Hippt munköl på amerikanska

Det finns ingen fyndigare dryck än öl. I Belgien, där kloster och munkar är bär de tyngsta traditionerna i bryggarbranschen, har det sedan länge funnits en hädisk motvikt. Delirium Tremens, Satan, De Verbooden Vrucht, Judas och Lucifer är några av de sådär 450 etiketter som man kan hitta på väggen i min toalett.

Den unga nationen USA har ju inte haft möjlighet att bygga upp egna traditioner, så de får låna från mer mogna kulturer. Jag medger gärna att de ofta gör det med den äran. Sedan får Horace Engdahl säga vad han vill...

Nåja, varför de nödvändigtvis skulle göra en egen version av The Office har jag aldrig förstått. Men det på ölfronten finns det många bryggerier som fått de gamla fördomarna om amerikanskt öl på skam.

Men det där med religion verkar vara lite för känsligt i Förenta Staterna. Om den amerikanska ungdomen drabbades av ett öl uppkallad efter Vår Herre eller Hin Håle skulle det vara orsaken till varje vansinnesdåd i landet där begreppet vapenfri betyder något helt annat.

Så när North Coast Brewing Company i Kalifornien ska brygga ett öl i belgisk klostertradition gör man sin egen variant av munkbegreppet. De hittar den hippaste munken av alla, tillägnar ölet jazzlegenden Thelonious Monk och kallar det "Brother Thelonious".

Att sedan ölet, trots att det är starkare än de flesta belgiska klosterkanoner, ligger alltför nära svagdricka i smaken är en annan sak. När det handlar om öl är det så mycket annat än smaken som är viktigt.

Nätköp med komplikationer

Det har sina sidor att handla på nätet. Jag antydde en gång i en kommentar att jag hittat intressanta saker på en amerikansk bryggerisajt. Det var några tröjor från Flying Dog-bryggeriet med motiv tecknade av bryggeriets och författaren Hunter S Thompsons hovkonstnär Ralph Steadman. Finkläder för en öltok som jag. Jag halade upp mitt Visakort och betalade utan att tveka något som visade sig bli 571 kronor och 30 öre för fyra fina t-tröjor.

I dag kom en avi från Posten, som glatt meddelade att jag kunde hämta ut mitt paket på Hemköp mot den facila summan av 284 kronor. Det visade sig vara 221 kronor i tull och 63 kronor i speditionsavgift till Posten. Då var redan bra mer än en tredjedel av det ursprungliga pröjset frakt. Jag anade att Tullverket skulle hålla sig framme, men inte att jag skulle få lägga nästintill på kronan 50 procent till priset.

Mannen på Hemköp var mycket förstående och berättade att tullens avgifter, som han uppfattade det, verkade väldigt godtyckliga. Han rekommenderade att man bad någon vän i USA köpa varorna och sedan skicka dem som gåva. "Har du inga vänner däröver? Då är det bara att sätta igång och chatta!"

Häromdagen stod jag i samma Hemköpkö för att hämta ut en tullfri laddning från Ginzas 40-kronorsrea (kolla, där finns en hel del fynd). Det sura inköpet i paketet var bluesfilmen "Lightning in a bottle" som jag köpt från samma butik någon månad tidigare, men som plötsligt bara försvunnit. Nåja, 40 spänn, tänkte jag och beställde en ny. Att sedan fyra plattor, varav en till fullpris, fick slå den följe var både bonus och minus.

Nåja, när jag stod där i kön knackade min granne musiknörden mig i ryggen. Han log glatt och sa "Vilken tur att jag träffade dig. Jag har haft så dåligt samvete för att jag inte har lämnat tillbaka filmen som jag lånade av dig på gårdsfesten".

Nu står jag med två exemplar av filmen. Lova att inte tala om det, men jag tänkte ge min dublett till en kompis som säkert skulle uppskatta den.

Festivalen borde få Carlsberg på bättre tankar

Den lyste som månen över den europeiska ölfestivalen, Carlsbergs välkända logotyp. Tiotusentals ölentusiaster hade vallfärdat till Köpenhamn och köade tålmodigt för att få smaka på ett gigantiskt urval av brygder från hela världen.

Festivalen hölls i Carlsbergs gamla bryggeriområde, och den danska bryggarjätten hade en stor monter. Men även om hemmalaget kryddat sitt vanliga pilsnerutbud med imagestärkande finöl som Semper Ardens och Jacobsen - och för säkerhets skull fyllt på med storsäljande importer som Budweiser, Kilkenny och Guinness - blev deras stånd ett av de minst lockande.

För vad är en dansk international lager när man kan få en amerikansk imperial stout, eller för den delen en svensk stormaktsporter? På festivalen fanns såväl underbart smak- och alkoholstarka belgiska årgångsbrygder som skräckinjagande Afrikainspirerade banan- och kokosnötöl.

Om Carlsbergs ledning gjorde sitt jobb och tog en runda på festivalen för att kolla in konkurrensen - nu när den fanns på deras egen bakgård - borde de i ärlighetens namn tänka om angående den reklamslogan de använder för att sälja sitt synnerligen almindelige öl: "Carlsberg - probably the best beer in the world".

Probably not.

Detta är en bra dag att leva

Den första – ruskigt sega – jobbveckan efter semestern är över. Jag åt en avskedslunch i dag tillsammans med mina sommarkompisar inför deras återresa norrut. Sommaren försöker tala om för mig att den inte tänker vara för evigt. Saken blir inte bättre av att jag backar på en stolpe i ett parkeringshus och ger bilen en andra buckla. Nu har jag två, en från Bryssel och en från Lund.

