torsdag 26 februari 2009

Brev från "Massa" – kan det bli bättre?

Det tog mig ganska många år att få iväg det där brevet till Hasse Alfredson. Det krävdes att en uppfriskande tjatig kusin satte lite eld i baken på mig. Men när jag väl kommit loss och fått brevet på lådan var den gode Hasse inte lika senfärdig; en vecka senare – närmare bestämt i dag – låg ett vänligt och tacksamt brev från allas vår Malte Lindeman, son till Valfrid Lindeman, i min brevlåda. Jag säger bara det, Hasse: Det är jag som ska vara tacksam.

Min far, Ingvar, var klasskamrat med Hasse Alfredson. De tog studenten tillsammans på Nicolaiskolan i Helsingborg. Far, som dog när jag var fem, var med i en väldigt tidig Hasse Alfredson-uppsättning, "Columbus eller det förlorade ägget", som de satte upp på skolan. De båda gjorde också lumpen tillsammans, det måste ha varit på P2 i Hässleholm.

Jag har ett tummat och fläckigt manus till "Columbus" och ett gammalt klassfoto i en mapp med gamla bilder och minnen. Dessutom har jag ett brev som soldaten Ingvar skickade till sin syster och svåger, och det var framförallt det som jag trodde Hasse skulle vara intresserad av. Ynglingen som skulle bli min far berättar där en dråplig historia där "Massa" Alfredson, en pansarvagn, en bagarbil och ett hundratal wienerbröd har framträdande roller.

I dag kom alltså svaret från Hasse Alfredson. Han berättar att han minns både min far och "händelsen med brödbilen". Han fyller på med ytterligare fakta i målet, men skriver "sen är det inte mycket mer jag minns på grund av begynnande ålderdomshjärna". Han är att gratulera om den är begynnande vid 77 års ålder. En lumparkompis påminde mig för något år sedan om en dramatisk händelse vi var med om i början av 80-talet, men jag hade fullständigt glömt bort den. Och jag är 48.

Brevet från Hasse Alfredson var personligt och vänligt. Fattar ni hur stort det är att få ett sådant brev från en som jag tveklöst kan beskriva som en idol? Han förnyade svensk humor, han kan kombinera folklig festlighet med knivskarp satir med politisk udd. Hans figurer, revyer, filmer och böcker är kända och älskade av generationer av svenskar. Och han skriver att han är tacksam mot mig.

Så till dagens uppgift: På bilden ovan står min far Ingvar näst längst till vänster. Kan du hitta Hasse Alfredson?

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hittade inte Hasse men nu har jag en ny tråd till "Jag mötte Lassie" (världens roligaste lek):
Jag har en kompis som har en kompis soms farsa gjorde lumpen med Hasse Alfredsson..
Tack
CK

Anonym sa...

Det var en man ifrån Brueghel
som i huvet förskonats från mögel
han Bengt gjorde glad
med en brev-bravad
han står uppe, tvåa från högel

Anonym sa...

Fast...
Tvåa från höger i mittenraden
CK

Klarabella sa...

Jag kunde hitta honom innan Olaric sagt nåt...
Och jag kunde också hitta farfar!

Bengavoice sa...

Alla rätt! Visst är det Hasse som står näst längst till höger i mittenraden.
Hasse, den gamle skojaren, korrigerade mig: "Jag står inte längst ut till höger, utan näst längst ut till höger till vänster om Kjell Friberg...". Trots att det faktiskt stod rätt i mitt brev.

Jah Hollis sa...

Hasse A är en gammal hjälte och jag har faktiskt haft nöjet att hälsa på honom (ja, alltså säga hej till honom och byta några ord, inte hälsa på hemma hos honom) en gång i jobbet.
Jag förmådde mig inte att säga hur mycket jag uppskattar det han gjort och vilken ikonlik ställning han har i min världsbild.
"Det bor en pun(g)krockare i staden,
han krockar pungar mest hela dagen,
han krockar stora, han krockar små,
han krockar några tills dom blir blå."
"Far åt helvete!"

Jah Hollis sa...

Glömde att tillägga att jag givetvis hittade rätt på bilden, men nu fick man ju inte bevisa det eftersom facit till frågan kom ut med en rasande fart (A raging fart på engelska).

Bengavoice sa...

Jag tror dig, Hollis. Jag är inte så mycket för halsterhållande, och förstod snabbt att uppdraget var i lättaste laget för min falkögda läsekrets.