Kanske bäst att veta så lite som möjligt...

Halkade in på Radioteaterns uppsättning av Sankt Laurentii tårar, en kriminalhistoria av Kasper Hoff. En bit in i pjäsen ringer huvudpersonen, en undersökande journalist som med blandad framgång försöker förena ett ganska färskt äktenskap med den obetvingliga driften att gräva fram det stora scoopet (har vi hört den förut?), till försvarsstaben för att få besked om en rapport om mystiska händelser i Skåne. När damen på försvarsstaben efter en häpen paus frågar "Får jag fråga var du fått den informationen ifrån?" faller historiens trovärdighet under min nollnivå.

Svaret på hennes fråga är för mig, som tidigare jobbade som journalist och numera på en offentlig myndighet, glasklart: Nej! Hon får inte fråga var han fått informationen ifrån. När hon ställde frågan bröt hon mot grundlagen. Källskyddet och efterforskningsförbudet som är inskrivna i Yttrandefrihetsgrundlagen innebär att en myndighet inte ens får ställa frågan var en journalist fått sina uppgifter från. Den kunskapen sitter i ryggmärgen på varje journalist och varenda offentliganställd som på något sätt har kontakt med medierna.

Men det vet kanske inte den genomsnittlige lyssnaren, så troligen lider inte pjäsen så stor skada av detta misstag(?).

Men jag tänker vidare: Detta är ett område som jag behärskar ganska bra, och då uppdagar jag vissa smärre misstag i olika typer av medier. Hur är det då på alla andra områden, de som andra begriper men inte jag? På åttiotalet gjorde jag lumpen i Flygvapnet, och minns hur mina flygnördiga kamrater gick i taket när TV hade nyheter om J37 Viggen som ständigt illustrerades med bilder av J35 Draken (det var före JAS-eran).

Säkert sitter kirurger, fiskare, cirkusdirektörer och rörmokare och förbannar tidningen eller radion för att de rapporterar tokigheter om just deras område. Men det är förstås naturligt att mediernas representanter inte har detaljkoll på alla områden. Den ena dagen skriver man om svinavel, nästa dag om regionstyrelsens senaste möte.

Det är bra om journalister, författare och andra som förser oss med nyheter och radiopjäser har god koll på detaljerna för att bli trovärdiga. För oss andra - för att slippa en massa onödig irritation - kanske det är bäst att veta så lite som möjligt.