måndag 31 mars 2008

Glad att bli upplyst av radioaktivitet


"Kung för en natt" heter arrangemanget som hade premiär på Inkonst i Malmö i går, lördag. Det var radiofest med eterextremer som P1:s Filosofiska rummet och Malmö Radiohus unga succésatsning Din gata.

Jag blev väl inte helt smärtfritt påmind om att jag mer tillhör målgruppen för det förra programmet än den senare kanalen. Efter en ganska lugn och väldigt spännande inledning med inspelning av ett Filosofiskt rum, ett briljant framträdande av Emil Jensen och en klämmig stund med Majken Tajken sjönk medelåldern på publiken långt under den medelålder jag befinner mig i, och jag valde att låta ungdomarna festa i fred.

Innan jag blev för gammal hann jag i alla fall med att träffa några vänner som jag alltför sällan pratar med (och några som jag träffar precis lagom ofta). Jensen hade jag hört talas om, Majken var för mig okända, men båda var bekantskaper som gav mersmak.

I den filosofiska diskussionen om musik som inledde kvällen deltog bland andra nämnde Emil och fritänkaren Ladislaus Horatius, som talade om "musica humana", ungefär "musiken i allting". Han verkade visserligen ibland vara i otakt med den övriga samtalsensemblen, men jag kan inte låta bli att gilla en snubbe som kan såga zebralagen – alltså att bilar ska stanna för gående vid övergångsställen – för att den förstör musiken i gatubilden.

söndag 30 mars 2008

Kul med Konsumgänget

Lexikal homonymisk ambiguitet heter det tydligen, när samma ord betyder helt olika saker. Att något som har ett så ruskigt namn kan vara ganska skojigt stod plötsligt klart för mig när jag letade efter sylthyllan på Coop Extra vid Värnhemstorget i eftermiddags. Jag fick då syn på skylten här intill.

Förslag på vad som finns på hyllan mottages tacksamt.

torsdag 20 mars 2008

Död och uppståndelse i vår rådande religion

Det har under de gångna dagarna pratats mycket om döden, uppståndelsen, färden till himmelriket samt syndernas straff och förlåtelse. Mäktiga män – de är nästan alltid sådana – säger sig veta vad de högre makterna vill, vart vi är på väg och vad den lilla människan ska göra för att komma så lindrigt undan som möjligt.

Ja, det är religion jag pratar om, men inte kristendomen och påsken. Jag menar dödsdomen mot den civiliserade världen som avkunnades förra veckan när amerikanska låneinstitut hotades i den där rådande fastighetskrisen. Dagen efter var det plötsligt uppåt värre, sedan repo-mannen i USA sänkt sin ränta och några rapporter förkunnat att läget plötsligt inte var så risigt som gårdagens sanning gjort gällande. Nästa gång solen gick upp var det dags för nya orakel att utfärda sina varningar, och plötsligt var det om inte domedagen så i alla fall betydligt sämre tider än igår. Sedan kom påskhelgen, med Jesu död och uppståndelse, som en befriare.

Prästerskapet i denna västvärldens dominerande religion är horder av experter, analytiker, direktörer och rådgivare som mer eller mindre trovärdigt underblåser den för dagen rådande trenden. Denna bergodalbana göds av rykten, tydande av obskyra tecken och ren vidskepelse. Den drivs av spåmännens megefoner, de ekonomiprogram och börsbilagor som varje medieföretag med självaktning håller sig med. Helt okritiskt ger A-ekonomi, Dagens Industri och allt vad de heter utrymmet åt spådomarna, taktfast kompade av dagens börsnoteringar.

Värst av alla är de svarta kostymer som tagit på sig ansvaret att tala om för människorna att detta är straffet för deras synder. Vi kan ha valt fel regering, tvingat till oss för höga löner, köpt för lite prylar eller jobbat för dåligt för att få den låga inflation och höga tillväxt som hör himmelriket till. Jag får frossbrytningar när jag hör Stefan Fölsters milda och insmickrande stämma förklara för de okunniga massorna varför de ska vara glada och fattiga medan direktörerna som axlar alla bekymmer förtjänar jättelöner.

