Surgubben reser Tur och retur

Jag tillbringade dagen på Tur-mässan i Göteborg. Det är årets stora kalas för turismbranschen, där Lerum, Brasilien, Malaysia och Krakow tävlar om att locka de svenska turisterna, medan Fritidsresor, SJ, Air France och De Rosa Bussarna kämpar om att få ta dem dit.

Efter ett par timmars vankande mellan utställningar av blandad kvalitet började benen värka. Hade jag plockat åt mig godis, tunnbröd, glass och nötter överallt där sådant erbjöds hade min mage satt stopp långt tidigare. Men det som först drabbades av överbelastning var min hjärna. Det ohämmade och oftast finesslösa krämandet blev för mycket, och alla intryck blev mest en grällt kolorerad sörja i min skalle.

En av kollegorna i mitt följe gjorde jämförelsen med Bokmässan, en annan årligen återkommande säljfest i samma lokaler. Även om de båda har syftet att lägga grunden till en så stor försäljning som möjligt präglas litteraturvarianten mycket mer av intellektuell finess och har i alla fall ett litet stråk av självkritik. På turistmässan saknas analysen och de stimulerande debatterna. Där handlar allt om en sak: Ge mig dina pengar.

Det är nog tur för månglarna att Svenska Mässan i Göteborg inte är att betrakta som ett tempel. För då hade nog Jesus kommit och drivit ut dem.

Pigg hundraåring bjöd på färgsprakande fest

Kulan i luften, nu i hundrade år. Malmö FF firade sin hundraårsdag med en fotbollsfest, hemmapremiären mot Örebro bjöd något så ovanligt som en slutkvart utan en smärtsam oro för att gästerna ska få utdelning mot de alltmer ängsliga blåtröjorna och kvittera eller - värre och vanligare - göra ett segermål. Tvärtom kunde vi rycka på axlarna och nästan skratta lite överseende när Wilton Figueiredo slog en straff ett par meter över ribban.

Det känns bra när spelarna verkar slå en passning för att skapa något, inte för att sparka ifrån sig ansvaret för den farliga bollen. Om Malmö FF kan behålla den inställning de hade på Stadion idag kan det bli en glad säsong. Då kanske de tiotusen tomma platserna fylls på under de kommande omgångarna.

Hängivna supportrar hade meckat ihop 10.000 blåvita flaggor, hela Malmö Stadion fladdrade stundtals i himmelsblått under jubileumsmatchen. Men det är sorgligt att se hela sektioner stå tomma, frånsett de lojt slokande flaggor som fansen ställt ut vid varannan plats. Visst, klubben har en del i skulden när de tar hutlöst betalt - jag fick betala 180 spänn för en ståplåt (20 kronor i "serviceavgift - vem får det när jag bokat biljetten på nätet och printat den själv?) - men visst kan man vänta sig bättre från Sveriges bästa fotbollspublik.

Sen kan man gnälla lite på att nämnde Wilton misslyckas med det mesta och att laget är tvunget att göra alla uppspel via kanterna. Men det är roligare och mer relevant att glädjas över "ålen" - nej, snarare "huggormen" - Agon Mehmeti, vindsnabbe Daniel Larsson och flyfotade Guillermo Molins, som hade det lite motigt i första halvlek men vaknade till i andra. Och 19-årige Ivo Pekalski, som hoppade in och gjorde några aktioner som får en att ana lösningen för det problematiska innermittfältet.

Jag vet inte hur många gånger jag har lämnat Malmö Stadion med en bitter känsla att jag blivit blåst på biljettpengen. Men sådana här kvällar, när man cyklar hem med en varm och nästan osmolkat positiv känsla, gör det värt att vara trogen. Men det är klart, jag har inget emot att de sistnämnda blir vanligare.

Det var nära att jag bröt tystnaden...

Jävlar vad nära det var att jag skrev ett blogginlägg igår när jag slöglodde på TV:n och såg reklamen för Citygross där skötsamma ungdomar i förtryckta (alltså med betoning på första stavelsen) hoodtröjor drar fram och tjoar "Stoppa matfusket" i nån sorts söndagsskolevariant av reclaim the fruktstund för att övertyga alla om att köpladans Äkta vara-kollektion är den enda vägen till ett rent och lyckligt samhälle, och jag dessutom kopplade ihop det med en av telejättarnas kampanj där de hävdar att någon "oberoende" instans entydligt säger att just denna operatörs tjänster är bäst och ända tillbaka till det gamla goda Vitamininstitutet i Schweiz, och då skulle jag i så fall ta upp frågan om stöld av trovärdighet och var gränsen går för falsk marknadsföring.

