Hoppas julefriden hittade även dig

Kära vän, jag hoppas att du, liksom jag, fått del av julefriden. För min del känns det nästan som den inte går att komma undan. Det beror kanske på det inferno som jag lika regelbundet befinner mig i de sista dagarna före jul. Varje år bestämmer jag mig för att förbereda julen i god tid, och lika ofta kommer den som en överraskning framåt slutet av december.

Då spinner jag loss fullständigt och ska göra allt på en gång. Adventsljusstakarna, de som normala människor ställer fram tre veckor tidigare, åker fram. Det ska granas och sillas och skinkas och laxas och klappas och städas och fejas och det ena med det andras. Den hysteri jag då drabbas av bidrar säkert till att mina barn plötsligt lägger andra principer åt sidan och utan knot deltar i det gemensamma arbetet. "Stick iväg och köp klappar och en gran, pappa, så städar vi här hemma." Och när jag kommer hem efter min vansinnesfärd har de gjort det.

För att ännu bättre bädda för julefriden upptäcker jag såklart att mina nycklar är borta. Jag vänder upp och ner på kläderna, lägenheten och bilen men hittar bara ett hål i fickan på min jacka. Det blir till att, på gränsen till vansinne, köra inköpsrundan en gång till för att leta.

Efter fruktlösa besök hos Outleten vid Midhem och BK Flaggs julgranstomte kommer jag med slokande hopp till Coop Forums kundtjänst på Jägersro. När jag står där med min nummerlapp tänds mitt hopp. På hyllan bakom disken ligger en knippa som omges liksom av en strålande gloria. Jag studerar den noga för att inte säga fel när jag blir ombedd att beskriva den. Jag lyckas ganska bra, och den unge mannen lämnar med viss tvekan över mina kära och alldeles underbara nycklar till mig.

Det är då julefriden griper tag i mig. Nyckeläventyret har flyttat kvällens julfixande ett par timmar framåt, men vad gör det. Ska det vara uppesittarkväll så ska det, i morgon är det julafton och jag har redan fått den bästa klappen.

Att sedan julafton blir lugn och härlig med barn, bröder och familjer kommer som ett paket med tomten. Och juldagen börjar jag med att lämna det sovande huset och med kameran som sällskap gå en härlig morgontur längs Rönneå till Skälderviken. Bilderna från den är en fridfull julhälsning från mig. För några julkort blev ju aldrig skickade...