tisdag 14 juli 2009

Motgångssupportrarna – fotbollens fakirer

Det går lite knackigt för Malmö FF. Fotbollsoraklen har, visa av historien, inte tippat laget som guldkandidat detta år. Men trots en mer blygsam placering i förhandstipsen är klubbens resultat, när årets allsvenska nu går mot halvtid, sämre än de flesta väntat sig.
Som en sann svensk ansvarstagande företagsledare går nu MFF:s vd Pelle Svensson ut och tar på sig det yttersta ansvaret och levererar en knippe betydelselösa uttalanden som "Kris är det om man inte har en handlingsplan. Vi har en plan." och – inför jubileumsåret 2010 – "Vi har en kaxigt ödmjuk attityd, där vi säger att vi ska vilja och kunna vinna allsvenskan. Istället för att säga att vi skall vinna." (Den sista är tänkvärd: Vi kan vinna. Vi vill vinna. Och vadå? Struntar i det?)
Pelle Svensson har väl egentligen inte givit mig något skäl att omvärdera den bild jag befarade när han tillträdde förra året. Om arbetet i klubbledningen säger han "Vi har en jädra sammanhållning och go"...
Nej, det är i stället kommentarerna till artikeln i Sydsvenskan som är intressanta. Under någon halvtimme har de ökat från 12 till 31, och de lär väl fortsätta rassla in. Tidigt i kommentarsfloden gnäller någon och säger att han inte ska köpa årskort nästa år, vilket väcker vreden hos det gäng som är ämnet för dagens föreläsning (nästan rekordlång inledning, eller hur?).
Jag blir fascinerad av dessa motgångssupportrar, som verkar trivas bäst när det går dåligt. Då finns det nämligen gott om deras favoritföda: Inte ledningen, inte spelarna, inte motståndarna – utan Svikarna. Medgångssupportrarna. De som säger upp sitt årskort. De som vägrar gå till Stadion för att bli besviken över ännu en uddamålsförlust.
Resten är ganska logiskt: När det går bra för laget är det svårt att se skillnad på den sanne supportern och den potentielle desertören. Ju sämre det går för laget, desto fler svikare avslöjar sig, och desto renare och ädlare är de som står kvar där på ståplats. Så idealet är kanske att laget fortsätter sin kräftgång i tabellen och seriesystemet tills en ensam, utmärglad och sliten men Sann Supporter står där och höjer sin halsduk. Är det så fotbollsfakiren uppnår sitt Nirvana?

10 kommentarer:

Jah Hollis sa...

"Lite knackigt"? Utan tvekan ett bidrag till listan över "Årets underdrifter". ;-)

Bengavoice sa...

Efter guldet 2004 har MFF sviten 5-7-9-6 i sluttabellen. Ur det perspektivet tycker jag den rådande tiondeplatsen kan beskrivas som "lite knackigt".

Jah Hollis sa...

Insatserna mot KFF och BP kändes väldigt knackiga. Och den nuvarande placeringen i tabellen är alltså sämre än placeringen i sluttabellen de fem senaste åren. Och det är inte många poäng ner till det fruktade kvalstrecket.

Alla smutsiga detaljer sa...

Just så är det BV, just så är det. Om man inte är med när det svänger så kanske man inte ska vara med alls. Det är tungt och det gör ont, men det är Kärlek.

Bengavoice sa...

Om det är kärlek är det bra, Alla. Men jag ser tendenser till en mer destruktivt okritisk hängivenhet. Den hårda kärnan är de enda som får ha åsikter om klubben. Om någon utifrån säger något ställer de sig helhjärtat bakom föreningen. Liksom lite åt religionshållet.
Sedan tror jag inte någon klubb skulle klara sig utan sina medgångssupportrar.

Hollis, jag vet att vi är överens. Läget är riktigt risigt. Och nu säljer Hasse Borg viktiga bitar av startelvan. Ska vi hoppas på – i sann malmöitisk anda – "Babyblått"?

Jah Hollis sa...

Jag hoppas alltid, på i stort sett vad som helst som kan ändra läget. Och varför inte släppa fram di unga?

Alla smutsiga detaljer sa...

Eftersom du är så dålig på att blogga så får jag kommentera din twitter; krya på dig och jag ser fram mot en dag vag resention. Värda att se eller?

Alla smutsiga detaljer sa...

Hoppsan, en liten släng av dyslexi smög sig in - recention ska det så klart vara...

Bengavoice sa...

Alla, din skojare. Jag trodde du menade resention, alltså substantivformen av engelskans "resent" – "harmas över, känna sig sårad av". Jag lovar att någon Dag skriva en Vag recension. Jag har samlat på mig fem konserter på lika många dagar: Rag-and-Bone, Richard Lindgren, Little Feat, Leela James och Dag Vag. Kanske blir det en combo.
Och så en sak till: Jag är inte dålig på att blogga. Bara slö och selektiv.

Jah Hollis sa...

"Recension", eller vad man nu ska kalla det, av Dag Vag (alltså en recension av Dag Vags insats på S:t Gertrud, inte en recension skriven av Dag Vag) finns redan på Jah Hollis eminenta och alltid aktuella blogg. :-)
http://jahhollis.blogspot.com/2009/07/2-x-kenny-hakansson-pa-atta-dagar.html