Den bitande kylan får det svenska tungsinnets tårar att frysa till is.Visst låter det poetiskt på gränsen till patetiskt. Men det är alldeles sant. Jag upptäckte den prekära belägenheten hos Marie-Louise Ekmans skulptur Det svenska tungsinnet, mer känt som Brons-Gösta, under en lunkrunda i morse.
Är det kanske något man bör fundera över? Gör vårt bistra klimat att tårarna biter sig fast, att vi har svårt att släppa sorgerna? Eller bara att man inte ska fälla tårar i minusgrader, särskilt om man är gjord av brons?
5 kommentarer:
Tårarna faller för att dom vill..
Åh, vad jag längtar varje dag efter dina fina alster på din blog, SloBlogger.
Så bra du skriver..
Gott nytt år.
Concrete Kid
Kära Betongbarn,
Dina vackra ord får mig att rodna. Jag hoppas att mina rader även framöver då och då kan sprida lite hallonsaft över betongen.
Hårt.
Kallt.
Och sorgset.
Det måste vara danskarna. Eller i alla fall brons effekter.
Kung T,
Så briljant formulerat! Sprang förresten på Gösta på samma plats i morse. Han kände sig betydligt bättre nu och gladdes över att det slutat regna.
Kung Tung, var det ja.
Känt popband från Kalmar.
Brons-effekter var det ja.
Det är de blåmärken man får när man springer på Gösta så där.
Skicka en kommentar