Tack, Telia, för att du räddar den lantliga familjefriden. Och detta trots att jag varit svekfull och sagt upp den fasta telefonen i stugan. Jacken och den hornformade utomhusklockan sitter kvar som lämningar av den tid som flytt.
Under våren och den tidiga sommaren hade jag vissa problem med att få mina tonåriga barn intresserade att följa med till landet. Min möda att motivera var om sanningen ska fram större med det ena än det andra.
Men så kom du, Telia, med lösningen på alla mina våndor. Sedan jag köpte det mobila bredbandet, som jag dessutom inte behöver betala för förrän nästa år, har ungdomarnas tolerans av vistelse på landet vuxit till något som nästan liknar ett intresse.
Den senaste veckan har de båda unga dessutom fått låna sin väna moders bärbara dator med tillhörande bredbandsdongel. Så nu sitter de i stugan och bloggar, surfar och chattar medan jag går ute i solskenet och klipper gräs, sågar ned träd och håller hängmattan i trim.
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
13 kommentarer:
Jo, det e klart att det blir lite lättare att få med mig ut när det finns bredbandsuppkoppling men jag sitter hellre hemma med ett snabbare bredband, och en nätverkssladd kopplad till xboxet :)
Ibland inbillar jag mig att det långt inne i varje bredbandsansluten ungdom finns ett barn som älskar gräs, bollar, spring och bad. Men det vill inte ungdomen erkänna, om han ens vet om det...
Så ni kommunicerar numera via blogger.com?
:-)
Just det, Hollis. Vi kommer att bli den första familjen som trots fysisk samlokalisering endast kommunicerar digitalt. El Gringo och jag sitter på varsin sida om bordet och kommenterar varandras bloggar.
Vår talade dialog inskränker sig numera till replikerna "Det är din tur att diska" och "nej".
Vem uppfann ordet dongel? Det är väl ändå ett ovanligt fult ord! För övrigt är det väl bättre att kommunicera digitalt med sina tonåringar än att inte kommunicera alls :-)
ASD: Jag gillar min dongel, liksom namnet den bär. Redan under det förra seklets sista decennium hade datorerna på min arbetsplats en moj som hette dongel. Det var ett lås kopplat till en programvara. Då var det mer krångel med dongel.
Du har såklart rätt. Kommunikationens innehåll är det viktiga, sedan får form och kanal avgöras av vilken målgrupp man har.
Dongel verkar vara besläktat med konkelbär på något vis. Låter lika illa. :-P
Och vad är konkelbär?
Stopp, Hollis! Det får du inte berätta på min blogg!
ASD, om du har bråttom att veta kan du kolla på susning.nu...
OK! OK! OK!
Jag ska inte dra upp sådana snuskigheter på denna blogg. ASD får själv ta reda på det.
Ok, pojkar - och ni är hur gamla?
:-))
Sammanlagt? Bara några år över hundra.
Men vi är mycket, ibland oerhört mycket, yngre själsligt. :-D
Skicka en kommentar