En sportmåndag att minnas

Tillbaka på jobbet efter semestern. Drygt 200 mejl att plöja genom utan att egentligen vet hur man gör när man jobbar. Någon berättade att jag mitt i denna förvirring dessutom var tillförordnad förvaltningschef. Så innan veckan är slut ska jag ha skapat ordning, först i min skalle och sedan i det skånska näringslivet.

I skuggan av detta gjorde några ungdomar och en obetydligt äldre halvgud måndagen till en dag att minnas även i sportens värld. Först spurtade 15-åriga Sarah Sjöström hem VM-guld och ännu ett världsrekord på 100 meter fjärilsim. Det är väl ganska troligt att hon fixade ett bragdguld på kuppen. Det ska mycket till för att ta det ifrån henne, möjligen att Christian Olsson chockar världen, eller att svenska fotbollslandslaget trotsar oddsen och tar sig till VM. Fast i det sista fallet är det väl tveksamt om man ska premiera att man tar sig ur en knipa man själv försatt sig i.

Efter drygt månader utan seger tog Malmö FF tre poäng borta mot Halmstad. Men det satt långt inne. Wilton Figueiredo hade effektivt spritt bollarna över läktarna på Örjans Vall innan Halmstads annars duktige målvakt Magnus Bahne gav 18-årige Jiloan Hamad en hjälpande hand (?). Sedan fyllde inhoppande 19-åringen Agon Mehmeti på med två bollar i samma maska.
En stilla förhoppning är att detta kan vara en vändpunkt för MFF, att de kan börja ta de segrar som både spelarmaterialet och spelet fram till straffområdet gör dem förtjänta av. Men en match gör ingen sommar och även i dag såg vi nästan 70 minuter av akut målkramp.

Och så är Zlatan klar för Barca. Om rykteskarusellen kring Zlatans framtid beror på att han är extra intressant eller att han möjligen har en sällsynt mediekåt agent låter jag vara osagt. Men nog har väl beskeden om att han hamnar i olika engelska eller spanska klubbar, blandat med att han stannar i Inter, varit ganska pinsamma. Men nu spelar han där jag vill ha honom, i den rödblå tröjan med "Unicef" på bröstet.
Den gode Zlatan förnekar sig inte. I TV sa han något om att "har drömt om att spela för Barcelona. Det har alltid varit min favoritklubb". Jag vill minnas att jag har hört honom säga liknande saker när han kom till både Inter och Juventus. Fast om de klubbarna. Och hur var det egentligen med Ajax? Men det är väl tillåtet att ha en favoritklubb i varje land. Och två i Italien.
Iniesta, Messi, Bojan, Xavi, Henry, Ibra. Nu blir det fest på Camp Nou. För att inte tala om i TV. Nu får vi hoppas att TV4 Sport fortsätter med sina generösa La Liga-sändningar, och inte skickar över Barcelonas matcher till Canal Plus eller något ännu värre. Men med Viasat-gängets hantering av Champions League i färskt minne är det väl troligt att vi ska behöva pröjsa dyrt även för de här godbitarna.

Briljant boxning duperar samvetet

Vart fjärde år överraskar jag mig själv med att gilla boxning. I vanliga fall är jag inte tilltalad av denna självförsvarets ädla konst, men när det vankas olympisk boxning på TV vaknar det vilande intresset till liv som på en given gonggongsignal.

Dagens match i fjädervikt mellan ukrainaren Lomatjenko och ryssen Selimov kan komma att bli hela spelens bästa match, och den kom redan i första omgången. Eftersom boxningen inte nyttjar någon seedning i OS hamnade revanschmötet från fjorårets VM-final redan i första rundan. Lite dumt om ni frågar mig. Nu tror och hoppas jag att Lomatjenko, som fick revansch för förlusten i VM, sopar banan med allt motstånd och tar guld.

Matchen var alldeles bländande, där ryssen hade en rejäl ledning efter första ronden. Men sedan vaknade ukrainaren och vände till en klar seger. Det var bländande boxning, snabba fötter och händer, smattrande slagväxlingar och inte minst en nästan lekfull attityd med glimten i ögat.

"Men de slåss ju", säger vän av ordning. "Man ska ju inte bruka våld." Jag vet. Jag går alltid några ronder med mitt samvete när jag blir alltför tänd av boxning. Till mitt nobla självförsvar brukar jag säga att de olympiska boxarna är väl vadderade och inte utsätts för särskilt långvarig misshandel.

Dessutom räcker det med att titta lite på sport-TV för att inse att det kan vara värre. TV4 Sport har tydligen lagt ned toppfotbollen och NBA-basketen nu när den kommit med i de flesta kanalutbud. I stället tycker TV4 att svenskligheten ska berikas med – förutom poker i parti och minut – rallarslagsmål i en bur, där alla medel är tillåtna. Och på SVT, den där kvalitetskanalen, snubblade jag häromdagen in på ett danskt wrestling-spektakel, ni vet sån där på förhand uppgjord pellejönsbrottning. Det gläder mig inte att mina licenspengar används till att visa töntar som slår varann i huvet med bord och kastar ut domaren bland publiken.