Vem i hela friden kan man lita på?

Inte nog med att jag fick finna mig i att bli rejält bortdribblad av en slipad säljartyp när jag köpte en miljöbil i höstas. Okej, jag visste att etanol inte var det absolut bästa alternativet för miljön, men allt talade för att det var väldigt mycket bättre än den klassiska soppan. Nu får man höra att etanolen är rena döden för miljön om man ser till hela produktionskedjan. Jag får reda på att jag inte bara skitar ner miljön, utan också tankar min bil med den mat som skulle fött de svältande massorna i tredje världen.

Det är fan inte lätt att veta vad som är bra och vad som är inte. Särskilt när förståsigpåarna med övertygelse berättar hur bra den här nya produkten är. Och kanske kan man inte förvänta sig att ens de ska förstå. Kunde man förvänta sig att läkarna skulle inse riskerna med att skriva ut Neurosedyn till gravida kvinnor? Min tandhygienist tipsade för några år sedan entusiastiskt om tandkräm med triklosan. Borde hon förstå att "undermedlet" hade den dåliga smaken att ta kål på allt liv när det via avloppet hamnade i naturen?

Jag tycker det är svårt nog att genomskåda den försåtligt övertygande reklamen, som så effektivt lurar på mig "sanningen". När sedan opartiska experter kommer och slår vad som visar sig vara blå dunster i ögonen på mig vet jag varken ut eller in. Och jag har inte ens nämnt någonting om den verkliga artisterna, den grundlösa tvärsäkerhetens giganter: börsanalytiker.

Experterna har nått taket för sin förmåga

Skandalen i Köpenhamn avslöjar de svenska fotbollsexperterna. De verkar inte ha förmåga att föra en konstruktiv debatt, utan vevar omkring med invektiv på samma sätt som Christian Poulsen och den andre mannen i rött vevade sina rallarsvingar.

Det har gått två dagar, och den ensamme angriparen har fått många namn. Jag blir ledsen när jag ser att till och med Sydsvenskans Anja Gatu, som har börjat sin krönikörkarriär så intressant och uppfriskande, använder i två krönikor genomgående epitetet "idioten". Mats Olsson på Expressen, kvalitetsmärkt med "Sveriges bäste fotbollskrönikör", visar upp sin stilistiska briljans genom att gång på gång kalla mannen "det feta fyllot". Simon Bank på Sportbladet synar och höjer: "en lönnfet full idiot".

Det har röstats om vem som är "den största idioten", han som slog Rosenberg eller han som slog Fandel. Många svenska medier har varit snabba att underblåsa lynchstämningen mot framförallt den sistnämnde. I fotbollskanalen på TV 4 sitter Hedman och Backe och kräver hårdare straff för inkräktare och tjafsar om det är Christian Poulsen eller Gennaro Gattuso som är en fegis.

I P1-morgon hör jag den störste analytikern av alla, Peter Antoine, på allvar hävda att det mest rättvisa beslut Uefa kan ta om matchen är att det blir oavgjort. Att domaren blåst straff för Sverige är inte viktigt. På den givna motfrågan om det inte blir en seger för våldsverkaren fnyser han "Jag har minsann sett värre saker än detta. En gång när ett tyskt lag spelade i Frankrike..." och rundar frågan med en lång och irrelevant historia.

Den i mina ögon korrekta slutsatsen, att domaren gjorde rätt som avbröt matchen och gav Sverige segern, har visserligen dragits av flera förståsigpåare. Ofta med den rätta motiveringen, att de danska arrangörerna inte kunde garantera säkerheten för spelare och domare. Mats Olsson menar dock att angriparen hade många likar på läktaren: "Men, men och detta är viktigt: hade 'Ljungan' satt 4-3 till Sverige hade Parken exploderat i kravaller - säkerheten var ett skämt".

Om jag tolkar Olsson rätt spelar det ingen roll om rallarsvingaren hade äntrat planen eller inte. Det skulle i så fall vara straffen och utvisningen som skulle orsaka kravaller. Och då skulle det för allas säkerhet vara bäst att peka på straffpunkten, avbryta matchen och ge Sverige segern. Om jag var dansk skulle jag känna mig mindre bestulen på poängen om straffen fått slås och matchen spelas till slut än om det blev som det blev.

Kanske är fotbollsexperterna ovana vid att tycka till om annat än frisparkar, glidtacklingar och press med understöd. När de måste betrakta en större arena än den gröna rektangeln förenklar de hellre än problematiserar, och tar till det billiga knepet att peka ut enskilda syndabockar.

Jag försvarar inte den danske supportern som slog domaren. Han ska naturligtvis stå till svars för det han gjort. Christian Poulsen förtjänar att bli avstängd och utskälld av fotbolls-Danmark. Men domarens och - gud förbjude något annat - Uefas beslut är att det danska fotbollsförbundet bär den största skulden till det inträffade.

Om hundra huliganer försökt storma planen och en eller tre lyckats passera säkerhetsvakterna hade det varit förklarligt. Men här handlade det om en ensam person som lugnt kan hoppa över stängslet, jogga in på planen och lappa till domaren. Först när han knuffats bort av danska spelare och lunkar tillbaka mot sin plats på läktaren tar vakterna hand om honom.

Mats Olssons bedömning att en regelrätt svensk seger skulle orsaka stora kravaller på läktaren är - hoppas jag - betydligt överdriven. Men att tro att ingen av de 42.000 fotbollstokarna på läktaren skulle vara beredd att ta till våld är i motsvarande grad naivt och ansvarslöst - och det är för det som danska fotbollsförbundet nu blir straffade för.

Synd bara att det drabbar massor av hängivna men fridsamma fotbollsfans.