Tänk vad naturen är underbar

I dag fällde jag en fem meter hög björk. Med ren handkraft. Jag blev lite besviken för att jag inte fick använda min nya motorsåg, men björken var så gammal och murken att den bara behövde en knuff för att falla. Jag kan använda sågen till att stycka upp kadavret.

På kvällen, när jag kommit hem från en långjogg via Magnaröd, Orås och Brunslöv stretchade jag i solnedgången medan fladdermössen höll flyguppvisning över min äng.

Häromdagen stod jag på samma plats när Musse och Hilda kom cyklande runt kröken. De skrämde upp en råbock som inte såg mig, utan ganska lugnt sprang över min äng mot den skyddande skogen. Den var mindre än tio meter från mig. Jag kände mig som Helen Mirrens Drottning Elizabeth vid den ihopsäckade jeepen på Balmoral i The Queen, när fjortontaggaren plötsligt bara stod där. Inte riktigt lika häftigt kanske, men så är jag ju inte heller kunglig. Lustigt att just den scenen dök upp när jag zappade mellan kanalerna i dag.

På en morgontidig joggingrunda kan jag stöta på ett halvdussin rådjur. Hägrar och igelkottar möter jag även i stan, men där kryllar det inte av glador och vråkar. Jag har sett bastardsvin och grävlingar.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jag tror att den skånska musikeliten fångat det bättre än jag någonsin kan. Peps Persson sjöng "Livet på landet, det är vad jag vill ha" och Philemon Arthur & the Dung gav den nyanserade beskrivningen "Tänk vad naturen är underbar, tänk vad naturen är fin".

Men det är klart, samtidigt är det skönt att Timbuktu finns där och håller dörren öppen: "Vi drar till Malmö".