Jag kommer in i tvättstugan och maskinens lyser att det tar en minut innan tvätten är klar. När den sagt "01" i två minuter ändrar den till "00", men fortsätter glatt centrifuga i några minuter, innan den utan att skämmas växlar om till "02" och fortsätter spinna...
Precis så är det. Det man tror ska ta en minut tar fem. Någonting kommer emellan, något som är mer brådskande, viktigare och kanske roligare. Då kan man inte alltid hålla tiden. Och som en urbota optimist lär man sig aldrig, utan fortsätter med glädjeprognoser som leder till stress och irritation.
Lyckligtvis lever jag i en värld med många likasinnade. På jobbet börjar mötena sällan förrän tio minuter efter utsatt tid, och hemma går barnen såklart i pappas aningen försenade fotspår. Problemen uppstår när man kolliderar med personer som har en mer traditionell syn på tiden. Mina argument sviktar när de grå männen börjar jämföra kalendrar med armbandsur.
Den som har svårt att sova fick ett tips i radion: "Ingen klocka i sovrummet. Det spelar ingen roll vad klockan är när du vaknar." Jag tycker det låter som en bra regel att följa dygnet runt. Om du inte kollar klockan blir du mindre stressad och får mer gjort.
Sen är det förstås de gånger då flera personer behöver vara på samma ställe samtidigt. Jag jobbar vidare på att lösa det problemet.
3 kommentarer:
Vi vet.
Jag har för övrigt inte haft armbandsklocka på armen de senaste 25 åren.
Vi vet.
Jag lägger av min klocka under ledighet och semester.
Är alltid i tid till möten ("Five minutes early is five minutes late...").
Concrete Kid
Skicka en kommentar