Ingen regel utan undantag

Det gick inte mer än några sömniga timmar efter att jag sågat alla tekniker som titelsnyltare och insiktslösa krångelpellar innan jag stötte på det lysande undantaget.

I går hade jag och en arbetskamrat ett möte med en tekniker som skulle hjälpa oss göra en kravspecifikation av en ny funktion som ska läggas till vår väldiga webbplats. Bara att vi behövde en datanisse för att på rätt sätt beskriva vad vi behövde kändes underligt för mig. Jag vill skriva min önskelista, och sedan ska tomten komma med rätt paket. Men jag fann mig i att använda nissens hjälp, inte minst för att jag stött på honom ett par gånger förut och visste att han inte tillhörde den värsta sorten.

Mina farhågor att bli avkrävd på besked om tekniska detaljer som jag inte fattar ett jota om kom alltså på skam. Det hela utvecklade sig till en trevlig och intressant pratstund om vad man kan göra och vilka funktioner vi vill ha. Inte ett mystiskt dataord så långt örat kunde höra. Nissen varnade till och med om att "det här kanske blir alltför tekniskt", och så sa han nåt som var fullkomligt begripligt.

Han jobbade nästan journalistiskt. Det var som en intervju där vi svarade på hans frågor och fick svar på våra egna. Han noterade i sitt anteckningsblock och sa efter två trivsamma timmar att "nu har jag ett underlag för att skriva en bra beskrivning av vad ni behöver. Ni får den med e-post på tisdag."

Jag blev så betagen att jag höll ett kort hyllningstal till honom när vi tog farväl. Han såg inte helt förvånad ut när jag beskrev min grundläggande motvilja mot tekniker.

Ibland är det bra att inte få vad man väntar sig. Fördomar är till för att krossas. Men en fluga gör ingen sommar.