Varför ska livet vara så komplicerat?

Jag har tidigare spytt min galla över krångelputtar på två områden, teknik och ekonomi.

Jag har de senaste dagarna tvingats att ta mitt ansvar inom både det ena och det andra, och två saker som borde vara enkla och snabbt avklarade har orsakat osäkerhet, fula ord och förlust av väldigt mycket av min dyrbara tid.

Trådlösa bredband är något som finns i var och varannan bostad i dessa dagar. Min dator säger för ögonblicket att det finns ett halvdussin tillgängliga som jag kan ansluta till. Mitt eget ballade ur i veckan, och jag blev tvungen att starta om det. När För att göra installationen måste jag göra en mängd inställningar av saker som heter ungefär TCP/IP, 802.11, DNS-gateway, routeradress och fan och hans moster. Och då lever jag i den relativt användarvänliga Mac-världen.

När jag för några år sedan skaffade ett trådlöst nåtverk av PC-typ vände jag mig efter en vecka till min datorkunnige lillebror. Han avlöste mig i knappandet och svärandet, och lyckades efter en hel dag av prövande och ringande till supporter få det hela att funka.

Nu var det samma visa, men jag lyckades, som existensen av detta blogginlägg är ett tecken på, faktiskt få till det till slut. Men varför ska det vara så förbannat krångligt. När man köper en TV eller en telefon packar man upp, sätter i ett par kontakter och så funkar det. Varför kan inte datorer och nätverk vara lika enkla?

Mitt andra exempel, som Spanar-Jonas Hallberg hade sagt, är den årliga inkomstdeklarationen. Jag har ärvt en del aktier, som gör sig påminda på vårkanten, dels positivt eftersom det kan rassla in lite pengar i utdelning, dels negativt för att man måste deklarera för dem.

Jag har inte själv petat i dem under fjoråret, men de har uppenbarligen likt toffeldjur förökat sig genom delning, och detta måste deklareras. Då ska man följa instruktionerna på Skatteverkets hemsida för att få till det. Där får jag reda på att "Enligt 44 kap. 13 § IL ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses enligt 44 kap. 14 § IL utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter)". Jag läste detta och dog.

I just detta fallet handlade det - om jag fattat rätt - om att jag måste deklarera att jag fått tre aktier till ett sammanlagt värde av cirkus sju kronor. Det slutade med att jag gav upp och skrev det högsta tänkbara beloppet i alla rutorna och därmed antagligen drar på mig högre skatt än jag behövt.

Men det kanske är rätt åt en smygkapitalist som jag. Hoppas den extra skatten jag betalar in går till rätt saker. Som till högre löner till sjuksköterskorna, så att de kan sluta strejka.

Ingen regel utan undantag

Det gick inte mer än några sömniga timmar efter att jag sågat alla tekniker som titelsnyltare och insiktslösa krångelpellar innan jag stötte på det lysande undantaget.

I går hade jag och en arbetskamrat ett möte med en tekniker som skulle hjälpa oss göra en kravspecifikation av en ny funktion som ska läggas till vår väldiga webbplats. Bara att vi behövde en datanisse för att på rätt sätt beskriva vad vi behövde kändes underligt för mig. Jag vill skriva min önskelista, och sedan ska tomten komma med rätt paket. Men jag fann mig i att använda nissens hjälp, inte minst för att jag stött på honom ett par gånger förut och visste att han inte tillhörde den värsta sorten.

Mina farhågor att bli avkrävd på besked om tekniska detaljer som jag inte fattar ett jota om kom alltså på skam. Det hela utvecklade sig till en trevlig och intressant pratstund om vad man kan göra och vilka funktioner vi vill ha. Inte ett mystiskt dataord så långt örat kunde höra. Nissen varnade till och med om att "det här kanske blir alltför tekniskt", och så sa han nåt som var fullkomligt begripligt.

Han jobbade nästan journalistiskt. Det var som en intervju där vi svarade på hans frågor och fick svar på våra egna. Han noterade i sitt anteckningsblock och sa efter två trivsamma timmar att "nu har jag ett underlag för att skriva en bra beskrivning av vad ni behöver. Ni får den med e-post på tisdag."

Jag blev så betagen att jag höll ett kort hyllningstal till honom när vi tog farväl. Han såg inte helt förvånad ut när jag beskrev min grundläggande motvilja mot tekniker.

Ibland är det bra att inte få vad man väntar sig. Fördomar är till för att krossas. Men en fluga gör ingen sommar.

Tekniktalibanerna tar mina fina ord

Jag har redan gnällt om tekniktalibanernas expansionistiska språkbruk. De har drivit min nuvarande yrkesgrupp på flykten från begreppet "information" genom att kalla sin otillgängliga verksamhet "informationsteknik". Vi har tagit flykten till begreppet "kommunikation", vilket i sig är tveksamt när man jobbar i en firma som bland annat ägnar sig åt trafik med bussar och tåg.

Men teknikfascisterna kan såklart inte finna sig i detta, utan måste ytterligare vidga sitt livsrum. De ska såklart dra ner även ordet "kommunikation" i sitt ogenomträngliga terminologiträsk. Nu pratas det om "informations- och kommunikationsteknik", IKT, som beskrivs som beskrivs som "den del av IT som bygger på kommunikation mellan människor". Var det inte innebörden av IT från början?

Mitt problem? Kommunikatörens, eller informatörens, första regel är att anpassa innehållet i sitt budskap till målgruppen. Tekniktokarnas lära är att målgruppen ska anpassa sig till innehållet. Om du inte begriper får du se till att lära dig. Hur många gånger har man inte suttit framför datorn eller lyssnat på en tekniknisse och varit helt lost bland alla datatermer, forkortningar och invecklade beskrivningar?
Först informatör, sedan kommunikatör... Vad ska man kalla sig om man vill beskriva händelser och sammanhang på ett tydligt och tillgängligt sätt? Journalist?

För att såga av den dysterkvist jag sitter på, kolla vad som händer när varken tekniker eller kommunikatörer tänker färdigt.