Denna spekulationslära har till och med tillåtits inrätta något som många tror är ett Nobelpris, och som Fölsters morfar har fått. (Mormor, däremot, har fått ett riktigt Nobelpris.) Vad blir nästa grej – ATG:s pris i travtips till Alfred Nobels minne?

Man kan undra hur det varit om andra religioner fått samma okritiska draghjälp från de fria och kritiskt granskande medierna. Egna bilagor och avdelningar i dagstidningarna, egna program och stort utrymme i radios och TV:s nyhetsprogram, där tveksamt underbyggda profetior betraktas som ovedersägliga sanningar. På sina håll i världen är det säkert så. Där har också den rådande religionen samma makt över människorna som kommersialismen har i vår västliga värld. Och, handen på plånboken, hur trovärdiga är de?

tisdag 18 mars 2008

Inget är som en rejäl rubriktavla

Det är väl redan kommenterat och klart, men jag kan ändå inte låta bli att notera den skånska kvällstidningens feta rubrik efter melodifinalen. Det är bäddat för en hagelskur av mer eller mindre vitsiga kommentarer, men dem överlåter jag till den eventuelle läsarens fantasi.

Men jag vet hur ruskigt pinsamt det är att göra en sådan här tavla. Fel gör jag ju ständigt. Ingen dag är komplett utan ett tramp i klaveret. Men de riktigt monumentala prakttavlorna dyker inte upp varje dag.

På en numera avsomnad lokaltidning i Göteborg slängde jag en sen kväll ihop den hopplöst fantasilösa men väldigt feta rubriken "RIK krossade Warta". Nästa morgon stod kollegan Curt, som satt i Wartas styrelse, och väntade på mig. Han förklarade väldigt pedagogiskt skillnaden mellan Hisingslaget Warta och Stockholmsklubben Hellas, som var det lag som verkligen förnedrats av Redbergslid kvällen före. Jag rodnade så det värkte i skinnet. Och det tog några dagar innan pikarna slutade regna från kamraterna.

Nu ska jag inte jämföra min blygsamma sportsida med ettan på en kvällstidning som står vid varenda kiosk i Skåne. Om rodnaden står i proportion till upplaga och synlighet är falu rödfärg blå i jämförelse med nyllet på en viss redigerare.

Men det går över. Om inte annat kan det användas som bränsle i ett halvdant blogginlägg någon gång i framtiden.

söndag 16 mars 2008

Dags att vinka av offsideregeln

Vad förenar fildelning med offside? Jo, det är inte bra för trovärdigheten om man har regler som rättskiparen inte klarar av att upprätthålla. Skillnaden är att förbudet mot att sno musik, filmer och spel på nätet hittills varit tandlöst, medan fotbollens offsideregel blivit godtyckligt och bristfälligt efterlevd.

Jag har under helgen slöglott på ett halvdussin fotbollsmatcher från Europas tre främsta ligor. Gång på gång viftar linjemännen fel – eller låter bli att vifta rätt. Matchen mellan Manchester City och Tottenham avgjordes genom två felaktiga offsidebedömningar. Citys segermål var offside, medan Hetsporrarna hade en lagenlig boll inne, men målet blev bortvinkat. Domarnas bristande förmåga att döma rätt blir pinsamt tydlig med avslöjande kameravinklar och långsamma repriser.

Den första frågan man måste ställa är "varför finns offsideregeln?" Det ursprungliga syftet måste vara att hindra lag från att ställa en gubbe långt uppe vid motståndarnas mål som måltavla för tjongbollar. Men hur logisk är regeln när bollen flipperstudsar i målgården och anfallaren som petar in bollen råkar vara den i gröten som stod närmast kortlinjen?

Mitt förslag är enkelt: När bollen passerat en tänkt förlängning av straffområdeslinjen upphör offsideregeln att gälla. Jag menar då att passningen ska komma från en plats längre fram än denna linje. Så länge bollen finns längre bak på planen gäller alltså offside som tidigare, så det grundläggande syftet är uppfyllt. Men när spelet pågår i målets omedelbara närhet ska varken anfallare eller försvarare behöva tänka på obefogade positionsregler. Kanske skulle det leda till att det blir lite fler mål, vilket väl inte är ovälkommet. Men framför allt skulle det bli lättare att följa reglerna – och mer rättvist.

