Önskereprisen – plastdruvan blev ett russin

Den stora frågan som nationen ställer sig i helgen: Varför åkte Carola ur Melodifestivalen?

Svar A: Nordmans häxmarsch, skriven med bronsyxa, var bättre än Carolas och vadhannuheters U2-inspirerade tjockpop.

Svar B: Schlagerdrottningen detroniserades genom en kupp av svenska folket, som är trött på kvinnan vars röst styrt nationen i ett kvarts sekel.

Svar A är givetvis fel. Nordmans låt var inte ens "mindre dålig" än Carolas. Dess blotta existens är – som så mycket i Nordmans karriär – bara förklarlig om man betraktar det som ett skämt i samma anda som Doctor Bombay.

Nej, Johnsson och Häggkvists exit i festivalen har säkert med Carola att göra. Att kalla folkets vilja i denna demokratins högborg en "kupp" håller inte. Kanske ett folkligt uppror, möjligen en revolution.

Måhända har folket tröttnat på Carola, men jag tror hon blev bortröstad av ett annat skäl. Att se ett ansikte som under decennier har fixerats i ett fromt leende slå om till oförfalskad bestörtning och chockartad besvikelse är obetalbart. När Carolas inplastade vindruva vid det förra nederlaget förvandlades till ett lika inplastat russin gav det mersmak. Folket fick som alltid vad det ville, en favorit i repris.