Men jag stod emot.

Tomten revisited (lite lånad av Viktor Rydberg)

Mildvinternattens dom är hård
tövattnet sippra och rinna
Alla har rest till nån enslig gård
och blir av julbord stinna
Alla har lämnat den tysta stan
I varje våning en ensam gran
snön har smält bort från taken
hela tomten är naken

Sluta gnälla på Zlatans prioriteringar

"Konstigt att man ifrågasätter den som alltid har ställt upp i stället för att ifrågasätta den som tackar nej". Vad Thomas Wernersson tycker är att vi ska ställa oss bakom den nyvalde assisterande förbundskaptenen Marcus Allbäck, som helt saknar erfarenhet som tränare och ledare. Däremot verkar han inte förstå varför det finns ett brett stöd för Zlatan Ibrahmovic – en av världens tio bästa spelare och frontfigur i världens bästa klubblag med ett intensivt program både i spanska ligan och i Champions League – som har valt att vila från landslaget som inte kommer att spela någon match av betydelse på närmare ett år.
Sveriges Television-kommentatorn Wernersson får såklart tycka vad han vill, precis som Sveriges Radio-kollegan Ralf Edström. Särskilt den senare har manifesterat sig som en urbota anti-Zlatanist. Men som den urbota Zlatanvän jag är ser jag hur vissa tar chansen att kritisera honom så fort chansen dyker upp. Och när han nobbar landslaget är det rena rama julafton.
Jämför med reaktionerna när Peter Forsberg tackar nej till en träningsturnering med Tre kronor. Ingen kritik, alla experter har full respekt och förståelse för att Foppa gör en mogen och genomtänkt prioritering. Men när det gäller Zlatan duggar antydningarna tätt om att han sviker och inte riktigt har den där blågula känslan.
Men precis som Peter Forsberg har väl Zlatan Ibrahimovic under flera år visat att han älskar att spela i landslaget och inte vill något hellre än att lyckas med Sverige i ett stort mästerskap. Men skillnaden mellan dem är väl denna: Foppa tillhör inte längre de allra bästa spelarna, men Tre kronor är oftast med i guldkampen i VM och OS. Zlatan däremot är en av världens klarast lysande stjärnor, medan Sveriges fotbollslandslag inte riktigt kan hävda sig i den yttersta eliten.
Jag är övertygad om att Zlatan är nyckeln till Sveriges möjligheter att nå framgång i EM och VM under de närmaste åren. Och har har ju faktiskt gjort några insatser i landslaget som skrivits in i den svenska fotbollshistorien.
Så kära förståsigpåare, acceptera att Zlatan befinner sig på en nivå där han prioriterar klubblaget Barcelona i de spanska och europeiska ligorna före träningsmatcher med det betydligt sämre svenska landslaget. Och grabbar, gå med i den nya folkrörelsen och hälsa Zlatan välkommen tillbaka till landslaget till hösten, när de har något att spela för igen.

Återvinning från språkresa till Stockholm

En snuttifierad redovisning av ett besök i huvudstaden. Vår historia börjar efter onsdagens quiz på The Pickwick Pub i Malmö. Ursprungligen publicerat på Twitter.

Det gick hastigt när jag lämnade de segerrusiga kamraterna för att knalla till nattåget. Kul att vara finalklara.

Det luktar lite gubbe i sovkupén. Och en till ska kliva på i Hässleholm.

Min underliggande snarkar. Han tror inte vi får snö till jul. Klimatet har förändrats, liksom naturen. Och människorna.

Hässleholmaren fick jobba för att ta sig upp till överslafen. Väl däruppe funkade inte lampan.

Konduktören klippte den mörklagde överliggarens biljett: "Klarar du dig?" "Nej, jag ser fan inget." "Jag skriver upp det: 'Lampan trasig'".

Ett syrligt "Tack för all hjälp" fick konduktören höra när han stängde dörren. Jag måste tappa av min sista Guinness. Var är mina byxor?

Underslafen är uppe halv sex och för ett viskande, suckande, hostande samtal med sig själv.

Duschad med rena kalsingar kliver jag av tåget kvart över sex. På väg förlora kraften. Måste... Kaffe... Eluttag...

