Nu har jag plöjt genom de senaste veckornas Efter Arbetet och ETC, men inte hittat artikeln. Eller hörde jag det på radion? Kanske det var någon av mina alerta bloggvänner som tog upp det. Jag har i alla fall funderat på jagkantyckandet.
Hur ofta hör man inte folk av alla slag, från rikets ledare till gubbarna på puben, säga "jag kan tycka att...". Inte "jag tycker att", utan "jag kan tycka att". Personligen anser jag man i en diskussion kan hoppa över tyckerideklarationen över huvud taget - det säger väl sig själv att det jag säger är min åsikt - men att stoppa in ett "kan" ger en extra dimension till synpunkten.
I vår desperata jakt på konsensus signalerar vi med ett "jag kan tycka" att vi underkastar oss den gemensamma åsikten, och att det jag säger är en möjlig sådan. Är vi mesiga, eller?
En arbetskamrat, som absolut är en debattglad person full av starka åsikter hänfaller ständigt till detta jagkantyckande. Så det är inget som avspeglar den som säger det, utan snarare ett symptom på en klimatförändring.
Samma kollega talar också ständigt om oss två, som ofta arbetar tillsammans, som "jag och Bengt". Alltså till skillnad från "Bengt och jag".
Jag är uppfostrad i en självutplånande miljö där man alltid sätter andra före sig själv. Men den betydligt yngre kamraten tillhör den egocentriska generation, från ett senare decennium, som ständigt sätter sig själv i första rummet.
Det kan finnas tillfällen då till och med jag använder denna bakvända ordföljd, men då handlar det om typ att markera att jag tar huvudansvaret och att någon annan ska medverka i en mindre betungande roll.
Vad säger då detta om världen och den tid vi lever i? Jo, att vårt samhälle befolkas av egenkära typer som som står för sin åsikt så länge alla andra håller med. Kan jag tycka.
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
7 kommentarer:
Men man kanske inte tycker samma sak hela tiden, utan tycka sådär bara ibland eller i just det sammanhanget. Kanske. Jag vet inte.
Bra tänkt Klarabella.
Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Det är ju inte alltid man är så där tvärsäker och då kanske det inte är fel att säga "jag kan tycka". Ändå kan jag ju tycka att det ligger något i det BV skriver. :-)
Jag kan hålla med er allihop;)
Men mest undrar jag hur Bengt tänker hålla sig så där 70-talssnygg om han inte springer?
70-talssnygget är sedan länge flyktat, med eller utan springande. Löplusten kommer nog tillbaka efter slöhet och bråkiga ben. Till dess blir det långa promenader.
Jag förespråkar inte tvärsäker dogmatism. Såklart ska man lyssna och kunna ändra sig inför goda argument. Som sagt: Fraserna speglar mer en tendens i samhället än varje person som använder dem.
Det känns som vi glidit ifrån varandra.
Alla, det är nog mest jag som är på glid. Vilken dag som helst ska jag återta greppet om mitt liv, mina barn, min blogg, min träning, mitt läsande, mitt sociala liv och hela jävelsamhället.
I dag har jag varit på Malmö Stadion. Det vill du säkert inte att jag talar mer om. Men det kan bli ett inlägg i alla fall.
Du har så rätt, och jag ska göra det samma :-)
Skicka en kommentar