Motgångssupportrarna – fotbollens fakirer

Det går lite knackigt för Malmö FF. Fotbollsoraklen har, visa av historien, inte tippat laget som guldkandidat detta år. Men trots en mer blygsam placering i förhandstipsen är klubbens resultat, när årets allsvenska nu går mot halvtid, sämre än de flesta väntat sig.
Som en sann svensk ansvarstagande företagsledare går nu MFF:s vd Pelle Svensson ut och tar på sig det yttersta ansvaret och levererar en knippe betydelselösa uttalanden som "Kris är det om man inte har en handlingsplan. Vi har en plan." och – inför jubileumsåret 2010 – "Vi har en kaxigt ödmjuk attityd, där vi säger att vi ska vilja och kunna vinna allsvenskan. Istället för att säga att vi skall vinna." (Den sista är tänkvärd: Vi kan vinna. Vi vill vinna. Och vadå? Struntar i det?)
Pelle Svensson har väl egentligen inte givit mig något skäl att omvärdera den bild jag befarade när han tillträdde förra året. Om arbetet i klubbledningen säger han "Vi har en jädra sammanhållning och go"...
Nej, det är i stället kommentarerna till artikeln i Sydsvenskan som är intressanta. Under någon halvtimme har de ökat från 12 till 31, och de lär väl fortsätta rassla in. Tidigt i kommentarsfloden gnäller någon och säger att han inte ska köpa årskort nästa år, vilket väcker vreden hos det gäng som är ämnet för dagens föreläsning (nästan rekordlång inledning, eller hur?).
Jag blir fascinerad av dessa motgångssupportrar, som verkar trivas bäst när det går dåligt. Då finns det nämligen gott om deras favoritföda: Inte ledningen, inte spelarna, inte motståndarna – utan Svikarna. Medgångssupportrarna. De som säger upp sitt årskort. De som vägrar gå till Stadion för att bli besviken över ännu en uddamålsförlust.
Resten är ganska logiskt: När det går bra för laget är det svårt att se skillnad på den sanne supportern och den potentielle desertören. Ju sämre det går för laget, desto fler svikare avslöjar sig, och desto renare och ädlare är de som står kvar där på ståplats. Så idealet är kanske att laget fortsätter sin kräftgång i tabellen och seriesystemet tills en ensam, utmärglad och sliten men Sann Supporter står där och höjer sin halsduk. Är det så fotbollsfakiren uppnår sitt Nirvana?

Rätt stoppa matchen när säkerheten brister

De danska fotbollssupportrarna har tappat en del av sin roligan-glans efter överfallet på domaren under lördagens EM-kvalmatch mot Sverige i Köpenhamn. Danska folket är med rätta i uppror mot token som gav sig på den tyske domaren sedan han visat Christian Poulsen rött kort och dömt straff för Sverige.

Men hur blåögda är egentligen de rödvita arrangörerna om de tror att var och en av fyrtiotusen hängivna fotbollsfans snällt ska sitta kvar på läktaren under ett dramatiskt Nordenderby, en för båda lagen superviktig match i EM-kvalet?

Både de danska och svenska landslagssupportrarna har skapat sig gott rykte och anses med rätta vara hängivna, men samtidigt positiva och fredliga. Men om man - som uppenbarligen de ansvariga för säkerheten på Parken i går - tror att det inte finns ett enda rötägg i massorna på läktaren är man naiv, eller rentav dum.

Att inte bara en, utan tre personer från publiken lyckas ta sig in på planen vittnar om att beredskapen var undermålig. Av tv-bilderna att döma står vakterna och väntar på dem vid sidan av planen och tar hand om dem först när de efter förrättat värv är på väg tillbaka till läktaren.

Det är såklart trist att den dramatiska och underhållande matchen slutade som den gjorde. Men det danska fotbollsförbundet är ansvarigt för arrangemanget i Köpenhamn. Och att klaga på att domaren tog skulle ha tagit ett alltför drastiskt beslut är att skjuta bredvid målet.

Christian Poulsen gjorde en idiotgrej i Zidane-klass och ska stå till svars för det. Den ölstinne våldsverkaren ska ta konsekvenserna för sitt överfall på domaren. Men om inte domaren avbrutit matchen och gett Sverige segern hade de danska arrangörerna, som inte klarade av säkerheten på arenan, klarat sig undan den näsbränna de så väl förtjänat. Okej, de hade väl fått böta några tusenlappar till Uefa, men det hade gått obemärkt förbi.