Först går det ner, sen går det upp

Jag har fortfarande inte lagat pyspunkan på framdäcket. Det gäller att göra cykelpumpen till en ständig földjeslagare.

När jag pumpade hojen för att cykla hem efter kvällens möte med bokcirkeln hade känslorna gjort en bergochdalbanetur på några timmar. Först plingade mobilen i moll och talade om att AIK tagit ledningen mot Malmö FF. Det tog en halvtimme innan en ny ton, nu i dur, förkunnade att Telia hade misstagit en varning för ett mål. Sedan klev Malmös nye guldgosse Agon Mehmeti in i matchen och såg till att det blev som alltid denna säsong, tre poäng till MFF.

Modellen "först ner, sen upp" stämmer också bra på läskamraternas äventyr före och under kvällen. Vi var intresserade av debatten kring boken, trotsade våra onda aningar och tog oss an Liza Marklunds förstlingsverk "Gömda". Att läsa boken var på alla sätt nedslående. Det är inte bara handlingen som är fruktansvärd. Vi var även överens om att språket var på samma nivå som en medelmåttig uppsats på högstadiet, men framförallt att det är svårt att bortse från att berättandet är omåttligt enögt och har skrämmande tendenser till rasism.

Men även en usel bok kan vara grund till ett spännande samtal. Våra var för sig ganska fragmentariska bilder av debatten kring denna "sanna historia" lade tillsammans med en intensiv och entusiastisk diskussion ett kanske inte glasklart, men ändå skönjbart pussel. Det finns de som grävt betydligt djupare i denna sörja, så jag avstår från att göra samma misstag som Liza Marklund och utge mig för att presentera någon sanning. Men ord som nämndes i diskussionen var "rättshaverist", "journalistiskt hastverk" och "okritiskt återberättande".

Nästa gång ska vi prata om "The Road" av Cormac McCarthy. Hoppas diskussionen blir lika intressant. Vägen dit, läsandet, blir garanterat mer angenämt.

Nu växer gubbväldet i MFF

Tjejerna ska kanske vara glada att de kommit undan Malmö FF i tid. Det rådande gubbväldet i klubben blir säkert ännu starkare med Pelle Svensson som vd.

Jag känner inte Pelle Svensson och vet inte mer om honom än det jag upplevde på en presskonferens för någon månad sedan. Men de intrycken var å andra sidan så starka att det borde ligga något i dem.

Skånetrafiken presenterade de nya pågatågen, som Pelle Svenssons företag Alstom ska bygga. Buss- och tågentusiasterna på Skånetrafiken har inte för vana att låta tjejerna vara med och leka, och på presskonferensen var det så gott som enbart karlar som pratade. Men när Pelle Svensson öppnade munnen exploderade grabbigheten framför ögonen och öronen på de samlade skånska medierna.

Pelle Svensson bullrade ut ogenomtänkta kommentarer tlll höger och vänster. Hans MFF-själ lyste genom redan då, när han föreslog att tågen skulle vara himmelsblå och undrade vad Löfbergs Lila betalat för att tågen har den färg de har. Han tyckte att ett av de nya tågen skulle döpas till Bosse Larsson, men fick veta att tågen bara uppkallas efter avlidna personer.

Sydsvenskans Anja Gatu skriver i sin krönika: "Madsen skrockade när jag påpekade att han lyckats hitta någon som slänger uttalanden omkring sig värre än han själv gör." Jag tror hon slår huvudet på spiken. En pratig go' gubbe i en ryggdunkande grabbkultur kanske är en guldgruva av pratminus för sportjournalisterna. Men jag tror inte att han utvecklar en modern och framåtblickande organisation. Det känns som om Rolle Nilsson blir mer och mer ensam...