Fredagsfärg, så vitt jag vet

Vita vidder, vita tänder – svarta släcker, blodvite, äggvita och vitögat. Vinklarna kan bli många på veckans fredagsfärg. Själv tar jag fram två bilder från Malmös nordkust. Först en planta i höstlikt blåsväder framför välkänd bro, sedan vårens första vita segel på Öresund.

Sötsaker i veckans fototriss

Jodå, jag hittade några sötsaker i bildbunten. Problemet blev inte att hitta söta bilder, utan att välja ut tre av dem. Det blev till slut två skal och ett kalas.
För den som har större behov att stilla sitt sötsug finns det omåttliga mängder på Fototriss.

Triss i skyltar - det är kul

Temat för veckans fototriss är skyltar. För min del ligger utmaningen i att välja. Jag har av någon anledning samlat på mig en försvarlig hög bilder med skyltbilder. Kanske beror det på att vi hela tiden omges av dessa tingestar som försöker visa oss vägen till ett bättre liv.

Till slut blev det dessa. Först en från en liten ö i Sankta Annas skärgård, sedan från ett pyttelitet museum i Tomelilla, och slutligen en vägvisare till - ja vadå - utanför mitt hus på landet.

Sagan om kungen och vargen

Det var en gång en kung som ville skicka ut jägaren i skogen för att skjuta vargen. Det gjorde några människor glada, men många fler blev arga.

Kungen kallade på sin rådgivare, som förklarade för honom:

”En gång var vargstammen stor och spred fruktan över hela Europa. Men nuförtiden är den nästintill utrotningshotad. Historien visar att vargen är hänsynslös, och dess härjningar har drabbat befolkningen hårt, främst på landsbygden.
Nu, när det moderna samhället har reducerat populationen till ett fåtal, hotas arten av inavel. Flera exemplar har under de senaste åren visat upp ganska extremt beteende, vilket kanske är ett tecken på att vargstammen behöver tillföras nya gener. Individer från andra stammar har dykt upp, vilket ger vargen möjlighet till en sund avkomma och trygg och frisk fortplantning. Detta ses dock inte helt med blida ögon av en del flockledare, vilket ibland leder till hårda strider.
Det finns en högröstad grupp människor som vill ha bort vargen helt och hållet, men de flesta tycker nog att den är ett ganska charmigt och harmlöst inslag, som mest minner om gamla sagor och legender.”

När kungen hörde detta sa han: ”Vi ska inte väcka den björn som sover”. Han blev bäste vän med vargen, och de levde lyckliga i alla sina dagar.

(vissa justeringar gjorda tisdag 21 oktober. Det blir nog bättre så.)

Lila var inte så svårt som jag trodde...

Veckans färg är lila. Jag tjuvtittar på mina föregångare och ser många många blommor. Jag trodde knappt jag skulle klara uppgiften, men en djupdykning i min iPhoto gav oväntat stor fångst. Till slut kunde jag inte välja mellan två, och låter därför den hjätligt välkomne besökaren göra valet åt mig.

Spetsig fototriss - men kanske inte så vass...

Fototriss är grejen som gäller. Kolla bara här så fattar du hur stort det är. Och då måste jag förstås hålla mig framme. Veckans tema är "spetsigt", och då får jag ta hjälp av Tyskland och Belgien. De två första bilderna tog jag förra sommaren i Berlin, den sista i somras på trappistklostret Abbaye d'Orval.

Hippt munköl på amerikanska

Det finns ingen fyndigare dryck än öl. I Belgien, där kloster och munkar är bär de tyngsta traditionerna i bryggarbranschen, har det sedan länge funnits en hädisk motvikt. Delirium Tremens, Satan, De Verbooden Vrucht, Judas och Lucifer är några av de sådär 450 etiketter som man kan hitta på väggen i min toalett.

Den unga nationen USA har ju inte haft möjlighet att bygga upp egna traditioner, så de får låna från mer mogna kulturer. Jag medger gärna att de ofta gör det med den äran. Sedan får Horace Engdahl säga vad han vill...

Nåja, varför de nödvändigtvis skulle göra en egen version av The Office har jag aldrig förstått. Men det på ölfronten finns det många bryggerier som fått de gamla fördomarna om amerikanskt öl på skam.

Men det där med religion verkar vara lite för känsligt i Förenta Staterna. Om den amerikanska ungdomen drabbades av ett öl uppkallad efter Vår Herre eller Hin Håle skulle det vara orsaken till varje vansinnesdåd i landet där begreppet vapenfri betyder något helt annat.

Så när North Coast Brewing Company i Kalifornien ska brygga ett öl i belgisk klostertradition gör man sin egen variant av munkbegreppet. De hittar den hippaste munken av alla, tillägnar ölet jazzlegenden Thelonious Monk och kallar det "Brother Thelonious".

Att sedan ölet, trots att det är starkare än de flesta belgiska klosterkanoner, ligger alltför nära svagdricka i smaken är en annan sak. När det handlar om öl är det så mycket annat än smaken som är viktigt.

Inget Stadionbesök utan byxångest

Säga vad man vill om Malmö FF, men man får i alla fall valuta för pengarna. För varför går Malmöborna till Stadion, om inte för att smittas av den ångest och krampaktiga osäkerhet som präglar de blåtröjade på planen. Det är i alla fall den enda vara som erbjudits i butiken de senaste åren.

När kvällens match Örebro nått halvvägs tänkte jag en förbjuden tanke: Jag nästan trodde på en enkel resa, att vi skulle hålla ett tryggt avstånd och vinna utan att slutet blev en nagelbitare. Då hade MFF efter 10 minuter på straff fått 1-0 i mål och 11-10 i spelare. Våra hjältar dominerade totalt resten av halvleken och Daniel Andersson hann med att göra sitt andra mål.

Men bbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbb (ursäkta, det var katten som la tassen på tangentbordet) det skulle såklart bli en rysare, annars vore det inte 2008 och Malmö FF. Det första som hände efter pausen var att Robert Åhman-Persson ägnade sig åt brottning i eget straffområde och det blev 2-1 på straff. Sedan fick blev det trekvarts servering av den malmöitiska normalkosten - ängslig försiktighet, skak i knäna och svid i magen.

Hopp blandades med förtvivlan, det bokstavligen bjöds på chanser framför båda målen. Och när Örebro i en sista desperat ansträngning skickade upp hela laget på en frispark fanns det ingen svarttröja kvar som kunde stoppa Edward Ofere när han ångade in 3-1.

Det var länge sedan jag var på Stadion utan ont i magen. Det är tydligen ganska många som tänker på sin hälsa, för vi var trots den härliga höstkvällen bara sextusen nånting som var där. Men nu kan dysterkvistarna i praktiken lägga ner snacket om nedflyttning. Så låt oss avsluta säsongen utan den ängslan som verkar ha satt sig i de ljusblå tröjorna och skaffa lite trygghet och självförtroende som vi kan bygga vidare på nästa säsong. För då jävlar...

Fredagsfärgade kossor i beige

Fredagsfärgen är beige, och jag har i tolfte timmen lockat fram några kossor från Revingefältet väster om Vombsjön. Korna går ute året runt på det väldiga militära övningsfältet. Det fick för något år sedan djurskyddsmyndigheterna att lyfta sin beskyddande hand. Men vad jag förstår lyckades kornas ägare bevisa att de faktiskt mår bra, håller värmen och har möjlighet att söka skydd när vädret är för jävligt. Jag tycker bilden, som är tagen en snöig torsdag i mars, visar att de har det ganska bra.

Nätköp med komplikationer

Det har sina sidor att handla på nätet. Jag antydde en gång i en kommentar att jag hittat intressanta saker på en amerikansk bryggerisajt. Det var några tröjor från Flying Dog-bryggeriet med motiv tecknade av bryggeriets och författaren Hunter S Thompsons hovkonstnär Ralph Steadman. Finkläder för en öltok som jag. Jag halade upp mitt Visakort och betalade utan att tveka något som visade sig bli 571 kronor och 30 öre för fyra fina t-tröjor.

