Finnkampen - värd att vårda

Jag älskar Finnkampen. Världsstjärnor tävlar vid sidan av kamrater som är bra i Sverige, men inte har en chans i internationell konkurrens. Vem som vinner spelar ingen roll, bara hon eller han har gul tröja och blå byxor. Och en okänd snäppet-över-medelmåtta kan bli landets hjälte genom att oväntat knipa en fjärdeplats.

Den är ett hälsotecken för idrottskulturen. Publiken i två länder följer med stort intresse dessa kamper trots att resultaten i jämförelse med de i stortävlingarna är medelmåttiga. Stjärnor som Klüft, Kallur, Holm, Wissman och för den delen Pitkämäki ställer upp på dessa hedersuppdrag och väljer bort penningstinna galor.

Nationalism? Nordiskt sinnelag? Kollektivism? Kanske. Jag vet inte om något liknande finns någon annanstans i världen. Men jag har svårt att se Tyson Gay, Jelena Isinbajeva eller Bernard Lagat bli en anonym lagspelare och sätta gruppens framgång före sin egen.

Vänta bara till nästa år, då ska även killarna vinna.