Visst är det härligt med känslor i idrotten.
Therese Alshammar ömsom gråter, ömsom skrattar efter debaclet i Peking, nu utsett till Årets Baddräktsmiss 2008. Blixtlåset har slutligen gjort skäl för sitt namn.
Ara Abrahamian lämnar prisutdelningen i protest och dumpar bronsmedaljen på brottarmattan. Nu har tydligen de olympiska höjdarna bestämt att Ara inte får behålla den medalj han redan kastat bort.
Ara och Tessan är två förlorare. Men deras uppvisade känslor säger så väldigt mycket mer än det fingervarma tråkmånseriet som vi ofta ser i idrotten. Särskilt fotbollen är befolkad med nihilistiska intetsägare: "Näää, vi gör väl en ganska bra match..." Kanske ligger det en skillnad mellan individuella och lagsporter.
Ara Abrahamians medaljdump ska dock inte jämställas med när John Carlos och Tommie Smith höjde knutna nävar i svarta handskar i Mexico 1968. De protesterade mot rasism och djupa sociala orättvisor i det amerikanska samhället. Ara tycker - möjligen på goda grunder - bara synd om sig själv.
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
9 kommentarer:
Trist i sammanhanget är väl, att simning har blivit en materialsport. Kanske skulle de simma näck i stället, men där finns det kanske vissa sedlighetsivrare som skulle sätta stopp för det.
Vad gäller Aras insats i grenen "kast med värdelös medalj" har jag en viss förståelse för en del i motiveringen för att ta ifrån honom medaljen som redan är kastad: Det finns andra deltagare i den tävling han deltagit i som kämpat väl och som kanske tycker att hans protest inte tyder på speciellt mycket respekt för deras insats.
Alshammar tog kanske ett steg mot nakensim. Men det skulle nog inte gå fortare om man lät kroppen fladdra fritt...
Att Ara förlorade semifinalen var tydligen en skandal; fråga inte mig - jag vet inget om brottning. Men det ger honom inte rätt att agera hur som helst. Han får ta konsekvenserna och blir helt korrekt avstängd och utan medalj. Men du vet:" Get up, stand up - stand up for your rights"...
Om nu Alshammar hade valt att simma naken, hade det godkänts? Antagligen inte, ofta står det i reglerna att man ska ha godkänd klubb/landslagsdress. (I gårdagens match Bajen-Gais hade Göteborgarna glömt sina reservdräkter hemma så de fick låna av Bajens bortadresser, roligt).
När det gäller Ara så kan man inte jämföra med 68-protesten men nog handlade det om mer än att Ara bara tyckte synd om sig själv. Jag tycker helt klart att han har rätten på sin sida och jag tror inte han är så ledsen att han blev av med sin medalj. Någon säger ifrån mot mutsystem inom idrotten, det gillar jag.
Aha, det förklarar gaisarnas väldigt omakrilliga tröjor i TV-rutan.
Det är väldigt tydligt att Abrahamian är förbannad. Men det är inte helt glasklart vad han är arg på. Och hur arg hade han varit på reglerna och internationella förbundet om han - som Tommie Smith - tagit guld i OS?
Man kan kombinera nakensim och brottning: vattenblottning.
Blir fonetiskt skojigt i Kina också (om dom uttalar det på svenska alltså).
Kreativt, min käre Hollis. Jag vill gärna höra mer om regler och sånt. Hur definierar man exempelvis den "godkända klubb/landslagsdress" som ASD talar om?
Den godkända dräkten defenieras av respektive förbund. På friidrotts-SM till exempel kollas dräkterna före start i calling. Reklam får inte förekomma (mindre märken godkänns typ om klubben sponsras av något större klädmärke så behöver man inte tejpa över klädmärket. När det gäller fotboll ska det inte hänga här och där och man måste ha benskydd. Laget ska så klart ha enhetlig klädsel och lagen måste gå att skilja åt.
Ja, det var några exempel.
I vattenblottning gäller det att få av sig den godkända dressen, snabbast och elegantast möjligt.
Den har då kompletterats med en lagstämpel (vattenfast) på höger skinka.
Inom friidrotten satsar man samtidigt på 60 m näck.
Skicka en kommentar