Den medelålders manlige magistern höll hov inför en tyst och lydigt lyssnande skara. Han hade varit med om hundratals föräldramöten, så han tyckte inte att han behövde ägna tid åt att förbereda dem så noga. Men glatt humör och en hög röst klarar man det mesta.
Han lät sin unga kollega presentera sig - hon sa att hon var nervös och hoppades att föräldrarna inte skulle ha problem med hennes brytning - och tog sedan för säkerhets skull över showen själv. Inför den brokiga skaran föräldrar gjorde han bland annat en omväg och talade om sin avsky mot rasism. Det var bara några gånger, när hans besked om praoplatser och läraromdömen hamnade alltför långt från sanningen, som kollegan gjorde korta inlägg och lade saker och ting tillrätta.
Han sade typ "jag har planerat - nej, jag menar vi har planerat..." ett par gånger innan han bestämde sig för att använda jagform för det delade ledarskapet.
En gång vände han sig specifikt till den kvinnliga matematikläraren vid sin sida. Då sa han:
"Sen får vi väl ha lite kaffe också..."
Jag tittade på modern till mina barn. Jag tittade på resten av föräldrarna i klassrummet. Ingen verkade reagera. Då gjorde inte jag det heller.
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar