I dag fällde jag en fem meter hög björk. Med ren handkraft. Jag blev lite besviken för att jag inte fick använda min nya motorsåg, men björken var så gammal och murken att den bara behövde en knuff för att falla. Jag kan använda sågen till att stycka upp kadavret.
På kvällen, när jag kommit hem från en långjogg via Magnaröd, Orås och Brunslöv stretchade jag i solnedgången medan fladdermössen höll flyguppvisning över min äng.
Häromdagen stod jag på samma plats när Musse och Hilda kom cyklande runt kröken. De skrämde upp en råbock som inte såg mig, utan ganska lugnt sprang över min äng mot den skyddande skogen. Den var mindre än tio meter från mig. Jag kände mig som Helen Mirrens Drottning Elizabeth vid den ihopsäckade jeepen på Balmoral i The Queen, när fjortontaggaren plötsligt bara stod där. Inte riktigt lika häftigt kanske, men så är jag ju inte heller kunglig. Lustigt att just den scenen dök upp när jag zappade mellan kanalerna i dag.
På en morgontidig joggingrunda kan jag stöta på ett halvdussin rådjur. Hägrar och igelkottar möter jag även i stan, men där kryllar det inte av glador och vråkar. Jag har sett bastardsvin och grävlingar.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jag tror att den skånska musikeliten fångat det bättre än jag någonsin kan. Peps Persson sjöng "Livet på landet, det är vad jag vill ha" och Philemon Arthur & the Dung gav den nyanserade beskrivningen "Tänk vad naturen är underbar, tänk vad naturen är fin".
Men det är klart, samtidigt är det skönt att Timbuktu finns där och håller dörren öppen: "Vi drar till Malmö".
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
17 kommentarer:
Och tänk, folk skrattade åt mig i lördags på festen när jag sade "här på landet".
Typisk Malmöbo, kallade de mig eftersom det var Arlöv jag pratade om.
Inte utan att jag kände mig lite smickrad fastän jag är uppväxt i Småland där det finns riktiga skogar man kan gå vilse i.
Både "landet" och "stan" är väl relativa begrepp. Från Malmö är Arlöv landet, härifrån Skartofta är det stan. Det finns säkert de som säger "landet" om Malmö. Vilket smickrande epitet får de?
Måste man kunna gå vilse i den för att den ska förtjäna att kallas skog. Räcker det med att springa fel? Det gjorde att jag tvingades springa sexhundra meter på nyslaget hö.
I morse blev jag förundrad när Pelle och Klara, sida vid sida, gick ner till havet för att känna på vattnet och kolla vågorna, utan att slå varandra en enda gång, visst är naturen underbar.
Skrivet av Pelle, under hot av mamma.
Vad var det jag sa, det kan vara bra med en medlem av familjen som är kompis med tangentbordet.
Min definition på en riktig skog är en samling träd man kan gå vilse i. Och det kan gå väldigt snabbt i de småländska skogarna om man inte ser upp (eller har karta och kompass med sig).
Det finns inga skogar i Skåne.
Olaric, min vän: Det finns inga städer i Småland.
Hollis, det har hänt att jag gått vilse i Rörsjöparken. Och då hjälper varken karta eller kompass.
Jag kan tänka mig att det finns skogar man kan gå vilse i någonstans uppe i Göingetrakterna, nära Smålandsgränsen. Alltså nära landskapet med fina städer som Oskarshamn, Kalmar, Växjö, Nässjö, Jönköping och Vetlanda.
Rörsjöparken är ju, som namnet anger, en park och inte en skog. Och går man vilse där har det säkert sina randiga skäl och rutiga orsaker. :-)
Jag hoppas att det inte var hängmattebjörken du fällde, då blir jag besviken.
Det var en skojig diskussion ni har. Men det finns faktiskt skogar i Skåne.
Själv sitter jag i Yngsjö och tittar på havet. Inte skog, men lite träd här och där.
Klarabella, du behöver inte vara orolig. Hängbjörken står där den står. Mattan är min viktigaste möbel.
Smålandstokarna behöver tydligen ingen skog för att gå vilse. Kanske kan vi hoppas på bevis för att en finns i Skåne, om Niklas Skoog blir inbytt och avgör på Stadion mot Ljungskile.
Skoog blev inbytt. Han är, låt oss säga, ännu mer rundnätt än tidigare.
Och matchens roligaste var att ett gäng fåglar envist och ostört använde området runt Ljungskiles straffområde som uppehållsrum.
(Detta är alltså ingen tidningsanka, för er MFF:are som inte var där...)
Toivonen var riktigt bra. Sankan räddade faktiskt MFF flera gånger i första, Halsti var duktig, Rahman-Persson lite förvirrad och Oremo verkade ha tankarna på annat håll.
Och för att nu knyta ihop ämnet en aning, Skoog-städer-fotboll:
Jag tillstår att det finns en naggande god Smålandsskog som har förirrat sig ner till Göinge.
Sedan finns det vissa somliga som brukar luta sig mot maratontabellen när det gäller Allsvenskan. Jag tycker att det är ett tveksamt tilltag när det gäller att avgöra vilket lag som är bäst.
Men för att tala med den tungan var Kalmar huvudstad i hela Skandinavien under tiden Malmö var ett sillstinkande fiskeläge.
Det måste kännas bra att ha flera tungor att tala med, så att man kan välja den som passar bäst för tillfället.
När Kalmar var säte för den allnordiske monarken var väl större delen av Skåne en enda stor skog.
Det blir kul när Kalmar vinner allsvenskan. Då får staden någon betydelse för första gången på sisådär femhundra år.
Det vet du väl hur roligt det är..? ;-)
Och ja, om man ser till den skandinaviska skogsmaratontabellen ligger nog Skåne bättre till än i den aktuella (och egentligen gällande) tabellen.
Förresten, samma dag som KFF möte Racing i Lunxemburg är det 611 år sedan Erik av Pommern kröntes till kung över Sverige, Danmark och Norge.
Sedan har det hänt en del annat viktigt i Kalmar sedan 1397.
Så sentsom 1963, faktiskt.
Olaric,
Det är mig främmande att ifrågasätta din överlägsna kompetens på dina specialområden.
611 år och en månad, om jag minns rätt. Och visst har staden haft betydelse efter 1397. Den var ju nordisk huvudstad fram till 1520.
Vad gjorde förresten Oremo i ditt referat? Det var nog inte bara tankarna som han hade på annat håll. Var det en lustighet?
Du "minns" alldeles rätt. Själv var jag nu tvungen att kolla upp det. :-)
Det är skillnad på juni och juli, minsann.
Oremo var menat som en lustifikation (precis som Rahman-Persson). Icke desto mindre var det väl korrekt att han hade tankarna på annat håll än på Malmö stadion?
Sedär, ännu ett område där min jordnära kompetens har svårt att nå dina höjder: humor. Jag ska sluta tjafsa och blotta mina brister. Det var jättekul.
Jag har sett Roy Orbison i Kalmar.
Med Lea Riders Group som förband:
sv.wikipedia.org/wiki/
Lea_Riders_Group
Skicka en kommentar