Jag missade det där med att vara vuxen

Ibland när jag ser mig omkring får jag intrycket att jag har missat nånting. Inte minst på min arbetsplats, den stora regionala myndigheten, känner jag mig ofta omgiven av tanter och farbröder som ofta är betydligt yngre än jag. Deras kläder och frisyrer är tantiga och farbroriga, och de pratar, rör sig och tänker som farbröder och tanter.

Det jag har missat är det där med att bli vuxen. I jeans och en tröja med fånig text sruttar jag runt bland kostymer och kjolar med matchande kavaj. Jag försöker ta saker med en klackspark och kanske en vits, men det funkar liksom inte när runtomkringet tycker att allting är så fruktansvärt allvarligt.

Många gånger har jag tittat med avsmak på den andra sorten av vandrande anakronismer, människor som klär sig väldigt mycket yngre än de är. Gamlingar i alldeles för tajta jeans, tanter i flickkläder, gubbar med brallsnitt som visar kalsingarna och hiphopkeps på tvären. Nu börjar jag tro att jag är på väg att bli en av dem.

Kanske borde jag, om jag var vuxen, klä mig i skjorta och slips och tjacka in mig på några kostymer och blazrar. Men nu har jag konstaterat att mitt liv går direkt från ungdom till ålderdom, utan att passera "vuxen". Så jag tror jag fortsätter med min slashasiga stil.

Då återstår bara frågan om jag tagit steget in i ålderdomen eller fortfarande är att beteckna som ung. Det finns tecken som tydligt pekar på det det förstnämnda. Men hoppets låga har inte slocknat helt. Om jag har blivit gammal så måste jag vara en av de barnsligaste gamlingarna i kvarteret. Dessutom gladde det mig Storlien - som vi säger i Jämtland (tack, Sigurd) - när jag häromdagen fick ett brev i lådan, adresserat "Till målsman för Bengt F". Men det kanske mest är ett tecken på att jag behöver en sådan.

Kvällan förutsåg den sege ryssen

Det är dags för en avbön. Kära Kvällsposten, kan du nånsin förlåta mig. Den rubrik som jag gjorde mig lustig över visade sig i ljuset av dagens händelser, resultatet av Eurovisionens sångtävling, vara framsynt, till och med profetisk.
Det var inte ett "k" som saknades. Inte ens ett "r".

Argumenten tryter för antizlatanisterna

Trots att han gång på gång bevisar sin storhet finns de som inte kan acceptera Zlatan Ibrahimovic. Jag har flera gånger stött på dem, oftast svenska gubbar i övre medeltiden. Omdömen som "överskattad" och "diva" har jag flera gånger nödgats argumentera emot.

Okej, min uppskattning har kanske ibland varit överdrivet stor under de år som gått sedan han debuterade i Malmö FF. Men nu har han väl ändå bevisat att han är värd vår aktning, när han på en halvtimme målade Inter till mästerskapet. Om han inte gjorde det när han klackade Sverige till EM-kvarten 04 eller med det omöjliga målet mot Ungern i VM-kvalet 05.

När han under seriens sista halvlek förvandlade osäkra och dalande Inter till ett vinnande mästarlag måste den surgubbe som förnekar honom vara helt okunnig om fotboll. För något annat skäl att ogilla Zlatan - den charmige, självsäkre, arrogante tvärviggen, uppväxt i Rosengård med invandrade föräldrar och Balkanklingande namn - kan väl inte finnas?

En alldeles särskild dag

Spåren av söndagens sol hettar i ansiktet, jag känner mig lite skitig och när jag slänger mig på soffan kan jag inte hålla mig vaken medan Barcelona förintar stackars Valencia. Sedan väl deklarationen blivit klar på lördagen vände helgen till att bli den lisa för själen och stärkare av kroppen som den är avsedd att vara.

