. 14 § IL utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter)". Jag läste detta och dog.

I just detta fallet handlade det - om jag fattat rätt - om att jag måste deklarera att jag fått tre aktier till ett sammanlagt värde av cirkus sju kronor. Det slutade med att jag gav upp och skrev det högsta tänkbara beloppet i alla rutorna och därmed antagligen drar på mig högre skatt än jag behövt.

Men det kanske är rätt åt en smygkapitalist som jag. Hoppas den extra skatten jag betalar in går till rätt saker. Som till högre löner till sjuksköterskorna, så att de kan sluta strejka.

Död och uppståndelse i vår rådande religion

Det har under de gångna dagarna pratats mycket om döden, uppståndelsen, färden till himmelriket samt syndernas straff och förlåtelse. Mäktiga män – de är nästan alltid sådana – säger sig veta vad de högre makterna vill, vart vi är på väg och vad den lilla människan ska göra för att komma så lindrigt undan som möjligt.

Ja, det är religion jag pratar om, men inte kristendomen och påsken. Jag menar dödsdomen mot den civiliserade världen som avkunnades förra veckan när amerikanska låneinstitut hotades i den där rådande fastighetskrisen. Dagen efter var det plötsligt uppåt värre, sedan repo-mannen i USA sänkt sin ränta och några rapporter förkunnat att läget plötsligt inte var så risigt som gårdagens sanning gjort gällande. Nästa gång solen gick upp var det dags för nya orakel att utfärda sina varningar, och plötsligt var det om inte domedagen så i alla fall betydligt sämre tider än igår. Sedan kom påskhelgen, med Jesu död och uppståndelse, som en befriare.

Prästerskapet i denna västvärldens dominerande religion är horder av experter, analytiker, direktörer och rådgivare som mer eller mindre trovärdigt underblåser den för dagen rådande trenden. Denna bergodalbana göds av rykten, tydande av obskyra tecken och ren vidskepelse. Den drivs av spåmännens megefoner, de ekonomiprogram och börsbilagor som varje medieföretag med självaktning håller sig med. Helt okritiskt ger A-ekonomi, Dagens Industri och allt vad de heter utrymmet åt spådomarna, taktfast kompade av dagens börsnoteringar.

Värst av alla är de svarta kostymer som tagit på sig ansvaret att tala om för människorna att detta är straffet för deras synder. Vi kan ha valt fel regering, tvingat till oss för höga löner, köpt för lite prylar eller jobbat för dåligt för att få den låga inflation och höga tillväxt som hör himmelriket till. Jag får frossbrytningar när jag hör Stefan Fölsters milda och insmickrande stämma förklara för de okunniga massorna varför de ska vara glada och fattiga medan direktörerna som axlar alla bekymmer förtjänar jättelöner.

Denna spekulationslära har till och med tillåtits inrätta något som många tror är ett Nobelpris, och som Fölsters morfar har fått. (Mormor, däremot, har fått ett riktigt Nobelpris.) Vad blir nästa grej – ATG:s pris i travtips till Alfred Nobels minne?

Man kan undra hur det varit om andra religioner fått samma okritiska draghjälp från de fria och kritiskt granskande medierna. Egna bilagor och avdelningar i dagstidningarna, egna program och stort utrymme i radios och TV:s nyhetsprogram, där tveksamt underbyggda profetior betraktas som ovedersägliga sanningar. På sina håll i världen är det säkert så. Där har också den rådande religionen samma makt över människorna som kommersialismen har i vår västliga värld. Och, handen på plånboken, hur trovärdiga är de?