Jag har nog sagt det förut: Språket är världens bästa leksak. Min skalle har en defekt som ofta retar gallfeber på min omgivning. Jag snappar upp tokiga formuleringar, vrider och vänder på ord och tjatar till höger och vänster om mina semantiska och fonetiska expotitioner. Jag kommer sällan ihåg dem särskilt länge, och därför tänkte jag teckna ner dem på bloggen. På så sätt kan jag senare, med lite distans, inse hur ointressanta mina språkliga irranden egentligen är. Jag ber läsekretsen bortse från dessa helt privata och autoterapeutiska övningar. Här kommer en:
Hur bra är det egentligen att komma ur den ekonomiska krisen helskinnad?
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar