Kulan i luften, nu i hundrade år. Malmö FF firade sin hundraårsdag med en fotbollsfest, hemmapremiären mot Örebro bjöd något så ovanligt som en slutkvart utan en smärtsam oro för att gästerna ska få utdelning mot de alltmer ängsliga blåtröjorna och kvittera eller - värre och vanligare - göra ett segermål. Tvärtom kunde vi rycka på axlarna och nästan skratta lite överseende när Wilton Figueiredo slog en straff ett par meter över ribban.
Det känns bra när spelarna verkar slå en passning för att skapa något, inte för att sparka ifrån sig ansvaret för den farliga bollen. Om Malmö FF kan behålla den inställning de hade på Stadion idag kan det bli en glad säsong. Då kanske de tiotusen tomma platserna fylls på under de kommande omgångarna.
Hängivna supportrar hade meckat ihop 10.000 blåvita flaggor, hela Malmö Stadion fladdrade stundtals i himmelsblått under jubileumsmatchen. Men det är sorgligt att se hela sektioner stå tomma, frånsett de lojt slokande flaggor som fansen ställt ut vid varannan plats. Visst, klubben har en del i skulden när de tar hutlöst betalt - jag fick betala 180 spänn för en ståplåt (20 kronor i "serviceavgift - vem får det när jag bokat biljetten på nätet och printat den själv?) - men visst kan man vänta sig bättre från Sveriges bästa fotbollspublik.
Sen kan man gnälla lite på att nämnde Wilton misslyckas med det mesta och att laget är tvunget att göra alla uppspel via kanterna. Men det är roligare och mer relevant att glädjas över "ålen" - nej, snarare "huggormen" - Agon Mehmeti, vindsnabbe Daniel Larsson och flyfotade Guillermo Molins, som hade det lite motigt i första halvlek men vaknade till i andra. Och 19-årige Ivo Pekalski, som hoppade in och gjorde några aktioner som får en att ana lösningen för det problematiska innermittfältet.
Jag vet inte hur många gånger jag har lämnat Malmö Stadion med en bitter känsla att jag blivit blåst på biljettpengen. Men sådana här kvällar, när man cyklar hem med en varm och nästan osmolkat positiv känsla, gör det värt att vara trogen. Men det är klart, jag har inget emot att de sistnämnda blir vanligare.
- En röst i kulturskymningen - En skunk i dunklet - Sista skriket från vildmarken - Ett nödrop i krösamoset -
3 kommentarer:
Jimmy Durmaz bör kanske också få ett omnämnande. Han skötte sig bra (när han hastigt fick ta över från Jeffrey Aubynn redan tre minuter in i matchen), i alla fall från min utsiktspunkt i tv-fåtöljen.
180 spänn för en ståplats när det fortfarande är vinter i luften höll säkert fler än mig borta från stadion denna afton. En PPV på tv kostar 139 spänn och då kan ju teoretisk en väldig massa folk dela på den "biljetten".
Serviceavgift på biljetter borde, liksom bonusar till bankchefer, vara förbjudet.
Sveriges bästa fotbollspublik???? Å nej, vi hänger på Söderstadion!
Grattis till segern kan jag ändå kosta på mig och så ska jag säga att jag hörde Agon på radion i morse, väldigt duktig i media för att vara så ung.... Det kan också vara bra att vara.
Jag håller med, Hollis, Jimmy D var också riktigt bra, han ställde till mycket oreda i Örebroförsvaret. Då passar jag på att även ge en applåd till det ganska nybildade mittbacksparet Daniel Andersson och Jasmin Sudic. Två bollsäkra och stabila grabbar som även kan delta i spelet framåt.
Jag ber om ursäkt till Alla i det Fotbollssverige som jag såklart inte kan ha koll på. Sveriges bästa fotbollspublik kan finnas i Hagfors, Blomstermåla eller i Stockholms södra förorter. Vad jag menar är såklart att Malmö FF har Allsvenskans bästa publik.
Skicka en kommentar