Det är med lite mer än en gnutta depp som jag rullar hem till stugan, mikrar ett par gamla grillkorvar och couscous och slår upp en håglös fulöl.

När jag sitter och rafsar i mig röran kommer grannen förbi, vinkar och ropar "vad sägs om en öl"? "Såklart" svarar jag såklart, och det gör hela skillnaden. Ett par timmar senare har vi delat på ett par danska finöl, några Gammeldansk och två belgiska glädjespridare, inte minst en Orval som jag köpte på ort och ställe, på trappistklostret i Belgien, nära den franska gränsen.

Vi fyllnar till ganska bra medan skymningen faller, kvällsvinden skojar med oss och släcker ständigt fotogenlampan. När grannen vinglar hem vacklar jag in, och Little Big Man rullar på TV:n. Dustin Hoffmans indianfarfar tjatar om "detta är en bra dag att dö". Men jag säger emot: "Detta är en bra dag att leva".

En första klassens semesterdag

Om varje semesterdag vore som i går skulle det nästan bli för mycket. Eller vad sägs om att uppleva en av tidernas största konstnärer och en av dagens coolaste musikstjärnor samma dag som man får sätta sin sko i pant för ett glas öl, blir en turistattraktion i Köpenhamn och ovanpå alltihop får ett nytt jobb?

Sanden började rinna ut i timglaset för utställningen med Cézanne och Giacometti på Louisiana i Humlebæk. När jag ändå skulle över Sundet för att se Erykah Badu på onsdagkvällen var det inte svårt att bestämma sig för att göra det till en heldagsresa Öresund runt.

På tåget från Malmö stöter jag på Stefan, en gammal arbetskamrat. Han är en flitig besökare på Louisiana och vi har ett givande och intensivt samtal om konst, musik och gamla kollegor innan han stiger av i Lund. "Hälsa till Louisiana", säger han när han reser sig. "Jag ska hälsa till Cézanne", säger jag. "Ja, hälsa till henne också. Jag har inte träffat henne på åtta år", svarar Stefan och vandrar iväg.

Jag strosar runt bland Paul Cézannes epokgörande måleri, enkla motiv med avancerad komposition – sällan har så många rutor bildat så runda former. (Picasso och Braque sneglade säkert åt detta hållet innan de började kubista.) Då ringer Cecilia och frågar om jag vill ha det nya jobbet.

Sen tåget till Köpenhamn och en öl med Roffe före konserten. För att få en liter lokalbrygd i Kwak-glas på Bryggeriet utanför Tivoli får vi lämna varsin doja i pant. Vi sitter där mitt i stråket med spektakulära glas och korgtofflor på fötterna. Jag tror att vi på knappt en timme hamnar i lika många fotoalbum som Den lille havfrue.

Det börjar bli tradition att käka på Dutski Bar nära Fredriksbergs Rådhus inför konserterna. Helt okej mat till överkomligt pris, ett trevligt litet ölsortiment och förvånande nog inte knökat inför konserter som Steely Dan, Neil Young och Erykah Badu.


O och M ansluter och den bedårande Erykah ger oss en perfekt fortsättning på kvällen. Hon gör det inte lätt för sig, r&b-drottningen från Texas. Hon vänder ut och in på sina låtar, ibland tar det en stund att fatta att låten hon just nu sjunger är en av mina gamla favoriter. Men det är fenomenalt, en fulländad show med en tanke, mäktigt sväng av ett riktigt tajt band och denna röst med personlighet och känsla. Jag snackar Billie Holiday och Nina Simone. Erykah är värd allas kärlek.

På promenaden mot Hovedbangården finns 90'eren, Gammel Kongevej 90, som en given vätskekontroll. En langsam-øl och en Hof som vent. Hur lång tid slö-ölen tar beror på bartenderns berusningsgrad, men alltid minst en kvart. Lagom länge för att klämma en håndbajer som uppvärmning. Sedan kommer den imponerande skumkreationen och förklarar varför ölupplevelser inte bara är smak, utan även miljö, estetik, tidpunkt och inte minst sällskap.

På tåget hem löser vi fattigdomsproblemen, och väl hemkomna tar Roffe och jag tag i de än viktigare frågorna, hur det svenska fotbollslandslaget ska ledas för att nå än större framgång i kommande mästerskap. Uret hann bli fyra och ölen ytterligare tre (delade på två) innan orken tröt och slafens lockelser blev oss övermäktiga.

Det kallar jag en semesterdag.

Svenskar får inte se det svarta guldet

Under rubriken "Någonting att dricka..." här till höger finns en länk till den irländska mastodontbryggaren Guinness (det måste vara ett av de oftast felstavade orden i svenska medier) internationella webbplats. Prova att gå till sidan, det är intressant.

Innan man kommer in på sajten måste man besvara två frågor: "Vilket land finns du i?" och "När är du född?". Jag fyller sanningsenligt i att jag befinner mig i Sverige och är född 1960. Och trots att jag med ganska god marginal passerat myndighetsåldern i de flesta länder blir jag vänligt men bestämt avvisad från den svarta webbplatsen.

Guinness tycker inte att svenskar ska få titta på deras sidor. Det finns tydligen fortfarande några svenska lagar mot alkoholreklam, även om det inte går att se varken i de sydsvenska tidningarna eller i TV. Den irländska öljätten gör - givetvis i sin stora godhet och uppriktiga omtanke om min bräckliga hälsa - gemensam sak med det nyktra svenska etablissemanget och vänder på sin klassiska slogan:

"Guinness is bad for you!"