I dag kom en avi från Posten, som glatt meddelade att jag kunde hämta ut mitt paket på Hemköp mot den facila summan av 284 kronor. Det visade sig vara 221 kronor i tull och 63 kronor i speditionsavgift till Posten. Då var redan bra mer än en tredjedel av det ursprungliga pröjset frakt. Jag anade att Tullverket skulle hålla sig framme, men inte att jag skulle få lägga nästintill på kronan 50 procent till priset.

Mannen på Hemköp var mycket förstående och berättade att tullens avgifter, som han uppfattade det, verkade väldigt godtyckliga. Han rekommenderade att man bad någon vän i USA köpa varorna och sedan skicka dem som gåva. "Har du inga vänner däröver? Då är det bara att sätta igång och chatta!"

Häromdagen stod jag i samma Hemköpkö för att hämta ut en tullfri laddning från Ginzas 40-kronorsrea (kolla, där finns en hel del fynd). Det sura inköpet i paketet var bluesfilmen "Lightning in a bottle" som jag köpt från samma butik någon månad tidigare, men som plötsligt bara försvunnit. Nåja, 40 spänn, tänkte jag och beställde en ny. Att sedan fyra plattor, varav en till fullpris, fick slå den följe var både bonus och minus.

Nåja, när jag stod där i kön knackade min granne musiknörden mig i ryggen. Han log glatt och sa "Vilken tur att jag träffade dig. Jag har haft så dåligt samvete för att jag inte har lämnat tillbaka filmen som jag lånade av dig på gårdsfesten".

Nu står jag med två exemplar av filmen. Lova att inte tala om det, men jag tänkte ge min dublett till en kompis som säkert skulle uppskatta den.

Skrämmande okunskap i maktens Mecka

Är det slutet för världen som vi känner den? USA:s representanthus har beslutat att införa socialism, verkar vissa röster på den bortre sidan av Atlanten säga.

Men man kan undra om dessa amerikanska toppolitiker, som tagit sig genom världens tuffaste demokratiska system till en av världens mäktigaste politiska församlingar, egentligen har koll på vad de pratar om. TV4-nyheterna hade ett par minuters inslag från debatten, och under den tiden hann jag höra två upprörande tavlor (eller kanske inte?) angående verkliga viktigheter.

En talare säger: "Det finns en låt som heter 'The Day the Music Died'..." Ja, det gör det, om jag kollar i iTunes Store. Till och med tre, med storheterna Crossfade, Paul Kerschen och Give Up the Ghost. Men hon avser säkert "American Pie", där Don McLean sjunger just den raden.

Sedan står någon annan i denna grädda av kunskap och visdom och häver ur sig "Mick Jagger sa 'Sometimes you don't get what you want'..." Jaja, det har han säkert sagt. Men kanske det ligger närmare till hands att referera till låten "You can't always get what you want"?

Vad säger man? Världsklass!

Mysko paket väcker omgivningens intresse

Jag var en kvarts promenad hemifrån, hade sju kaffemuggar i två halvmeterlånga rör av grov papp, ingen väska och det spöregnade. Jag gick in i butiken med ett spretigt sortiment av billigt krimskrams för att uppfylla mina akuta behov: ett paraply och en rejäl plastkasse.

När jag stod i kassakön med mina varor och tre tjugor knackade mannen mig försynt i ryggen, pekade på papptuberna som jag med viss möda balanserade under armen, och frågade: "Var hittade du dem?" Jag förklarade att jag hade dem med mig in, och då försökte han igen: "I vilken butik hittar man sådana?"

Jag vet inte vad han inbillade sig att det fanns i rören. Det kunde vara korta med grovkalibriga pansarskott, exklusiva tapeter eller avancerade sexleksaker i diskret förpackning. Att de innehöll kaffemuggar, en gåva från en stor förening av offentliga organisationer, kunde han inte ha en aning om.

En tilltalande förpackning kan betyda mycket för själva produkten. Ibland tycker man omslaget verkar mer påkostat än innehållet. För att inte tala om varumärken. Med rätt logga kan man ta grova pengar för vilket skräp som helst. Det kanske var det som lockade den frågvise denna gången. På papprören stod nämligen med logotyp och allting: "Sveriges Kommuner och Landsting".