Vem i hela friden kan man lita på?

Inte nog med att jag fick finna mig i att bli rejält bortdribblad av en slipad säljartyp när jag köpte en miljöbil i höstas. Okej, jag visste att etanol inte var det absolut bästa alternativet för miljön, men allt talade för att det var väldigt mycket bättre än den klassiska soppan. Nu får man höra att etanolen är rena döden för miljön om man ser till hela produktionskedjan. Jag får reda på att jag inte bara skitar ner miljön, utan också tankar min bil med den mat som skulle fött de svältande massorna i tredje världen.

Det är fan inte lätt att veta vad som är bra och vad som är inte. Särskilt när förståsigpåarna med övertygelse berättar hur bra den här nya produkten är. Och kanske kan man inte förvänta sig att ens de ska förstå. Kunde man förvänta sig att läkarna skulle inse riskerna med att skriva ut Neurosedyn till gravida kvinnor? Min tandhygienist tipsade för några år sedan entusiastiskt om tandkräm med triklosan. Borde hon förstå att "undermedlet" hade den dåliga smaken att ta kål på allt liv när det via avloppet hamnade i naturen?

Jag tycker det är svårt nog att genomskåda den försåtligt övertygande reklamen, som så effektivt lurar på mig "sanningen". När sedan opartiska experter kommer och slår vad som visar sig vara blå dunster i ögonen på mig vet jag varken ut eller in. Och jag har inte ens nämnt någonting om den verkliga artisterna, den grundlösa tvärsäkerhetens giganter: börsanalytiker.

Fri parkering för miljöbil bidde en fingertutt

Som nybliven ägare av en miljöbil ser jag såklart mig själv som korsriddare för miljön, den globala uppvärmningens baneman, värd folkets jubel och samhällets eviga och gränslösa tacksamhet. Eller i alla fall gratis boendeparkering.

Det får mina likar i Göteborg och Stockholm. I Malmö har kommunen bestämt att "marknadsföra Malmö som miljöbilsstad" genom att ge miljöbilar fri parkering den första timmen på kommunens parkeringar i centrum fram till då bilen är tre år gammal. Det enda som krävs är ett särskilt parkeringstillstånd. Det kostar 300 kronor.

Jag bor så centralt att jag nästan alltid går eller cyklar i stan. Om den förmånen ska löna sig för mig måste jag göra många korta, onödiga bilturer och bidra till trängseln de närmaste tre åren för att utnyttja min fria timme.

Politikerna i Malmö vill att förmånerna främst ska gynna dem som bor i kommunen. Då väljer de att gynna de miljöbilister som behöver ta bilen till centrala stan, och ratar dem som betalar för att parkera där de bor. I Malmö. Logiskt?

Vi halkar efter Stockholm och Göteborg i statistiken över antalet miljöbilar, konstaterar beslutsfattarna. Och så fattar de beslutet att införa förmåner som är pinsamt mycket sämre än i de större städerna.

Ja, jag talar i egen sak. Men nog är det underligt att de visionära politikerna tar futtiga icke-beslut när de kan visa att de tar ställning för en bättre miljö?