Lördagkvällen var så varm och vacker att jag grävde fram några överblivna ungerska korvar i kylen och improviserade en grillkväll med ungdomarna. När mörkret fallit och inte ens den kvarvarande grillglöden mäktade att trotsa nattkylan klättrade jag uppför trapporna och lämnade en handfull tonåringar som gått i barndom och lekte dunkgömme i gårdens kolmörker. När de som var mina väl kom hem var söndagsdygnet purfärskt.

Ungarna sov fortfarande när jag vid åttatiden gav mig ut och slaktade mitt pers i joggingspåret. Brons-Gösta klagade visserligen på att jag ignorerade pulsmätarens varningar, men det kan jag leva med när jag kapar 20 sekunder och kan hålla 5.15 per kilometer i drygt en halvmil.

Sedan följer biltur med dottern till landet, lunch med favoritfastern och hennes charmige gnällspik till make på Sjöbo Gästis - jag kan rekommendera silltallriken - tillbaka till stugan, på med shortsen, fram med gräsklipparen medan unga fröken gräver ned sig med fröpåsar i rabatten. Inte ens störtregnet som avlöste solskenet för en stund kan dämpa humöret.

När vi lämnar stugan i vårvädret känns den mer som ett lockande semestermål än ett muggigt ruckel i en vildvuxen djungel. Musskiten i hörnen bekymrar jag mig om senare - precis som morgondagens arbete och annat krafs.

Varför ska livet vara så komplicerat?

Jag har tidigare spytt min galla över krångelputtar på två områden, teknik och ekonomi.

Jag har de senaste dagarna tvingats att ta mitt ansvar inom både det ena och det andra, och två saker som borde vara enkla och snabbt avklarade har orsakat osäkerhet, fula ord och förlust av väldigt mycket av min dyrbara tid.

Trådlösa bredband är något som finns i var och varannan bostad i dessa dagar. Min dator säger för ögonblicket att det finns ett halvdussin tillgängliga som jag kan ansluta till. Mitt eget ballade ur i veckan, och jag blev tvungen att starta om det. När För att göra installationen måste jag göra en mängd inställningar av saker som heter ungefär TCP/IP, 802.11, DNS-gateway, routeradress och fan och hans moster. Och då lever jag i den relativt användarvänliga Mac-världen.

När jag för några år sedan skaffade ett trådlöst nåtverk av PC-typ vände jag mig efter en vecka till min datorkunnige lillebror. Han avlöste mig i knappandet och svärandet, och lyckades efter en hel dag av prövande och ringande till supporter få det hela att funka.

Nu var det samma visa, men jag lyckades, som existensen av detta blogginlägg är ett tecken på, faktiskt få till det till slut. Men varför ska det vara så förbannat krångligt. När man köper en TV eller en telefon packar man upp, sätter i ett par kontakter och så funkar det. Varför kan inte datorer och nätverk vara lika enkla?

Mitt andra exempel, som Spanar-Jonas Hallberg hade sagt, är den årliga inkomstdeklarationen. Jag har ärvt en del aktier, som gör sig påminda på vårkanten, dels positivt eftersom det kan rassla in lite pengar i utdelning, dels negativt för att man måste deklarera för dem.

Jag har inte själv petat i dem under fjoråret, men de har uppenbarligen likt toffeldjur förökat sig genom delning, och detta måste deklareras. Då ska man följa instruktionerna på Skatteverkets hemsida för att få till det. Där får jag reda på att "Enligt 44 kap. 13 § IL ska kapitalvinsten beräknas som skillnaden mellan ersättningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och omkostnadsbeloppet. Med omkostnadsbelopp avses enligt 44 kap. 14 § IL utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter)". Jag läste detta och dog.

I just detta fallet handlade det - om jag fattat rätt - om att jag måste deklarera att jag fått tre aktier till ett sammanlagt värde av cirkus sju kronor. Det slutade med att jag gav upp och skrev det högsta tänkbara beloppet i alla rutorna och därmed antagligen drar på mig högre skatt än jag behövt.

Men det kanske är rätt åt en smygkapitalist som jag. Hoppas den extra skatten jag betalar in går till rätt saker. Som till högre löner till sjuksköterskorna, så att de kan sluta strejka.