onsdag 5 augusti 2009

Svårsmälta bananer med bitter bismak

När fruktföretaget inte ville betala för en annons i Blandaren bjöd de finurliga studenterna på den klassiska devisen: ”Fyffes bananer är så lättsmälta att de smakar skit redan i munnen”. 46 år senare har en annan guleböj-gigant gjort sig mer förtjänt av devisen.
Doles agerande, först mot arbetarna i Nicaragua och sedan mot dokumentären om processen mot företaget, är visserligen synnerligen svårsmält. Men den motbjudande smaken gör att man sannerligen vill spotta ut bananen.
Jag har inte sett ”Bananas!” ännu, så i viss mån bloggar jag i blindo. Men att stora penningstinna företag ska kunna köpa sig rättigheter att behandla både människor och yttrandefriheten hur fan som helst känns så himla – Amerika.
Visst, det är lätt att ta till brösttoner när den infekterade amerikanska vardagen dumpar sina bananskal på min gata hemma i Malmö. Sånt här händer hela tiden och drabbar massor av oskyldiga människor. Och hur mycket bättre har vi det här?
Men, hellre spänna båge en än att stillatigande lyssna till tio lass som stjälper i skogen. Det lilla man kan göra är kanske att skriva ett och annat blogginlägg. Och att välja det dyrare kaffet som är rättvisemärkt. Och att välja bananer som ger en mer angenäm smak.

5 kommentarer:

Jah Hollis sa...

Bananas finns på dvd:
http://www.amazon.com/Bananas-Woody-Allen/dp/0792846060

Bengavoice sa...

Fel rulle, din tokfrans. Jag pratar om "Bananas!", inte "Bananas". Men jag har inte sett den heller.

Jah Hollis sa...

Inte alls fel rulle.
Jag tror mina bananer är roligare än Gerttens.

Bengavoice sa...

Dagens ungdom. Ni är bara ute efter att ha kul. Vart tog det svenska tungsinnet vägen?
Wood y'all enjoy a banana?

Alla smutsiga detaljer sa...

Exakt, låt oss gräva ner oss et tag - hösten är snart här. Nej, skämt å sido, konsumentmakt, konsumentmakt - det är näst rösträtten den viktigaste makten vi har att förvalta. Jag går genast med i gruppen och fortsätter låta bli att köpa såväl Dole som Chiquita.