Kanske hade det varit bättre att lägga in en ny linje som ligger lite längre bak på planen. Men det är väl fullständigt omöjligt att ändra utseendet på planen i den konservativa fotbollssporten. Jag tror att redan ett sådant här förslag gör att jag blir idiotförklarad bland fotbollsfundamentalisterna.

söndag 9 mars 2008

Önskereprisen – plastdruvan blev ett russin

Den stora frågan som nationen ställer sig i helgen: Varför åkte Carola ur Melodifestivalen?

Svar A: Nordmans häxmarsch, skriven med bronsyxa, var bättre än Carolas och vadhannuheters U2-inspirerade tjockpop.

Svar B: Schlagerdrottningen detroniserades genom en kupp av svenska folket, som är trött på kvinnan vars röst styrt nationen i ett kvarts sekel.

Svar A är givetvis fel. Nordmans låt var inte ens "mindre dålig" än Carolas. Dess blotta existens är – som så mycket i Nordmans karriär – bara förklarlig om man betraktar det som ett skämt i samma anda som Doctor Bombay.

Nej, Johnsson och Häggkvists exit i festivalen har säkert med Carola att göra. Att kalla folkets vilja i denna demokratins högborg en "kupp" håller inte. Kanske ett folkligt uppror, möjligen en revolution.

Måhända har folket tröttnat på Carola, men jag tror hon blev bortröstad av ett annat skäl. Att se ett ansikte som under decennier har fixerats i ett fromt leende slå om till oförfalskad bestörtning och chockartad besvikelse är obetalbart. När Carolas inplastade vindruva vid det förra nederlaget förvandlades till ett lika inplastat russin gav det mersmak. Folket fick som alltid vad det ville, en favorit i repris.

lördag 8 mars 2008

Varning för blåtandsöron och bakvända kepsar

Den villrådiga vårens vackraste dag, och vad gör den föredömlige familjefadern? Jo, jag packade ungdomarna i bilen och körde till ett köpcenter. Det skulle köpas TV-spel, fotoalbum och presenter till barnens alldeles färska lillasyster. Jag passade på att köpa en ny våg – vilket blev en stor besvikelse. Den nya visade att jag väger precis så mycket som min gamla opålitliga illusionsdödare hävdade.

Helgbesök i stora köptempel ger, förutom oändligt med frestelser för den latente köpoholisten, möjlighet att göra amatöretnologiska analyser. Eftersom jag saknar hollistisk förmåga att koppla samman högt och lågt från när och fjärran får jag nöja mig med att kommentera det jag ser i min absoluta närhet.

Bland bokreor och barnkläder finns de överallt, dessa medelålders män med med bakvända kepsar eller, i värsta fall och, blåtandsutväxter på örat. Som man i medelåldern, kepsbärare och flitig mobilpratare befinner jag mig i riskzonen för att drabbas av dessa åkommor. Det gör nog att jag reagerar extra stark när jag ser denna estetiska miljöförstöring.

De två missprydningarna vittnar om att bäraren vill ge intryck av att vara något han inte är. Det är minst ett decennium sedan alla utom hopplösa anakronister och tennisspelare som vill skugga nacken vände basebollkepsen på rätt håll. Bakvändarna vill verka yngre än de är, men blir bara väldigt gamla.

Och öronklumparna ska väl signalera att man som Gunnar i Telia-reklamen är "en nyckelkompetens för företaget". När jag ser dem kommer jag bara att tänka på Mik Ezdanitoff, kontaktmannen till det utomjordiska som Tintin och hans vänner stöter på i "Plan 714 till Sydney". Det känns som om alla med denna missprydnad i ansiktet har kontakt – och säkert styrs av – mystiska makter.

Det är nog så det är. Jag inbillar mig att det handlar om människor med bristande verklighetsuppfattning. Egentligen är det utomjordlingar som tar över, de styr människor genom telepatiska signaler som skickas till mottagare fastklämda i öronen. Och när de vuxit sig tillräckligt starka tar de makten. Då väller de fram, arméer av soldater i inkräktarens tjänst - alla med kepsen käckt bakofram.