Massa grattis till Massa Hasse, 80 år

"Jag hade knäppt ihop västen med gylfen." Det var den eviga slutklämmen på de tidiga Lindemännen. Hoppas Hasse Alfredson kan hålla isär persedlarna när han idag tar på sig finkostymen för att fira sin 80-årsdag.
På grund av min far, som Hasse hade förmånen att känna betydligt längre än jag, har jag en gång haft anledning till postal närkontakt med Sveriges Roligaste Man. Jag är ganska stolt över att ha ett brev som "Massa" – ja, vi i familjen (min alltså, inte Hans) kallar honom så – skrivit särskilt till mig och signerat.
Rolig, ja. Men hans verkliga adelsmärke är att han – och såklart långhalmen Tage – hade förmågan att plantera in det där lilla gnagande allvaret i sina genomroliga alster.
Nu fyller Hans Alfredson 80 år, och det finns väl inget lämpligare att säga än
"Gammal man gör så gott han kan,
dansar fan så illa.
Hela kroppen rister han
men ändan den står stilla!"

Finklädd till Tintins jubileum

I dag tog jag på mig fintröjan för att fira min hjälte Tintin, som kom på pränt för första gången för på dagen 80 år sedan.

Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi ursprungligen stötte på varann, men jag har nog hängt med nästan hälften av de där åren.

Det finns mycket att skriva om den lille journalisten som gått från att vara en fördomsfull och reaktionär kolonialist till att bli en antirasistisk, nästan revolutionär demokrat. Och om hans alkoholiserade hund, hans svordomsekvilibristiske sjöbjörnskompis, de dråpliga dubbeldeckarna eller den operasjundande pansarkryssaren, en av de få kvinnliga inslagen i denna manliga, eller möjligen könlösa, värld. Men de skriverierna spar jag till en annan gång.

Nu nöjer jag mig med att höja ett glas Loch Lomond för Tintin. Må jag och andra människor följa hans exempel och lämna våra fördomar bakom oss. Hoppas vi inte ska behöva 80 år för att fixa det.