Allskånskan helt öppen inför sista omgången

AIK eller IFK Göteborg? Djurgården eller Örgryte? Kamperna står mellan Sveriges två största städer när Allsvenskan i fotboll avgörs på söndag. För min del hoppas jag på Göteborg i båda fallen - att Blåvitt tar guldet och att Örgryte ramlar ur.
Men det finns en serie som fortfarande är helt öppen. Allskånskan. Helsingborg, Malmö och Trelleborg radar upp sig på platserna 7, 8 och 9. Nian TFF är tre poäng efter sjuan HIF men har bättre målskillnad.
Trelleborg blir skånska mästare om de slår Örebro samtidigt som Henkelösa HIF förlorar mot Elfsborg (vars tredjeplats är hotad av Kalmar) och MFF förlorar hemma mot Brommapojkarna.
Helsingborg tar hem regionalmästerskapet om de vinner borta mot Elsfsborg eller om de får oavgjort och Malmö förlorar mot Brommapojkarna.
Malmö FF kan titulera sig "Bäst i Skåne" om de vinner över BP och HIF tappar poäng mot Elfsborg. Om Boråsarna säkrar lilla silvret genom att besegra Helsingborg räcker det med oavgjort för MFF.
Det är såklart det tredje alternativet som kommer att slå in. Pojklaget från Bromma blir ett enkelt byte för de Himmelsblå, och helsingborgarnas hangover efter Henke Larssons avskedskalas gör dem chanslösa mot Elfsborg. Sedan kan trelleborgarna vinna med hur många mål de vill mot Örebro. Det är bara bra, för då klättrar MFF förbi även närkingarna.
Säga vad man vill om kvaliteten i Allsvenskan. Men det är kul att serien lever in i det sista, både i kampen om guldet, om chansen att stanna kvar och — det allra viktigaste — att vara bäst i Skåne.

Budskap är inte lätt. Särskilt de svåra.

Påverka, påverka, påverka. Vi vill ständigt påverka andra människor att vara och göra på ett visst sätt. Köp vår tandkräm, vaccinera dig mot svininfluensan, fira semester i Skåne, städa ditt rum, skriv oftare på din blogg, motionera mera, ät mer fisk, rösta på Gösta, gå med i den nya folkrörelsen. Både privat och i yrkeslivet utsätts man ständigt för en ström av budskap som ska få en att agera — och utsätter andra för detsamma.
Exemplet i filmen ovan är ett briljant exempel på hur man borde kunna påverka omgivningen att göra det man betraktar som "gott" genom att göra det kul. Det finns ett par exempel till på rolighetsteorin.se.
Sedan har vi den andra sidan. Det är skönt att se att den unga generationen betraktar Sverigedemokraternas budskap som så absurt att det är skrattretande. Nu är rasisternas möjlighet till verkligt inflytande i samhället ett så överhängande hot — i vissa fall en realitet — att vi inte kan vänta på den dag vårt land styrs av de unga som ser ett blandat samhälle som naturligt.
Jag funderar på allt detta pratande i medier om "Hur hantera Sverigedemokraterna". När jag skriver detta börjar reprisen på SVT:s Agenda, där C-Maud, S-Mona, AB-Lena och Expo-Daniel sitter och pratar om hur, var, när och varför Sverigedemokraterna ska få lov att yttra sig. Jag har hört och läst en lång rad liknande resonemang den senaste tiden. Risken är att allt detta prat "om" förstärker Sverigedemokraternas "alla-är-mot-oss"-attityd och underblåser deras rättshaveristiska retorik. (Just till denna stack drar jag väl mitt eget blysamma strå i detta nu.)
Hur ska man då agera? Jag har inga svar. Det är lite betryggande att höra att Maud och Mona säger sig vara överens om att inte gå den danska vägen och tävla om att plocka åt sig SD:s intoleranta förslag. Det har ju knappast försvagat de danska rasisterna. Hoppas de ledande kvinnorna kan behålla sitt förnuft till dess de toleranta tonåringarna tar makten.

Bojkotta Kanelbullens dag!

Vi har nu passerat tolvslaget, lämnat Zlatan Ibrahimovics 28-årsdag och tagit steget in i Kanelbullens dag. Zlatan verkade ha tagit ledigt från jobbet på födelsedagen, han sprang mest runt på planen och höll koll på att Barca tog tre poäng mot Almeria. Han hade väl firat rejält med prinsesstårta tillsammans med Maximilian, Vincent och Helena före matchen, så det var väl för att han var mätt som han gick mållös av planen för första gången i La Liga.

Då blir jag betydligt mer upprörd av Kanelbullens dag. Att den dagen existerar antyder att detta ständigt aktuella bakverk på något sätt skulle vara säsongsberoende. Vi äter fastlagsbullar på fettisdagen, Gustav Adolfsbakelser den 6 november och våfflor på Jungfru Marie bebådelsedag. Till detta finns både traditionella och folkhälsorelaterade orsaker. Men att utse en särskild dag för att njuta av den enda drog som är odelat nyttig för mänskligheten, kanelbullen, är ett skamlöst kommersiellt påhitt. Särskilt om man ersätter kanelen med kardemumma marknadsför spriralbakverket sig utmärkt alldeles på egen hand.

Därför manar jag nu båda mina läsare att delta i min bojkott av Kanelbullens dag. Vägra äta kanelbullar, eller kardemummaditon för den delen, den 4 oktober. Resten av året kan vi vräka i oss hur många vi vill, men just denna dag tar vi ställning genom att låta bli. Till slut når vi målet för vår aktionsgrupp: Detta är den enda dag då ingen proppar i sig en enda bulle, då konditoriernas hyllor förblir orörda och all bakning inskränker sig till drömmar och surdegslimpa. Då kommer Kanelbullens dag antingen att tyna bort i glömska eller kallas nånting helt annat.