Lyckligt lantliv dinglar på dongeln

Tack, Telia, för att du räddar den lantliga familjefriden. Och detta trots att jag varit svekfull och sagt upp den fasta telefonen i stugan. Jacken och den hornformade utomhusklockan sitter kvar som lämningar av den tid som flytt.
Under våren och den tidiga sommaren hade jag vissa problem med att få mina tonåriga barn intresserade att följa med till landet. Min möda att motivera var om sanningen ska fram större med det ena än det andra.
Men så kom du, Telia, med lösningen på alla mina våndor. Sedan jag köpte det mobila bredbandet, som jag dessutom inte behöver betala för förrän nästa år, har ungdomarnas tolerans av vistelse på landet vuxit till något som nästan liknar ett intresse.
Den senaste veckan har de båda unga dessutom fått låna sin väna moders bärbara dator med tillhörande bredbandsdongel. Så nu sitter de i stugan och bloggar, surfar och chattar medan jag går ute i solskenet och klipper gräs, sågar ned träd och håller hängmattan i trim.

En tekniker i familjen vore inte helt fel

Min nyss publicerade, alldeles för långa betraktelse över en dagstur till Danmark, var det första som jag skrivit och lagt ut från sommarstugan i Skartofta. Jag har skaffat mig ett av de flitigt marknadsförda mobila bredbanden som inte kostar något förrän nästa år, så nu kan jag ligga i hängmattan och blogga, surfa och nätshoppa. Trädgården och huset är dömda till ytterligare förfall.

Jag har redan kommit ut som tekniknolla, och den trogne läsaren (du vet vem du är) undrar säkert hur det kommer sig att det fungerar redan första dagen. Sanningen är denna: Jag har funnit den perfekta lösningen – Pelle Plutt, 15 år.

Plötsligt inser jag nyttan av att ha en son som ägnar all sin tid åt att utkämpa virtuella krig på dator och TV. Jag slängde helt enkelt till honom paketet med dongel, instuktioner och hela kalaset och slängde mig själv i hängmattan. Den hade knappt stannat innan han kom ut med en triumferande min. Nu turas vi om att använda datorn, han spelar något strategiskt nätspel med Sagan om ringen-stuk, och jag skriver ett par stycken på bloggen. Nu sover han och jag har apparaten för mig själv.

Grabben pratar om att jobba med IT och spelutveckling. Jag inser nu värdet av att ha en tekniker i familjen. Det är kanske läge att bejaka hans datorpillande och sluta ställa krav på världsliga plikter som städning, motion och historieläxor. Om han kan funka som pappas datorsupport kanske jag till och med ska fundera på att förse honom med hans högt önskade egna dator.