Om en kompis som är författare i sin nya roman riktar ett särskilt tack till dig är det väl inte mer än rätt att du visar din uppskattning genom att använda den lilla kanal du har för att marknadsföra nyss nämnda bok?
Därför uppmanar jag nu alla i hela världen att läsa Rolf Almströms första bok på 13 år, Svart arbete.
Du kan kolla på hemsidan om du vill veta mer om boken eller om Roffe, det mesta verkar finnas med där. Det som jag känner mig en smula delaktig i är det korta historiska avsnitt som inleder boken, och som jag för några år sedan berättade för min vän Rolf.
Det är historien om August Palms päronträd i Malmö, uppklättrad i vilket den gamle agitatorn eldade de malmöitiska massorna mot överheten i slutet av 1800-talet. När Malmö hundra år senare skulle bygga nytt stadshus på samma plats stod trädet kvar, och kommunen såg till att huset ritades med en inbuktning så att detta historiska träd fick en framträdande plats.
Byggentreprenören insåg snabbt att det skulle bli dyrare att hela tiden försiktigt ta sig runt det ömtåliga fruktträdet än att betala det vite som fanns i avtalet, och plöjde helt sonika bort Mäster Palms träd och hostade upp kosingen. Men inbuktningen i huset finns kvar.
Roffe beskriver alltså detta i början av Svart arbete, och fortsätter: "Allt som återstår är alltså ett veck i byggnaden. Och i det vecket, tomrummet efter mäster Palms päronträd, bor den här berättelsen". Det kittlar i alla fall min läslust och jag ser fram emot att följa den spännande fortsättningen.
10 kommentarer:
äntligen ett nytt inlägg, så man fick lite att läsa.
springer du inte alls?
Stackarn, har du inget annat att läsa? Jag är såklart hedrad av den efterfrågan som finns på mina enkla betraktelser av världsalltet.
Om du läser dagens första inlägg ser du att jag faktiskt springer. Men det är dåligt med fliten. Förutom allmän lättja har jag ett krånglande högerlår som gör mig försiktig.
Fast du, inte blir man "förnedrad" för att man förlorar en fotbollsmatch. Att bli förnedrad är väl något som är mycket värre än så?
Jah, Hollis. Och det här var mycket värre (för bajarna) än att förlora en fobollsmatch. Men visst, så att alla förstår: Det var inte som på Abu Ghraib.
Man behöver kanske inte gå till ytterligheter. Jag tror bara inte den här förlusten skapar några sår i Hammabyspelarnas själsliv som en verklig upplevelse av förnedring gör. Sportjournalisters (o)vana att skriva, eller säga, att en förlust i en (fotbolls)match ofta är detsamma som förnedring devalverar den verkliga betydelsen av ordet.
Ett ords "verkliga" betydelse varierar utifrån kontexten. Ord som "krig" betyder olika saker i olika sammanhang. Själv förbannar (och då åkallar jag egentligen inga mörka makter) "förnedrings-TV", vilket jag tycker är en bra benämning på program där människor gör vad som helst (inte heller detta i bokstavlig betydelse) för att synas i rutan.
Hemskt var det hur som helst!
ASD: De var nog mer en hemsk upplevelse än förnedring, ja.
Förnedring.
Påminner lite om Storebrors nyspråk: Förlust är förnedring.
Skicka en kommentar