Och hur kul tror du det är att stöta på den här skylten? "Undvik kontakt med sand och vatten"... Dagen före hade vi badat, kastat oss i vågorna, dragit i oss en och annan kallsup, sprungit barfota på stranden och grävt och krafsat i sanden efter bärn- och andra stenfynd. Visserligen på hitsidan skylten, men ändå. Det där vattnet verkade inte sitta stilla på sin plats precis.
En bit från denna skylt, åt det "rena" hållet, fanns nästa: Här upphör drakzonen. På andra sidan skylten fanns en motsvarande symbol utan streck, som borde beteckna att det var tillåtet att flyga med drake bortom denna. Vill de danska myndigheterna driva drakfolket in i den giftiga zonen? Betraktas denna gamla kinesiska konstart som ett hot mot the Danish way of life (probably the best way of life in the world)? Som neutral betraktare kan jag i alla fall konstatera att drakens söner och döttrar inte ger sig utan kamp. Drakarna vid Henne Strand på Jyllands västkust var så många att linorna trasslade ihop sig – men ingen av dem höll sig till det reservat som skapats för dem.Vid utforskandet av Henne ås utlopp i Nordsjön gick jag också i en fälla som gillrats av naturen. Jag tänkte runda åmynningen genom att gå några meter ut i havet. Men när jag satte foten på en till synes stabil sandyta hördes ett "schlurp" och foten försvann. Lyckligtvis överskred min längd kvicksandens djup med drygt halvannan meter, men jag påmindes ändå än en gång om min dödlighet.
Så nu, efter den dramatiska händelsen, ser jag varje dag som en gåva. Jag värdesätter varje liten detalj i livet och gör bara saker som är till gagn för mänskligheten. Så det har inte blivit så mycket gjort sedan igår, när det hela inträffade.
En god gärning jag kan göra är att avsluta denna pratbubbla med en bild som visar hur det ser ut när man vänder ryggen åt "Forurenet område" och blickar norrut, mot åmynningen och mil efter mil av mjuk sand och skummande vågor.
Mer om vår resa i text och bild finns hos Klarabella, och fler bilder finns på Flickr.
4 kommentarer:
Tur att du kom hem i ett stycke och inte tvingades lämna den försvunna foten.
Men det finns alltid dom som har det värre:
"Han satte foten i sin potta
och kunde inte komma loss!
Hans fot är storlek förtiåtta
och den var alltför stor förstås"
Det gick ju trots allt ganska bra för Kapten Karlsson till slut. För mig är det roliga slut, även om jag kom helskinnad ur dramat i sanden. I morgon är det jobbet som gäller och allt vad ledig heter känns väldigt avlägset.
Läskigt med kvicksanden! Skylten är helt hysterisk. Jag kommer ihåg en liknande vid ett besök i Skagen för några år sedan och att snäckorna som ungarna prompt skulle ha med sig hem luktade fruktansvärt illa.
Tillbaka till jobbet, jag fattar inte hur jag ska hinna det när det blir min tur :-)
Jobbet, Alla, är läskigare än kvicksanden. Jag vet inte ens om sanden kan betecknas som kvick, eller om den bara hade en hög vattenhalt. Vi har inga snäckor i bagaget. De stenar vi har med luktar omisskännligt sten.
Skicka en kommentar