Trodde jag såg en fet råtta. Men det var en kanin vid Norra Latin.

Utpekad till frivillig backbärare när jag var tidig till Ordens magi på Norra Latin.

Temat på Ordens magi är "En konferens om att övertyga, övertala och sälja". Precis vad jag behöver just nu.

Göran Hägg har tydligen varit i Jordanien och är mäkta upprörd över förhållandena där.

Peder Lamm auktionerar ut en skrivmaskin modell äldre på Ordens magi. Eller är det Boxer-Robert?

"Hej" är ett plusord, säger Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius. "Språk" däremot är ett bomord.

"Twittra" är väldigt mycket plusord, säger Patrik Hadenius.

Texten på mjölkpaketen får storstryk på Ordens magi. Gäller det även Skånemejerier?

Postens omvärldsanalytiker Ulf Sjödin tycker språket i bloggarna är ogenomtänkt. Ett komplement till professionella budskap.

Fredrik Lindström har hittat minst 40 sätt att uttala 27. Kanske över 100.

"En dialekt med egen armé räknas som språk. Ett språk utan armé är en dialekt." Fredrik Lindström på Ordens magi.

Föredömligt korta prator på Ordens Magi. Men Fredrik Lindström kunde ha fått bre ut sig mer.

Lotta Gröning och Carl Rudbeck är överens: Vi är trötta på klimatkonferensen i Köpenhamn innan den börjat.

Erik Blix tycker som jag och andra på Ordens magi: "Övertala" är ett bomord, "övertyga" är ett plusord.

"Tjuvarna i Piratpartiet" och "skurkarna i Sverigedemokraterna". Göran Hägg skär över en kam på Ordens magi.

Erik Blix: "Jimmie Åkesson är en svärmorsdröm i en mardröm".

Toppen att höra språkdribblern Lars-Gunnar Andersson live igen efter 25 år.

Lars-Gunnar Andersson: Vilken felstavning av "sant" gör du helst: "snat" eller "sannt"?

Retorik à la Lars-Gunnar Andersson: 1. Du ska ha nåt att säga. 2. Du ska säga det. 3. Sen ska du inte säga nåt mer.

Stephan Rössner: "Livet är en potentiell sjukdom med 100 procent dödlighet".

Rössner igen: Tala om hur många timmar i veckan du tittar på TV och jag ska säga vad du väger".

Göran Hägg ville tränga sig i kaffekön. "Du har nog mer bråttom än jag", sa jag. "Den här gången har jag nog det". Prova olika tonlägen.

Ett halsbrytande föredrag om varumärket Kim Anderzon.

- Jag skapade en karaktär som inte var särskilt trevlig, erkänner Alex Schulman.

Radikala Kim Anderzon har blivit en urbota reaktionär. Usch och fy för bloggar och Facebook (där hon har 3000 vänner).

Skippade minglet efter Ordens magi och tog två belgare med Roffe på Pressklubben. Ulrika och Ranja var plötsligt där. Fick rusa till tåget.

Avspärrning gör Malmö till delad stad

Malmö håller på att bli en delad stad.
Jaja, Rosengård, säger du. Nej, säger jag. Västra hamnen.
Plötsligt står dubbla staket mellan centrum och den nya fräcka stadsdelen. Endast på ett par ställen finns smala passager där man kan passera till eller från medieghettot Dockan och stans coolaste bostadsområde i Västra hamnen.
Det känns lite som Berlin 1961. Plötsligt är den bara där, avspärrningen. Vid de få öppningarna, checkpoints, kommer väl nästa vecka beväpnade vakter att stå och kontrollera att man har rätt inpasseringshandlingar. Till saken hör att det finns två staket med några tiotal meters avstånd, väl lämpat för ett minfält.
Men är det en Berlinmur? Eller som Israels barriär på Västbanken? Eller håller Västra hamnen på att bli en "gated community". Eller är alla tre samma sak?
Har Västra hamningarna slutligen tröttnat på ungdomarna som spontanbadar vid deras strandpromenad, och beslutat sig för att sätta stopp för fler kaotiska säsonger? Eller ska högskolan, Sveriges Television och Sveriges Radio, som ligger på västsidan, skyddas från de kommersiella krafter som hotar i öster?
Jag har inga svar. Men bli inte förvånad om någon vecka, när Republiken Västra hamnen utropar sin självständighet, lämnar EU och kräver visum av svenska besökare.