Vad betyder en lapp på lådan?

Det rasslade till i brevlådan (den analoga) och någon tyckte att jag skulle sätta en lapp med texten "Ingen rasistisk reklam" på min dörr. Nu råkar jag redan ha en skylt på lådan som säger "Ej reklam". Detta budskap innefattar enligt min mening den rasistiska, så jag klarar mig väl egentligen utan lappen. Även om lapplämnaren inte räknat ut detta skulle jag kanske slippa foldern, eftersom "Ej reklam" faktiskt även omfattar antirasistisk sådan.

Avsändare var organisationerna Virvelvinden och Lundabor mot rasism. Den senare är väl vad den heter, och Virvelvinden beskriver sig som "en partipolitiskt obunden socialistisk organisation som inte ställer upp i val". Något att tänka på. Hade den ställt upp i val hade den väl knappast kunna vara partipolitiskt obunden?

Foldern innehåller förutom klisterlappen ett antal serieliknande bilder där några tecknade figurer argumenterar mot rasism i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet. Jag håller med om det mesta som sägs, men är tveksam till några svepande formuleringar som att "det är politikerna som skurit ner och det är cheferna som prioriterat sina egna löner framför våra".

Jag funderar på vad jag egentligen tar ställning för om jag sätter upp etiketten "Ingen rasistisk reklam" bredvid min "Ej reklam"-skylt. Ställer jag mig inte bakom även resten av de båda organisationernas budskap, som jag inte känner till alls — liksom att de anser sig stå över budskapet om "Ej reklam" och kan peta in sina foldrar i alla brevlådor.

Hursomhelst har jag ägnat mig åt synnerligen enkel origami och vikt till en egen etikett vars budskap jag helhjärtat kan stödja:

Budskap är inte lätt. Särskilt de svåra.

Påverka, påverka, påverka. Vi vill ständigt påverka andra människor att vara och göra på ett visst sätt. Köp vår tandkräm, vaccinera dig mot svininfluensan, fira semester i Skåne, städa ditt rum, skriv oftare på din blogg, motionera mera, ät mer fisk, rösta på Gösta, gå med i den nya folkrörelsen. Både privat och i yrkeslivet utsätts man ständigt för en ström av budskap som ska få en att agera — och utsätter andra för detsamma.
Exemplet i filmen ovan är ett briljant exempel på hur man borde kunna påverka omgivningen att göra det man betraktar som "gott" genom att göra det kul. Det finns ett par exempel till på rolighetsteorin.se.
Sedan har vi den andra sidan. Det är skönt att se att den unga generationen betraktar Sverigedemokraternas budskap som så absurt att det är skrattretande. Nu är rasisternas möjlighet till verkligt inflytande i samhället ett så överhängande hot — i vissa fall en realitet — att vi inte kan vänta på den dag vårt land styrs av de unga som ser ett blandat samhälle som naturligt.
Jag funderar på allt detta pratande i medier om "Hur hantera Sverigedemokraterna". När jag skriver detta börjar reprisen på SVT:s Agenda, där C-Maud, S-Mona, AB-Lena och Expo-Daniel sitter och pratar om hur, var, när och varför Sverigedemokraterna ska få lov att yttra sig. Jag har hört och läst en lång rad liknande resonemang den senaste tiden. Risken är att allt detta prat "om" förstärker Sverigedemokraternas "alla-är-mot-oss"-attityd och underblåser deras rättshaveristiska retorik. (Just till denna stack drar jag väl mitt eget blysamma strå i detta nu.)
Hur ska man då agera? Jag har inga svar. Det är lite betryggande att höra att Maud och Mona säger sig vara överens om att inte gå den danska vägen och tävla om att plocka åt sig SD:s intoleranta förslag. Det har ju knappast försvagat de danska rasisterna. Hoppas de ledande kvinnorna kan behålla sitt förnuft till dess de toleranta tonåringarna tar makten.

Var svensk - vägra svenskhetsprovet

Sverigedemokraterna går på offensiven och vill ta fram storsläggan mot "massinvandringen". "Stoppa bidrag till invandrarföreningar" och "förbjud andra språk än svenska i skolan" (i sin stora välvilja undantar sverigedemagogerna här språklektioner) är ett par förslag. Dessa kommer lägligt nog samma dag som de håller någon sorts partidagar i Getinge. Det ger väl en god jordmån för dessa fullkomliga svenskar att böka fram och samfällt grymta sina alldeles egna sanningar.

Vid partidagarna föreslås bland annat ett "kommunalt medborgarskapsprov". För att bli godkänd ska man kunna visa upp tillräckliga kunskaper i "svenska språket, svenskt samhällsliv, vår kulturhistoria samt kvinnans och barnens rättigheter i ett jämställt samhälle". Vi kan väl lite till mans behöva skolning av det slaget.

I Sydsvenskan förklarar Skånes sd-ordförande Jens Leandersson att invandrare ska ha "rätt värderingar" för att få bli svenska medborgare. Men varför ska bara invandrare behöva svara på testet? Jo, vi som föds in i samhället har med oss värderingarna, menar Ordenssalens Nej, och drar till med:
– Det där är typiskt svenskt: Varför ska just jag behöva blåsa i alkometern för att visa att jag är nykter när polisen stannar mig?

Nu blev det kortslutning.

Invandrarna ska visa att de har svenska värderingar. Det är typiskt svenskt att inte finna sig i att bli negativt särbehandlad. Då borde alltså, enligt sverigedemokraternas resonemang, invandrarna visa sina svenska värderingar genom att leva jävel och vägra göra något medborgarskapsprov.

I så fall håller jag, för en gångs skull, med sverigedemokraterna.