Sonen är 15 och ska börja gymnasiet till hösten. Reklamen från både kommunala och privata skolor i när och fjärran har under hela hösten ramlat i en strid ström genom brevlådan. Broschyrerna är ofta påkostade och glättiga med bilder av glada och vackra elever och fyllda med valfläsk som körkort och datorer.
I dag var det öppet hus på den skola som ligger bra till som grabbens andraval. Men han – och vi – valde att inte gå dit. Jag försöker med mitt begränsade förnuft intala mig att jag inte är en dålig förälder, trots att jag inte släpar med honom till alla skolor och plöjer alla kataloger och kollar alla hemsidor för att han ska kunna göra ett genomtänkt och välgrundat val om sin framtid. Jag låter honom sitta där han trivs bäst, vid sin dator, spelande sitt World of Warcraft. Han verkar ha bestämt sig för ett passande program på en ganska nära skola som han nog har bra chans att komma in på. Det finns säkert något som skulle passa honom ännu bättre, men jag tänker inte leta mig blå för att hitta det.
Vid ett stånd med fotbollströjor på en Malmöfestival för många år sedan insåg jag att det inte alltid var en välgärning att låta Junior välja själv. Både han och jag var smått hysteriska innan jag bestämde honom för en Brasilien-tröja med nummer 10 och Pelé på ryggen. Vi har båda lugnat ner oss nu. Efter att redan ha avverkat – och reparerat – ett fiaskoartat skolval vill varken han eller jag hetsa upp oss så mycket kring gymnasievalet.
Det ska väljas till förbannelse nuförtiden. Man ska välja bank och elbolag och pensionssparande och telefonbolag och bredband och fan och hans moster. Det skulle vara ett heltidsjobb att granska alla alternativ i alla sammanhang och göra det väl grundade och bästa valet för just mig. Och alla som försöker pracka på mig sina olika erbjudanden gör vad de kan för att ge mig dåligt samvete för att jag inte gör det bästa för mig själv eller mina barn eller miljön eller nåt annat som är viktigt viktigt viktigt.
Jag har valt att sätta en "Ej reklam"-skylt på brevlådan. Jag har också valt att inte anmäla mig till Nix-registret, utan i stället utveckla konsten att med finess snoppa av telefonförsäljare. Men mitt i denna välsignade valfrihet finns det ett val som jag inte kan göra: Valet att slippa välja.
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
7 kommentarer:
Oj, det var en och en annan negation att snubbla på där på slutet :-)
Hur som helst gick jag igenom det där gymnasievalet förra året och faktum är att just öppet hus gjorde att dottern valde bort den skola som vi bägge trodde skulle bli förstahandsvalet.
Det var en traumatisk tid, som om gymansievalet skulle komma att avgöra allt för all framtid. Jag gav dottern tre råd;
välj själv - strunta i kompisarna (du får nya/fler),
välj en linje/inriktining/skola där du får något nytt (så att det inte bara blir en fortsättning på grundskolan) och slutligen,
se till att du inte får ALLT för långa resvägar (du ska orka i tre år).
Jag tror att dessa enkla råd hjälpte henne och att de två besök på öppna hus som vi gjorde var tillräckliga - de glättiga pamfletterna kan ni nog med lätt hjärta kasta.
Tack och lov är den tiden passerad. Barnen valde själva vad de ville plugga. Alla har jobb men ingen jobbar inom det "studerade" området. Jo, en - han är bilmek. Man kan nog leta ihjäl sig efter rätt utbildning om man har lust men vad gör det för skillnad idag? Såvida man inte går vidare på universitet. Vilket heller inte ger ett garanterat jobb. Det är bara att plugga på och hålla tummarna.
oj, oj, oj, dessa val. En försäljare för nåt teleföretag som peter nobbade frågade om peter inte var intresserad av att hålla sina telefonräkningar låga (som man skulle göra om man valde om) jag har pengar", svarade peter (vilket inte var riktigt sant, men samtalet avbröts...).
med pelles alla kusiner på den här sidan snart igenom gymnasiet röstar jag för natur i första hand och samhäll i andra hand, om man är någorlunda studiemotiverad. löparplaner för året som kommer? göteborgsvarvet? tjejmilen?
Det var förbaske mig det bästa jag läst sedan... och sen kommer min trötta hjärna inte på vem som sa det. Karl-Bertil Jonssons pappa? Tänk, region skåne finansierade en utbildning för mig på gamla F10. ALLT i livet är val. Fast jag håller inte riktigt med.
Så bra att vara omgiven av kloka människor som delar med sig av sina erfarenheter. Tack.
Pellles mamma: Jag tror det var byrådirektör H.K. Bergdahl som sa "Det var det finaste jag hört sedan jag konfirmerades". Från just Karl-Bertil Jonssons julafton. Vad är det du inte håller med om?
Cecilia: Det handlar just om motivationen. Men jag antar att den inte är en oföränderlig konstant, utan till stor del påverkas av den omgivning han hamnar i.
Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet. Och jag tänkte springa Malmö 10K den 13 juni. Jag tror inte jag klarar kvalet till Tjejmilen.
Jag håller inte med om att man tex skulle välja sjukdom även om mman kan välja att leva sunt. Där gick liksom min valgräns.
Jag tror att det kan vara till en viss hjälp att tänka att utfallet av det gjorda valet inte behöver bli perfekt, det räcker med att det blir tillräckligt bra.
Skicka en kommentar