Vad man måste veta innan man börjar tro

Den unge pappan med syskonvagnen stod och pratade med en av de hundratals scientologikrämare som i dagarna åter invaderat centrala Malmö. Precis när jag passerade hörde jag den rödklädda, alltså scientologen, säga: "Men så bra. Då kan det finnas tid att göra något åt det!"
Vad som kunde göras något åt fick jag inte reda på. Men jag har förstått att rödtröjornas taktik är att inbilla sina offer detta: Allt det i livet som inte är en dans på rosor är att betrakta som "problem", och sådana måste åtgärdas. Och detta kan bara göras med scientologernas dekokt av terapi, religion och indoktrinering.
Ett ögonblick tänkte jag gå fram till den unge pappan och säga att "jag hade inte lyssnat på henne om jag var du". Men det gjorde jag såklart inte.
Vilken rätt har jag att säga att scientologerna har fel? Var och en blir salig på sin tro, sägs det ju.
Jag har blivit sugen på ett portabelt vindkraftverk som jag först hittade i ETC:s nätbutik. Det är en väldigt cool pryl som man kan ställa ut i vinden, montera på cykeln eller till och med på armen när man går eller joggar. Fartvinden laddar ett batteri som man sedan använder för att i sin tur ladda mobilen, mp3-spelaren och sånt. Man kan också ladda batteriet med solceller eller via en vev. Visst är det fräsigt?
Så funderar jag på hur många laddningar från de två hålen i väggen jag måste slippa för att spara in de 1.100 kronor hela kittet kostar. Visst, jag sparar energi. Men hur mycket energi går åt till att tillverka de här prylarna, och till alla transporter i sammanhanget?
Det som återstår är ett statement (kan någon hjälpa mig med ett svenskt ord? Ställningstagande?). Jag markerar min åsikt, profilerar mig.
Jag vet inte om jag till slut köper prylen eller inte. Jag kanske önskar mig den i julklapp. Visst är det en utmärkt present?
Men jag önskar ännu mer att även pappan med barnvagnen tänker genom saken både en och två gånger innan han vänligt men bestämt tackar nej till hjälpen från scientologerna.

Undgå kontakt med sand og vand

Och hur kul tror du det är att stöta på den här skylten? "Undvik kontakt med sand och vatten"... Dagen före hade vi badat, kastat oss i vågorna, dragit i oss en och annan kallsup, sprungit barfota på stranden och grävt och krafsat i sanden efter bärn- och andra stenfynd. Visserligen på hitsidan skylten, men ändå. Det där vattnet verkade inte sitta stilla på sin plats precis.
En bit från denna skylt, åt det "rena" hållet, fanns nästa: Här upphör drakzonen. På andra sidan skylten fanns en motsvarande symbol utan streck, som borde beteckna att det var tillåtet att flyga med drake bortom denna. Vill de danska myndigheterna driva drakfolket in i den giftiga zonen? Betraktas denna gamla kinesiska konstart som ett hot mot the Danish way of life (probably the best way of life in the world)? Som neutral betraktare kan jag i alla fall konstatera att drakens söner och döttrar inte ger sig utan kamp. Drakarna vid Henne Strand på Jyllands västkust var så många att linorna trasslade ihop sig – men ingen av dem höll sig till det reservat som skapats för dem.
Vid utforskandet av Henne ås utlopp i Nordsjön gick jag också i en fälla som gillrats av naturen. Jag tänkte runda åmynningen genom att gå några meter ut i havet. Men när jag satte foten på en till synes stabil sandyta hördes ett "schlurp" och foten försvann. Lyckligtvis överskred min längd kvicksandens djup med drygt halvannan meter, men jag påmindes ändå än en gång om min dödlighet.
Så nu, efter den dramatiska händelsen, ser jag varje dag som en gåva. Jag värdesätter varje liten detalj i livet och gör bara saker som är till gagn för mänskligheten. Så det har inte blivit så mycket gjort sedan igår, när det hela inträffade.
En god gärning jag kan göra är att avsluta denna pratbubbla med en bild som visar hur det ser ut när man vänder ryggen åt "Forurenet område" och blickar norrut, mot åmynningen och mil efter mil av mjuk sand och skummande vågor.

Mer om vår resa i text och bild finns hos Klarabella, och fler bilder finns på Flickr.

Riset kokar snabbare på andra sidan

Att det är mer än Öresund som skiljer oss från Danmark är väl ingen nyhet. Men jag hade ingen aning om att vattnets kokpunkt ligger högre derovre.

Hur ska man annars tolka instruktionerna på rispåsen från Coop? I Sverige ska man koka 3 deciliter ris i 6 deciliter vatten i 15 minuter. I Danmark ska lika mycket ris kokas i 5 deciliter vand i 10 minuter.

Det kanske är så att danskar vill ha sitt ris lite mer al dente? Eller kan det ha med vattnets sammansättning att göra, du vet kalkhalt och sånt där?

Det ska tilläggas att riset i Sverige ska dra under lock i 5 minuter, medan det danska ska dra i 10 minuter. Kanske är det så att resultatet blir detsamma, oavsett svensk eller dansk tillagning. I så fall slösar vi i Sverige (liksom norskarna, visar rispåsen) både på vatten och spiskraft genom att inte koka på danskt vis. Vi använder 20 procent mer vatten och har igång spisen 50 procent längre tid.

Kanske Coop kan göra en insats för miljön genom att ge även oss svenskar det danska receptet.

Fri parkering för miljöbil bidde en fingertutt

Som nybliven ägare av en miljöbil ser jag såklart mig själv som korsriddare för miljön, den globala uppvärmningens baneman, värd folkets jubel och samhällets eviga och gränslösa tacksamhet. Eller i alla fall gratis boendeparkering.

Det får mina likar i Göteborg och Stockholm. I Malmö har kommunen bestämt att "marknadsföra Malmö som miljöbilsstad" genom att ge miljöbilar fri parkering den första timmen på kommunens parkeringar i centrum fram till då bilen är tre år gammal. Det enda som krävs är ett särskilt parkeringstillstånd. Det kostar 300 kronor.

Jag bor så centralt att jag nästan alltid går eller cyklar i stan. Om den förmånen ska löna sig för mig måste jag göra många korta, onödiga bilturer och bidra till trängseln de närmaste tre åren för att utnyttja min fria timme.

Politikerna i Malmö vill att förmånerna främst ska gynna dem som bor i kommunen. Då väljer de att gynna de miljöbilister som behöver ta bilen till centrala stan, och ratar dem som betalar för att parkera där de bor. I Malmö. Logiskt?

Vi halkar efter Stockholm och Göteborg i statistiken över antalet miljöbilar, konstaterar beslutsfattarna. Och så fattar de beslutet att införa förmåner som är pinsamt mycket sämre än i de större städerna.

Ja, jag talar i egen sak. Men nog är det underligt att de visionära politikerna tar futtiga icke-beslut när de kan visa att de tar ställning för en bättre miljö?