Avskyvärda typer före mig i biokön

Film är bäst på bio. Men...

"Men det är vägen, som gör resan värd" skriver Karin Boye. Det stämmer inte i det här fallet. Vägen till den i bästa fall ostörda upplevelsen i den mörka salongen går genom en skärseld av otåligt trampande väntan i en däven doft av popcorn smaksatta med smör.

Dryga kvarten före filmens starttid skådar jag över det oöverskådliga kökaoset. Jag ställer mig en något som liknar en kö - till vilken av de alltför få kassorna är ännu oklart. Den här gången inser jag att minuterna inte räcker för mig att nå kassan och att de tre återstående platserna i den tänkta salongen inte räcker till mitt sällskap på fyra personer. Vi lämnar stället och siktar in oss på en annan film, en senare tid på en annan biograf.

Förra gången fanns det gott om platser och lite godare om tid. Då var jag ståndaktig och stapplade med myrsteg fram till de eftertraktade plåtarna. Framför mig står en samling människor som intet ont anande - varken före eller efter - blir utsatta för mina dödande blickar och mitt fullständigt ogrundade men bittra förakt.

Där står kvinnan som har det dåliga omdömet att köpa biljetter till en premiär om två veckor, när jag står bakom och ska se filmen som börjar om tio minuter. I lugn och ro väljer hon bland platserna i salongen. Hon betalar sedan med kort, och det tar en evighet på kanske fyrtio sekunder innan hon får sina plåtar.

Sedan kommer de tre ungdomarna, trögtänkta ligister från landet, som ska se samma film som jag. Först när de kommer fram till kassan kommer de på att de ska ha hinkvis av snacks och amerikanskt läskeblask. De debatterar sakligt och ingående olika alternativa smaker och storlekar innan de bestämmer sig och betalar var för sig, vilket gör att det tar tre gånger så lång tid som om de betalat tillsammans.

Mina skäl att avsky var och en av personerna som står framför mig i kön är fullständigt begripliga och irrationella. Några av dem är gör mig illamående bara för att de hamnat framför mig i kön.

Kanske tycker någon att problemet snarare sitter i min skalle än hos de övriga besökarna eller ens i biografens logistiska system. Hursomhelst, i alla fall jag skulle må bättre om biografen hade en särskild kassa för dem som ska se filmer som börjar inom en halvtimme och som inte ska köpa något annat än biljetter.