Mensas metoder kan sluta i Tokfarsta

Klara Färdiga studsade in och berättade hon hade gjort ett IQ-test på Mensas hemsida. Eftersom snilleklubben tydligen anser att man inte kan vara smart förrän man blir myndig hade hon gjort testet för 18-45-åringar. Hon fick diagnosen IQ 121-131, snäppet under Nobelpris.

Hon såg naturligtvis chansen att få bevis för det vi båda sedan länge visste, att hon är mer intelligent än sin pappa. Sagt och gjort, jag gav mig på testet för min åldersgrupp, övre medelåldern.

Resultatet gjorde att jag tappade allt förtroende för Mensa. De tyckte att jag hade ett IQ på 131, alltså att allt tydde på att jag kunde bli medlem i denna förening för gräddan av Sveriges intelligentia. Jag som inte ens fattar vad ordet "percentil", som står på sidan som precenterade mitt resultat, betyder: "Detta motsvarar 98:e till 99:e percentilen..."

Jag känner mig som Groucho Marx. Om jag, norra Europas värsta virrpanna, tillhör Sveriges hjärntrust är det inte konstigt att världen ser ut som den gör. Jag har aldrig satt ihop en Ikea-möbel rätt på första försöket, jag kan inte skruva ihop grästrimmern som jag försökte laga och häromdagen letade jag en lång stund efter telefonen som jag samtidigt pratade i.

Det enda min hjärna verkar kunna användas till är att jonglera med bokstäver och ord. Jag fastnar för kopplingen mellan ord som "lättsam" och "ledsam" och kan knappt höra en mening utan att börja dribbla med ljud och stavelser. Jag är en urbota anagrammissbrukare, och det är på det fältet jag gjort min främsta bedrift.

Jag har ett litet hus i en by som heter Skartofta. Förutom att det är Sveriges journalisttätaste vägstump är det landets, ja kanske världens, mest och värst anagramstinna ortnamn.

När jag började flytta bokstäverna i Skartofta blev det traskofta, frakta ost, torka saft, skrota fat, kort fasta, fast kroat, Tokfarsta, ta fast kor, akta frost, att forska, fort sakta, taktofsar, trosfakta, kattfasor... Jag ödslade bort alldeles för många sena kvällstimmar på att virvla runt med de nio bokstäverna ända till det hela slutade i - katastrof.

Jag störtade in och skakade liv i min dåvarande hustru och berättade upphetsat: "Vet du om att Skartofta är ett anagram på katastrof? Fattar du?"

Äktenskapet höll väl något år till, men det blev aldrig detsamma...

Det är alltså knasbolleri med sådana konsekvenser som Mensa underblåser genom sitt uppenbarligen missvisande test. De kanske har knapert med stålar och vill ha in fler medlemmar... Aldrig kommer jag att söka medlemskap i en sådan förening.

Den som vill känna sig smart utan att plåga sig genom ett onödigt IQ-test behöver bara klicka här: Klick!