I dag tog jag på mig fintröjan för att fira min hjälte Tintin, som kom på pränt för första gången för på dagen 80 år sedan.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi ursprungligen stötte på varann, men jag har nog hängt med nästan hälften av de där åren.
Det finns mycket att skriva om den lille journalisten som gått från att vara en fördomsfull och reaktionär kolonialist till att bli en antirasistisk, nästan revolutionär demokrat. Och om hans alkoholiserade hund, hans svordomsekvilibristiske sjöbjörnskompis, de dråpliga dubbeldeckarna eller den operasjundande pansarkryssaren, en av de få kvinnliga inslagen i denna manliga, eller möjligen könlösa, värld. Men de skriverierna spar jag till en annan gång.
Nu nöjer jag mig med att höja ett glas Loch Lomond för Tintin. Må jag och andra människor följa hans exempel och lämna våra fördomar bakom oss. Hoppas vi inte ska behöva 80 år för att fixa det.
6 kommentarer:
Sparar du en skvätt så man får smaka?
www.scotchmaltwhisky.co.uk/loch-lomond.htm
Våra fördomar lär vi nog dessvärre aldrig helt bli av med. Men man kan ju försöka vara en schysst medmänniska i alla fall:
www.youtube.com/watch?v=qBArMmngVH4
Ja, visst är det härligt att man kan lämna fördommar bakom sig. Jah har så klart rätt att vi kanske inte blir helt fria men varje steg i rätt riktining är uppfriskande. Ser fram mot fler Tintin-analyser.
Tintin - en riktig favorit!!! Jag skålar jag också!
HALLÅÅÅÅ
Lugn, Alla, jag är kvar.
Jag undrade just vart du tog vägen... Var det en väldigt stark Loch Lomond?
Skicka en kommentar