En dag på jobbet kan göra dig galen

Vad är det för jävla liv man lever?

Så här va: I går ringde nån och sa att banken ringt och sagt att personalbladet inte fick plats i lönekuverten denna månaden. Jag känner ett visst ansvar för bladet, så jag tyckte det var dumt att 34.000 medarbetare inte skulle få läsa intervjun med sin sprillans nya jättechef.

I morse satte jag igång Uppdrag Granskning och försökte få soppan att klarna. Ett dussin samtal senare visste jag att lönelapparna skulle komma en dag för sent och att bladen med Budskap från Högsta Ort hade curlat sig i en maskin i Stockholm, och därför inte skulle finnas med. En dag för sent betyder i morgon i stället för i dag. Lönen betalas dock ut som den ska i morgon, onsdag.

Hela dagen gick åt till att ta reda på detta och att meddela alla som behövde veta. Jag meddelade min favoritdirektör, som i sin tur skickade vidare till andra direktörer av olika storlekar. Jag skrev om det på intranätet och skickade bud till kamrater som kunde bidra till att lindra chocken för alla de tusentals människor som skulle gå miste om månadens höjdpunkt. Jag tröstade den stackars redaktören, som var vid oväntat gott mod när han gick från jobbet.

Strax efter sju kommer jag hem och tycker att jag i alla fall gjort vad jag kunnat för att gjuta olja på den stormvåg som ändå ska följa i morgon. Jag kliver som vanligt över en liten hög av post innanför dörren och ser ett brev som är misstänkt likt ett lönebesked. Inte en dag för sent.

Min redan matta hjärna virvlar av tankar (ungefär två stycken) när jag känner att brevet innehåller mer än ett papper. Jag river upp kuvertet och håller i min hand ett lönebesked - och ett blad med en sprillans ny jättechef som retsamt triumferande stirrar mig rakt upp i ansiktet.

Blir du förvirrad? Fattar inget? Gissa då hur jag känner mig.